Jag gick ju och köpte mig en sprillans ny pawtrekker i somras, manmat-selar och draglina. Och man kan ju tro att jag inte är ute och kör, då det har bloggats väldigt lite om det, men så är icke fallet. Jag är bara dålig på att blogga just nu, då den lilla dötid jag har spenderas på att vara just död, i inspirationsfrekvensens bemärkelse, iaf.

 

Jag hade som plan att dra minst två ggr i veckan, och det har jag hållt sedan jag fick hem den. Till och med då förkylningar kom och gick här hemma. Det är ju så attans roligt! Så det är väldigt sällan det känns som något jag måste göra, utan det är oftast något jag ser fram emot. Ibland har jag till och med behövt hejdat mig lite, då jag måste vara försiktig med Tolstoj med anledning av hans höfter och armbågar. Men än sålänge så har jag inte märkt av att han blivit sämre utav det, snarare tvärtom. Desto mer vi drar, desto mer rörlig tycker jag att han blir. Och förra veckan rutinkoll hos veterinärsgrannen bekräftade just det också. 

 

Men hur går det annars då? Jo, det går så djävla bra! Tolstoj går från klarhet till klarhet. Från att ha varit rätt kass på att ta ut sig ordentligt när han drar i lina, till att verkligen ge sitt allt varje gång med väl avvägd fart så han orkar längre sträckor. Det är också han som tar kommandot när det vankas uppförsbackar (då han sedan tidigare med vagnen har lärt sig att det går lättare om man tar lite fart och kör på lite extra) och han är väldigt fokuserad och duktig. Egentligen så tror jag att det var hans vanliga dragsele han inte gillade, och inte att dra med lina i sig. För sedan han fick det korta dragselet så har han bara dragit bättre och bättre. 

 

Junos kurva går dock lite upp och ner. När man kör samma sträcka två ggr på raken så verkar hon tycka det är lite för tråkigt, så då så tramsar hon extra mycket. Biter Tolstoj i skägget utan att sluta när han ignorerat henne ett tag, och till och med skuttar runt och biter i linan och tycker det är så himla roligt. Hon håller dock farten samtidigt (hur hon nu lyckas med det) så sålänge hon inte gör att jag trillar omkull så är det väl inte hela världen, utan jag får helt enkelt se till att ta lite mer varierande rundor med henne. Men annars så älskar jag ju att hon är ett sådant litet krutpaket. Som tidigare kutade på trots dålig kondis till fradgan sprutade, och med ett stort rottisleende på läpparna. Och jag tycker att de kompletterar varandra bra, och har mycket att lära utav varandra. 

 

Sedan så tycker jag det gått bra att bygga upp kondition på dem, och målet är att klara uppåt milen i god fart till vintern eller våren iaf. Hur jag nu skall testa det blir desto svårare, då vi inte har några skogsvägar som är längre än 4,5km (vilken är den längsta distansen vi kör nu, plus uppvärmning och så lite joggande i slutet). Jag har däför börjat fokusera på att de skall kunna dra mig på bilvägen. Det är en landsortsväg, men det är ganska väl trafikerad, men har bra diken som hundarna kan hålla sig i. Juno måste dock bli bättre på att hålla sig i diket (och inte tramsa med Tolstoj och kopplet) och Tolstoj måste sluta irritera sig på bilar som kör för fort (över hastighetsbegränsningen). Han tycker väl antagligen att de är lite obehagliga om de kör snabbare än vad han är van med (även fast farten på bilarna i sig inte är ett problem om vi promenerar någonannanstans än här hemma), men jag vet att han kan skita i att bry sig också, så jag undrar om han inte bara agerar trafikpolis när han inte har något bättre för sig, som att dra. 

 

Idag lade vi nästan hela träningen på bilvägen. De fick springa av sig det värsta "off-road" och sedan så körde vi en rätt lång sträcka på bilvägen, och jag tycker ändå att det går rätt bra. När det kommer många bilar så saktar vi dock ner - eller stannar, som det ser ut nu, men hoppas på att kunna köra på som vanligt i framtiden, och lägga ut en bra sträcka som inte innebär att vi måsta åka samma väg fram - och tillbaka för att få en bra längd på det hela. Men jakten efter en bra sträcka i skogen fortsätter också. Någon som leder från skogsvägar, stigar, traktorspår och annan lättare framkomlig off-road. Men tills dess så fokuserar vi på bilvägen.

 

 Ett par bilder från nu i veckan: