Det har blivit svårt den senaste tiden att blidga Igors snäva musiksmak. Förr så kunde en slänga på lite vad som helst och han var nöjd och fascinerad. Han kunde ligga och njuta till tonerna av Nick Drake eller röja loss till Dead Kennedys, men nu är det oftast bara enkla melodier som får honom att dansa, det och röjig elektronisk glad dansmusik. Det förstnämnda får han ju från sina leksaker som spelar (för mig) irriterande låtar, men det sistnämnda måste ju jag stå för. Problemet är bara att detta inte alls är min genre och har svårt att hitta något som jag står ut med att lyssna på om och om igen. Peaches har nämligen inte alls gått hem, och då har det börjat bli knepigt. 

 

Jag har dock en "gammal" favoritdänga av Yelle (Julie Budet) vid namn Je veux te voir. En låt jag stötte på när jag peppade som fan på fransk musik, musik som för mig tidigare bara var France Gall, Jacques Brel och Serge Gainsbourg (som den gamla tant jag kan vara ibland). Je veux te voir var dock något helt annorlunda, retro i sin genre men samtidigt så fantastiskt härligt punkig. Blev helt kär, och är det än idag. Slänger alltid på den när stämningen behöver livas upp och tröttnar verkligen aldrig på den. Har ni inte hört den så kan ni nå den HÄR