Rainbow Arch Over Clouds

Filmrecension - Batman: The Movie (1966)

När Igor var en liten bebis så brukade jag ha honom hos mig när jag kollade film. Då brukade jag inte bry mig så mycket om vad jag kollade på, utan tänkte att han ändå inte fattar vad som pågår. Nu är han dock så pass stor att en verkligen får anpassa lite vad en kollar på när han är vaken. Inte för att han brukar vilja titta, men ibland så är det något ljud som fångar hans intresse och han springer för att kolla. Då vill en inte att det skall vara värsta gore-festen, någon våldtäkt eller annat som inte är för små oskyldiga barnögon. 
 
Jag ser dock galet mycket fram emot att titta på film MED Igor. Film som vi bådatvå kan uppskatta, och idag så har vi nästan suttit och kollat på en hel film tillsammans, och vi kan väl se detta som en liten filmrecension med barntema: 
 
 
Detta är alltså Batman-filmen från 1966, som är långfilmen som kom efter succén med tv-serien med samma karaktärer i samma fina kostymer. I denna komedi så är inte Gotham City mörkt, dystert och korrupt. Utan det verkar vara en trevlig stad med en mysig liten hamn där mesiga pirater huserar. Dock så har staden fyra ärkeondingar som alla går samman och försöker ta över världen. Vi känner alla igen dem: Det är Pingvinen, Cat Woman, Jokern och Gåtan. Och det är såklart Batman och Robins uppdrag att stoppa dem. 
 
Jag var inte helt säker på att jag mindes rätt angående (små)barnvänligheten när det kom till den gamla Batman-rullen från 1966, men ja, den passade rätt bra för en kräsen 2,5åring. Igor tyckte såklart alla Batmans transportmedel var roligast. Det är Batmobilen, Bat-helikoptern, Bat-motorcykeln och Bat-båten. Sedan är det ju färgglatt, knappar och explosioner för jämnan. Och ser - och beter sig alla supertramsigt hela tiden. 
 
 
 
Jag råkar vara en av alla dem som älskar den här filmen. En skulle kunna säga att detta är min favoritfilm bland Batman-rullarna. Det finns en sällan skådad charm och medvetenhet i denna som inte går att ta miste på. Adam West som spelar Batman är ett bra exempel på detta. Han gör rollen precis rätt och levererar sina tramsiga repliker på exakt det sättet han skall. Att det sedan finns fler än en scen som är helt sanslöst rolig, kanske de roligaste scenerna i komedins historia, gör det hela bara än bättre. Jag talar såklart om scenen med hajen och när Batman har lite svårt att göra sig av med en bomb. Mina favoritscener är dock de med de galet långsökta gåtorna som löses som om de vore jättelätta, och ja, detta är en av mina absoluta favoritkomedier. För missta er inte, det är inte meningen att vara något annat än just en komedi. Även fastän en del verkar tro detta. 
 
Som barn - och familjefilm så anser jag också att denna fungerar. Visst. Det är lite våldsamma scener, men det är mer folk som kastar sig till höger och vänster till tonerna utav Batman-låten, än något annat. Det är käckt och det är pow, krasch och kaboom. Ingen gör sig illa, ingen dör. Cat Woman är spelar såklart på sexualitet, men det är ingenting överdrivet och inget som borde göra ens den prydaste generad. Och allt som allt så gör Batman från 1966 vem som helst glad och varm ända in i märgen. Mycket roligare än såhär blir inte film, och det är klart jag skall bjuda mitt barn på det, även om han kanske är ett par år för liten. 
 
 
 
 

Kommentera här: