Rainbow Arch Over Clouds

Lost in space

Efter att ha haft en gnällbebis i två dagar i sträck så känns det lite såhär:



Hur orkar ni föräldrar som alltid har det så? Jag avundas er icke, och är jätteglad över att Igor är sitt gamla jag igen.

Nu när hjärnan vart slö så har Dallan försökt att få mig att gympa lite. Han manade på och fick mig att iaf få lite mjölksyra i benen och påminde mig om bäckenövningarna. Jag är så sjukt förslappad att det går att jämföra med någon som har levt flera månader utan gravitation i rymden. Jag har dock inte riktigt landat ännu, utan svävar fortfarande omkring mellan planeterna.

Vidare så blir jag inte riktigt klok på vilka filmer jag väljer att se. Nu inatt så gick jag upp med Igor några timmar och såg den tyska något surrealistiska filmen Schramm, från skaparen till Nekromantik 1 & 2 Jörg Buttgereit. Så runt fyratiden imorse så såg jag en man spika fast sin snopp via förhuden på ett bord. Tror jag blev lite omdömesskadad efter den upplevelsen, för att när jag för ett par timmar sedan såg den nya Conan från 2011, så tyckte jag inte den var allt för dålig.

Jaja, nu skall Dallan få äta i lugn och ro så då får jag ta hand om missnöjda Igor istället för att sitta här och tramsblogga. På återseende...


Kommentera här: