Rainbow Arch Over Clouds

Skägg - Har man, så ska man!

I egenskap av att min fina jugge till sambo inte har rakat sig på snart en vecka så börjar jag peppa på att han skall ha skägg igen. Sommaren 2010, veckan innan han fyllde trettio, så åkte nämligen dåvarande ansiktsbehåring av, den gången i form av en jättehärlig mustasch och lite skägg på hakan. Tror den skulle passa under kategorin "Handlebar and Chin puff". Med en härlig snurr på mustaschen skall tilläggas. För er som inte är så belästa när det kommer till ansiktsbehåring och dess olika namn i engelsktalande folkmun, så följer härmed en lite olika skäggtyper att begrunda: Beard Types

Jag kan helt ärligt säga att jag uppskattar alla, förutom möjligtvis Van Dyken, eller "Björnfittan" även kallad. Finns säkert de som passar i den också, men överlag så är den direkt äcklig.
Men annars är jag öppen för det mesta. Har man, så ska man - är mitt motto när det kommer till ansiktsbehåring.

Man kan ju tycka att när jag är så öppen för både skägg och mustasch i alla dess former att min sambo skulle låta det frodas i ansiktet. Nu har jag ältat det här med ett "pappaskägg" och motiverat det extra med att; det kommer att vara skönt med skägg nu till vintern. Precis som att det är härligt med lurviga ben när kylan kryper på. Kanske har jag äntligen nått fram, och kanske kommer han se ut som han gjorde för ett par/tre år sedan, innan han rakade av sig nästan allt skägg och bara behöll mustachen? (bilden längst upp till vänster) Om inte så har jag några andra önskemål:


En "Copstash standard", en vanlig mustasch helt enkelt, som slutar vid mungiporna. Snyggt och ekelt. Exempel

En "Chin Curtain". Det vi på svenska kallar för "skepparkrans". Kanske ingen större favorit egentligen, men Dallan har haft en sådan vilken han passade väldigt bra i. Exempel.

En "Frank Zappa". Ja, vem tycker inte att Frank Zappa såg härlig ut? Exempel

Ett "Short Boxed Beard". Ett jämlångt skägg helt enkelt. Exempel


Jag har dock tjatat allt för mycket på min stackars Dallan, egentligen borde jag bara odla själv. Tycker faktiskt att de kvinnor som inte döljer sin ansiktsbehåring är hur coola som helst. Som hon Jennifer Miller t.ex. Men skulle jag verkligen våga låta mitt skägg växa fritt om jag nu hade anlag för ett? Det är tveksamt. Bättre då att låta en fascination för ansiktsbehåring förkroppsligas av någon annan. I detta fallet är det faktiskt min hund som är skäggigast i min närhet. Men nu håller jag som sagt tummarna för en sambo i skägg. Eller varför inte en bebis i skägg? Nee, bebis i skägg blir nog inget bra, men jag skulle vara den siste att säga att det skulle vara fult.

Här följer en låt på temat skägg... Ansiktsbehåring + socialism, är för övrigt = sant.





Kommentera här: