Tolstojs gamla flamma, aka "the love of his life", aka den vita,  fluffiga, egensinniga, smarta, snälla, fina och långsinta Elma är nu inackorderad här sedan i förmiddags. Tolstoj och hon är ju lika gamla och deras lilla romans hade ett abrupt slut efter en despyt om ett ben för ca 4år sedan. Elma har aldrig riktigt förlåtit honom, och varken Elma eller Tolstoj har hamnat i en liknande resursförsvarskonflikt med annan hund förut (vad jag vet eller kommer ihåg). Däremot så har Elmas toleransnivå när det kommer till hans existens varit väldigt låg sedan dess, men eftersom hennes husse har varit lite förutseende så har hon fått hänga med och hämta och lämna Juno den senaste tiden, och det har gått väldigt bra och utskällningsfritt. 

Ja, alltså, nu är Elma här. Hon har fått följa med husse på jobbet i alla år, men nu när husse har blivit tvungen att ändra lite i sitt jobb, så då provar vi med att ha henne här istället halva veckorna, ungefär. Vilket jag bara ser som roligt. Det enda negativa är att jag är evinnerligt orolig över att hon skall lyckas bege sig iväg på egna äventyr, och så blir det ju lite mer pälsrikt hemma. Men annars är hon väldigt lätt att ha att göra med och är en av de bästa hundarna jag kännt/känner/träffat. Hon får även pluspoäng för att vara den enda hunden hittills som verkligen uppskattar hundhuset.