Rainbow Arch Over Clouds

Kopplad träff med härlig bullterriervalp

Då har Tolstoj fått gruffa av sig lite med en annan hund för första gången på länge. Tyvärr inte okopplad, så det blir ju lite begränsat och dumt egentligen, men både jag och Dallan var så sugna på att träffa den "lilla" valpen att vi tänkte att vi kör på ändå, nu när vi ändå var inne i stan och allt. 
 
Vi mötte upp dem i parken i stan, och mötet gick jättebra. Massa nos utan att någon verkade tycka det blev för mycket eller att det blev för stelt, och så satte Assar igång och ville leka. Tolstoj var väl inte sådär jättesugen att bli hoppad på, grymtade och morrade men hängde sedan med i leken. Dock var vårt monster inte alls så försiktig som han kan vara, men det tyckte bara den lille bullterriern var jätteroligt. Kanske för roligt, och det gick väl sådär att gå en promenad med dem. Var det inte den ena så var det den andra som gjorde klumpiga lekinviter. Ja, min lurv är väl kanske inte den bästa förebilden precis. Men överlag så tyckte jag att både skötte sig bra.
 
Någon som inte skötte sig så bra däremot var Dallan, som lät Tolstoj springa efter änderna ut i vattnet. Jag som tränar och tränar på att han skall ta det lugnt runt änderna, vilket han också kan. Men det skulle inte förvåna mig att det är förstört nu. Som tur är så blev inte änderna allt för upprörda, utan förstod snart att de var trygga på djupt vatten, och Tolstoj gav tillslut upp. 
 
Sedan så tyckte husse till Assar att hans lilla halvåring blev lite väl stissig, men vi försökte lugna honom med att Tolstoj var mycket värre i den åldern runt andra hundar, och att vi tyckte han skötte sig jättebra. För det gjorde han. Klart det blev lite drag i kopplet när en gärna ville leka med den där stora roliga hunden som gick precis i närheten. Tolstoj är ju ändå 3år äldre och kunde inte heller hålla sig ibland, även fast han kanske uppfattades som lugnare därimellan. 
 Väldigt tuff hund till sättet också, som sig bör när det är en bullterrier. Andra hundar hade säkert tyckt Tolstoj var lite läskig, men inte han. Tvärtom som sagt. Allt Tolstoj gjorde var bara jätteroligt. Bli nosad på, slickad i örat utav, bli nafsad av osv. Han tog allt med ro och fick till och med något glädjeryck och sprang omkring i de där härliga cirklarna som en känner igen så väl. Så med det i åtanke så var allt det som inte gick så bra helt okey ändå. De tyckte iaf inte illa om varandra. Och Tolstoj brukar låta sig bli klättrad på efter en stund när han förstått att inget farligt kommer hända. Är bara en tråkig osäkerhetsgrej som han fått med sig genom åren, antagligen för att han har haft ont i höften då och då. Vi får se vad fysioterapeuten säger när vi väl tar oss för att stämma upp ett möte nu inför vintern. 
 
 
 

Min lilla bollunge

Jag tycker inte jag är den som skryter särskillt mycket när det kommer till min lilla illbatting till son. Tvärtom så känns det som om jag mest gnäller om hur jobbig han är att ha att göra med, och så kan vi ju inte ha det! 
 
Något som Igor är riktigt grym på (för sin ålder) är att sparka och kasta boll. Konstigt vore väl annat, när han hållit på och tränat flera timmar varje dag i över ett år. Just nu är han helt inne på att kasta bollen högt upp i luften, börjar bli duktig på att fånga bollen när en kastar till honom, driver bollen med fötter och kan "passa" bollen, och så vill han ofta sitta ner och ha någon som rullar bollen till honom och så kastar han tillbaka den. 
 
Han har ju både handboll - och fotbollsspelare i familjen/släkten, mig själv inberäknad. Spelade fr.om jag var 6år t.om jag var 15år, och innan jag slutade så hann vårt lag vinna St. Erikskuppen (div 1)... Missförstå mig inte, jag har inga drömmar om att Igor skall bli fotbollsproffs. Tvärtom. Men det är klart han har fått sitt fina bollsinne från min sida av släkten... och nu blev det skryt om sig själv istället. Bra jobbat. 
 
Tog lite kort på bollungen när han härjade med pappa sin i eftermiddags;
 

 
 

Hostans också!

Ingenting blev som jag hade tänkt idag. Så obeskrivlig seg! Har någon hosta som kommer som värst när jag anstränger mig, men jag hostar mest hela tiden när jag vilar också. En sådan där slemmig tung andnödshosta. Som om den sitter i lungorna. Inte samma hosta som Igor har haft nu i lite över två veckor, trots att vi båda hostar som mest under ansträngning... Stackarn, har hostat så länge och så har vi inte gjort något. Han har nämligen inte hostat på dagen förrän nyligen, men det är väl dags att ta tag i det nu när han hostar rätt mycket dagtid också. 
 
Det som har varit positivt med dagen är att både jag och Igor inte har slappat framför datorn något förrän strax innan klockan två. Då fick han kolla på lite I drömmarnas trädgård. Jag har lekt och satt igång honom med lekar hela dagen, och så har vi varit på en lugn promenad på byn. Lade ett litet matspår till Tolstoj på tomten och så har vi varit inne och ritat, kollat i böcker, lyssnat på musik och myst. En rätt bra morgon och förmiddag helt enkelt, men jag var minst sagt glad över att Dallan slutade tidigt. Slängde ut honom med monstren, och han har gått en promenad och kampat med Tolstoj, borstat honom och Igor och han har spelat massa boll.
 
Var ute litegrann och tog lite kort så jag har något att bjuda på nu när jag vilar framför datorn (som jag satt på för första gången nu, har iofs blippat lite smartfåne, men det säger vi inte gills). Har lite fler bilder som kommer i nästa inlägg: