Detta är säkert en vanlig syn för de flesta småbarnsföräldrar: Ens lilla knodd sover sött utan att ha skrikit sig hes, sparkats, slagits och rivits i ett par timmar innan. Utan helt rofyllt så ligger barnet bara där och sover mitt på ljusa dagen. Jag har dock varit med om detta så pass sällan, framförallt dagtid, att jag var tvungen att föreviga det hela. Igor är nämligen lite sjuk, och febern hade fått honom att ge upp nu alldeles nyligen. Kanske är han lite kryare när han vaknar. Kanske är han sitt vilda jag igen tills febern får honom att lugna ner sig igen framåt kvällen. 

 

Jag och Dallan pratar ofta om vilken unge han har varit som spädbarn. Vi har nämligen träffat en del andra småttingar den senaste tiden, och de har ju inte alls varit som Igor. De har kunnat sitta och ligga själva och glo på något, och de har varit nöjda och glada mest hela tiden. De har inte skrikit så fort de inte har kroppskontakt, och de har inte resolut vägrat att bli matade, eller fått panik varje gång det skall sättas på och av kläder eller bytas blöja på. De har somnat utan några större problem, och en del har till och med sovit nästan hela nätterna.