Råkade jag skriva att jag skulle blogga om Serbientiden när vi inte var i Zlatibor, typ, i förrgår? Det har ju inte hänt, som någon kanske märkt, och förklaringen till det är att jag den dagen satt hela dagen och knåpade ihop 3 fotoböcker med bilder från ovannämnda land. Men igår då? Ja, då kom värsta stöten utav denna turistmage jag och Dallan har haft sedan i lördags/söndags. Nådastöten, hade jag hoppats, men det är inte mycket bättre idag. 

 

Det har dock varit pissväder fram till idag, sådant där ickevänligt hundpromenadväder. Men Gud vad jag vill ut på en lång promenad med monstret. Bara han och jag i skogen, kameran och en thermos kaffe. Men nu orkar jag knappt lämna tomten, och får som knivhugg i magen utav varje steg. Men ingen feber längre, iaf, och Dallan deklarerade sig frisk igårkväll. Så nu hoppas jag väl att det bli min tur denna natten. 

 

Men vad göra med Tolstoj när jag inte kan bege mig iväg på äventyr med honom nu om dagarna då? Jo, de första två dagarna gjorde vi noll. Nada. Ut på tomten kissa nada. Han var trött efter sina två veckor hemifrån, och behövde nog landa lite han med. Men sedan tyckte han det var slutvilat, och nu på morgonen så tvingade jag mig ut och fick honom att springa för sin frukost genom plats och hit. Det kunde en ju köra några gånger, och så gömma lite käk på kluriga ställen och så hans favorittrick med klossarna. Men jag är tyvärr inte hoppfull om att det skall orkas med någon längre promenad idag heller. Har sovit en halvtimme bara pga av magknipen också, så det är ingen ordning i varken kropp eller knopp idag. Jag har inte ens något större medvetande om vad jag skriver om ens nu, men jag ville dela med mig av mina plågor, men kände väl också att det var dags att få tillbaka Tolstoj till bloggen. Fin och glad, som vanligt. Och så en regnbåge som dök upp i regnet igårkväll. Jag tar dock avstånd från kvalitén på bilderna, likaså kvalitén på Tolstojs numera rätt så utvuxna päls.