Ja, tro det eller ej, nu är jag faktiskt hemma. Har ju inte varit hemma i skallen, som har resulterat i frånvaro här på bloggen. Sedan så kom ju den mer fysiska frånvaron, i form av min vistelse i Stockholm, vilket jag kommer blogga mer om efter jag skruttat ihop detta inlägg. Vilket kommer dedikeras till min hund, till min tomt och... nå, till mig själv som har allting på plats i kropp och knopp för att kunna blogga med lite bilder. 

 

Jag kan ju börja med min hund, Tolstoj, som har varit i Stockholm stad. Där har han för första gången sedan valptiden fått åka tunnelbana, pendeltåg, buss, spårvagn och färja. Gissa om han tyckte det var lite väl mycket första gången han åkte pendel och tunnelbana!. På det så var det ju massvis med folk överallt, och de är ju i sådan där härlig noshöjd med händerna. Folket var jag dock inte orolig över, inte ens när de skulle fram och hälsa, eller då det var väldigt trångt i tåg/spårvagnarna så var jag orolig. Inte mer än att jag tyckte han var i vägen hur jag än gjorde med honom. Alla som pratade med mig om honom, och det var många, sade att han var så ofantligt stor och fin. Något jag hört förr, men när jag säger att han är lika stor som en schäfer bara, så är det ingen som tror mig. Då får en tillägga att det är pälsen som luras, och då "aha:r" dem, och så pratar vi lite om pälsen. 

 

Jag räknade ihop att jag fick ca 30 kommentarer om Tolstoj under resorna med kollektivtrafiken och under de par timmarna vi var på Djurgården och promenerade. Där fick Tolstoj för övrigt prova på hundglass och posera för några brittiska turister som aldrig hade sett något liknande. Han skrämde en annan turist också, och skrämma folk med sin blotta närvaro trots att han låg lugnt på golvet/marken, gjorde han mer än en gång. Men alla vågade tillslut passera honom när de såg att han inte brydde sig om dem. 

 

Men tillbaka till kollektivtrafiken, som gick över förväntan, speciellt mot slutet då han var helt avslappnad så fort han kom in i vagnen.. Ett missöde måste jag dock nämna, och det var ett specifikt tillfälle med en hund av tio hundar (som vi åkte tunnelbana med) som Tolstoj reagerade i närheten utav. Det var precis när vi skulle gå på tunnelbanan, och det kom en dam med sin schnauzer gåendes precis bakom oss. Tolstoj vänder sig om, studsar upp i luften så jag trillar in med honom i vagnen, och då trillar in över Tolstoj. Det kom in två hundar i vagnen stationen efter, och jag vet inte om det var för att Tolstoj trodde jag slängde mig på honom med flit, men han ignorerade dem hela resan trots att de var supernära. 

 

Jag sov med Tolstoj hos en hundaccepterande vän som hade stor lägenhet ute i Gubbängen de två nätter han var hos mig under veckan jag var uppe i Stockholm, och han fick hänga med på allt möjligt, och jag kunde inte vara annat än stolt över honom. Kan inte förstå hur mycket beröm och nyfikna kommentarer jag fick för honom under den korta tiden han var med mig. Visst, han kanske inte var någon riktigt cool-lugn Stockholmshund alla gånger, men rätt bra jobbat för att vara en lantis iaf. 

 

Tyvärr har jag bara trista mobilbilder från Tolstoj-tiden i Stockholm, men jag drog med mig kameran ut idag när solen kom på ett kort besök. Tyvärr så hade jag inte kommit på att jag skulle Tolstojblogga vid det tillfället, så det blir mest insektsbilder. Det är ju så kul med insekter!... Alla håller med.