Rainbow Arch Over Clouds

Slingrar mig vidare på Letterboxd

Jag skriver galet mycket recensioner på engelska numera på Letterboxd, vilket jag har nämnt då och då. Det roliga är att jag nu har över tvåhundra följare och slog gilla-rekord på en recension nyligen. Jag som har så medelmåttig engelska, och just denna recension vet jag inte vad det var så speciellt med. En del gillar ju säkert för att en själv har gillat något utav dem, av ren snällhet alltså. Så är det nog med de flesta av mina gillar.  Det är ett väldigt vänligt community med en trevlig skämtsam ton i kommentarerna. Är väl säkert så eftersom det är ett relativt litet community som verkar samla mest riktiga filmnördar. Då har en ju för det första ett gemensamt intresse även fastän inte har samma smak. Och för det andra så är nog de flesta intelligenta nog att veta att det kanske är bäst att hålla käft iställer för att slänga ur sig otrevligheter. Jag hade dock önskat att någon hade påpekat alla fel i mina recensioner ibland, för jag upptäcker dem själv efter ett tag och skäms då över att ha publicerat något så uselt. Å andra sidan så kan jag i alla fall skylla på att jag är svensk.
 
Tänkte att jag skulle kopiera in den lilla korta recensionen som så många har gillat, så kan ni döma själva:
 
 

The Lair of the White Worm 1988 ★★★★

Watched Oct 26, 2014

Terése Flynn’s review:

It starts off like a creepy mystery, set out in the English countryside. Then BAM! Jesus on the cross with a huge serpent coiled around him, nuns getting raped, blood, fire... then it's calm again. Back to Hugh Grant and his girlfriend, back to the guy who looks like a caricature of Hugh Grant and his girlfriend. Back to the sneaky lady in the mansion, getting more and more vicious by the minute.

As our Lady Sylvia March reveals more of her true self, the better the movie gets. And there's more than one memorable scene in this Ken Russel movie. Plenty of phallus symbols, gore and cheap effects. How can you not love it? The Lair of the White Worm is so much fun. The dream sequences are fantastic in all their silliness, I love how casual (almost) everyone is taking all the strange things going on, and Amanda Donohoe is amazing. I actually liked Hugh Grant too. Never having understood what's so charming about him before that felt kind of strange. Maybe it's an age thing? I'm getting kind of old. Before I know it I will lust after guys like George Clooney as well. Scary thought.

 
Kategorier: Film - Recensioner

Kommentera här: