Igor har en liten leksakshund, en sådan där som kan gå och skälla irriterande. En schanuzerliknande liten sak som alltid får mig att tänka på Tolstoj som valp. Inte för att han gick omkring och skällde, utan för att han var precis sådär liten. Skägglös var han då, visserligen, men inte mycket större. Det är galet hur de växer. Det tar ju bara nio månader innan de är i den mankhöjden de skall ha hela livet, och sedan är det ju bara till att biffa till sig lite. 

 

Jag har alltid älskat detta med stora hundar, och en bouvier räknas ju till de större men är ju inte större än en schäfer egentligen. Ändå så uppfattas han av de allra flesta som en riktig jätte. När jag säger att han inte är större än en schäfer så låter alla skeptiska. Han ser ju så mycket större ut, säger de. Då får en säga att ja, ja, det är all päls, men när han är kortklippt så får man samma kommentarer. Är det hans sätt att röra sig på kanske? Hans sätt att ta för sig och ibland liksom studsa fram? Jag vet inte. Men jag vet att han inte är en liten hund längre iaf, och det är precis som det skall vara... och nä, jag är inte alls valpsugen. Inte alls. Hade ju inte alls ställt in mig på en valp nu till sommaren. Lovar.