Anledningen till att vi inte gått någon riktigt lång långpromenad alla fyra förän nu (Elma har ju varit här sedan i onsdags) är främst för att Elma inte riktigt kräver det, och för närvarande har hon även en kloskada som jag inte är säker på är ordentligt läkt ännu. Vi har dock varit iväg ca 15-60min flera gånger dagen istället, och så har jag dragit med Juno och Tolstoj ett par kvällar. Men jag skall inte sticka under stolen med att det inte alltid är sådär superkul att ha alla tre i koppel, vilket har gjort att jag dargit mig lite för att bege mig iväg allt för långt med alla tre. De är alla lite sisådär i koppel nämligen, och alla på sitt egna lilla sätt. Typ såhär:

 

Tolstoj och Elma går fint på vänster sida av bilvägen (vilken vi ju måste gå på för att lämna tomten), men Juno tycker det är trevligast att gå mitt ute i vägen på höger sida, så man måste påminna henne heeela tiden om vad vi andra tre tycker är bra. Alla tre är också oftast lite väl stirriga och uppspelta de första tio minutrarna, smådrar och har sig. Men det bryr jag mig inte så mycket om, då det är övergående. Sen är ingen utav dem sådär superroliga vid hundmöten, men det bryr jag mig inte mycket om heller (iaf inte i byn) då hundmöten inträffar ett par ggr om året eller så härute. 

 

De som påminner mest om varandra i koppelbeteendena är Elma och Tolstoj. Båda är mest i sin egna lilla värld och jag måste ha något verkligt speciellt att erbjuda om de skall bry sig om vad jag gör, men till skillnad mot Juno så går de fint och lugnt som oftast. De skall också markera och nosa så ofta som möjligt, och Elma har ovanan att verkligen vara superbestämd med hur länge hon skall få nosa, medan Tolstoj går att dra bort utan att ta i (eller bara med rösten) om man skulle tröttna efter att nosen har fastnat i någon fläck var femte meter för typ hundrade gången. Juno och Elma har också ovanan att bara slänga sig ned och rulla från ingenstans. Om man har otur så är det något riktigt äckligt de hittat. 

 

Sen är det det här med koppeltrasslandet. Nu kör jag dubbellina på Juno och Elma och har dem i midjebältet, och så har jag mitt skäggmonster för sig i koppel i handen. Detta har fungerat bra, tycker jag, men det blir visst trassel ändå. Elma är dock en hejare på att trassla ur sig själv ur kopplet, Juno är rätt så duktig, men Tolstoj är supersämst. Lägg till det att det oftast är han som trasslar in sig också då han fullkomligt skiter i om han blir intrasslad. Det skall dock tilläggas att det är oftast när de är som lugnast som de trasslar in sig, och då är det jag som håller onödigt slakt koppel hela tiden. 

 

Med andra ord så måste jag se lite rolig ut med tre stora hundar som inte sköter sig särskilt bra i kopplet i början av promenaderna, medan jag sammanbitet och något virrig försöker få det att gå någorlunda smidigt fram tills de har lugnat ner sig lite. Jag  vet ju att de lugnar ner sig. Och då blir ju promenaden också trevligare. Jag försöker också ta en del pauser då jag gör något roligt med dem för att Tolstoj och Elma skall förstå att vi faktiskt går promenaden tillsammans. Det kanske inte alltid är sådär lyckat för alla inblandade, men Juno är dock alltid på. Om inte annat så ställer alla upp på att posera lite då och då...

 

... och tänk snart, snart så behöver inte alla vara i koppel hela tiden. Undrar vad jag skall måla upp för katastroftankar inför det, kan komma på ett par redan nu...