Rainbow Arch Over Clouds

Fler bollar och missade tillfällen

Då är en hemma igen, och det skulle kännas skönt om det inte vore för att det är alldeles tomt utan en glad hund här som lägger sig tillrätta på sin favoritplats i soffan.
 
Idag så var vi iväg (jag, Igor och Dallans mamma) till Ronneby loppmarknad, det var sisådär med utbudet och Igors humör, men parken den hölls i var ju fantastiskt fin. Hittade dock ett par fina plagg till Igor, ett par böcker till mig som jag kan läsa på stranden i Spanien (och några till Igor), robotar, bollar och annat smått och gott. Dallans mamma bjöd också, så det var ju extra trevligt. Synd bara att Igor skrek så pass så fort vi kom in bland allt folk, att en av oss fickt turas om att sparka boll med honom en bit bort från stånden, medan den andra körde en vända. Men Igor var ju glad då iaf, och fick med sig två nya bollar hem.
 
 
Så kom vi tillbaka hem strax efter klockan elva, och fr.om. dess till klockan fem ungefär så har jag, Igor och Tolstoj varit ensamma. Förutom under några få minuter då Dallans pappa var med oss. Jag passade då på att mysa massvis med Tolstoj och så höll jag Igor vaken så han kunde sova lite i bilen istället senare. . För vid fem så kom Dallan hem från Köpenhamn och Malmö, och då packade vi och åkte hemåt.
 
Ja, har inte så mycket mer att skriva som är speciellt trevligt. Så jag väljer att inte skriva något mer alls, utan lägger upp lite instagrammat från helgen istället, då det tyvärr inte blev några andra kort än dessa och de från igår då det var så få timmar då det hände något. Hade tänkt att ta kort på Igor med sina farföräldrar, men det var väl igårkväll då Igor för första gången ville sitta och mysa med dem (när jag satt och bloggade och fixade korten i lite mer än en timme), en kvart bollek och så i parken då (och i parken hade jag ingen systemkamera med) som de umgicks, så det blev liksom inga tillfällen för fotografering. Trist... och fan vad jag vill ha Tolstoj här nu.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Dallan:

Skitfina bilder! det är fint i Blekinge rent allmänt, inte bara i Ronnebyparken.
Monstret ja, han fattades mig mycket när jag kom hem från jobbet och han inte slängde sig på mig som vanligt.

Kommentera här: