Solen sken imorse, och efter att vi ätit frukost så slängde jag på Igor en för stor keps och ett par för stora skor och lurade iväg honom bort från tomtgränsen, ner mot skogen. Han följde så sött efter mig och vi kollade på olika löv och kottar. Men jag såg på honom att hans tankar hela tiden var någonannanstans. Jag tog ju bara upp hans dyrbara tid. Här hade han ju glatt sprungit ut i solskenet för att kasta stenar och leka med vattnet i dammen. Dumma mig. Jag visade snart honom vägen mot dammen och han fick ett stort leende på läpparna.

 

Medan Igor härjade med dammen så lade jag ut lite frukost till Tolstoj på lite kluriga ställen så han hade att nosa, sedan gjorde vi en favorit i repris och begav oss till äppelträdet allesammans. Och gissa om Igor var nöjd när jag visade honom att han faktiskt kunde få kasta iväg de äpplen som låg på marken, då de alla såg väldigt tråkiga ut. Så han slängde iväg all fallfrukt ner för stupet och ut i skogen medan Tolstoj låg och gäspade i skuggan... enda tills han fick något busryck vill säga, tog Igors keps och började härja runt. Kepsen är intakt men är i tvättmaskinen. Om vi har tur så krymper den lite.

 

Nu sover både Igor och Tolstoj, antagligen inte så länge till, men det är skönt att ha den här stunden mitt på dagen för sig själv igen. Mycket lättare att orka med hela dagen själv då, och resten av dagen ser ljus ut. Lite slö är jag allt, men en (eller två) koppar kaffe i den sköna fotöljen tillsammans med lugnet och tystnaden kommer nog gör mig gott.