Från och med igår kväll så har jag och Tolstoj varit ensamma i huset häruppe på berget mitt ute på vischan. Det måste en ju såklart ta tillvara på, och även fastän Dallan tycker jag skall städa hela dagarna, så är det inte vad jag kommer att göra. Igår kväll/natt tog jag en lång promenad med monstret i mörkret och kollade på skräckfilm. Idag har jag tagit sovmorgon, städat hallen, och begett mig ut på svampjakt i skogen med mitt enda sällskap.

 

Tolstoj fick bära på väskan med lite tyngd i, och var inte alls på "vädra-i-luften-humör" idag, så han fick vara lös. Någon ätlig svamp hittade vi dock inte, däremot så tappade jag mitt linsskydd till kameran någonstans där vi hade lämnat stigen/vägen. Så det blev till att gå omkring några vändor till bland mossa och ris. Att jag hittade det var ju ett mirakel, och jag var faktiskt på väg att ge upp när jag hade irrat omrking i 45min efter det, med Tolstoj troget och ickeklagandes bara någon meter ifrån hela tiden. Om jag hade varit han så hade jag varit bra sur och gnällig. Gå omkring på samma ställen i skogen om och om igen med tung packning liksom. Hur kul är det på en skala?

 

Eftersom jag glömde att ta med mig både snus och vatten, så var vi inte borta mer än 2,5h, men om det är uppehåll imorgon så beger vi oss iväg igen och letar svamp.  Bäst att passa på när en inte måste dra och släpa på en liten knodd liksom. För alla vet att det är viktigare att leta svamp än att städa.