Gud vad jag önskar att jag kunde lägga ifrån mig Igor då och då utan att han börjar gallskrika. Sittgungan har inte ens fungerat idag. Är så sjukt psykiskt påfrestande att inte ens kunna gå på toaletten utan att känna att man varit taskig, för att han ligger ensam och skriker den där minuten det tar. Som igår t.ex, jag var ju överlycklig för den där halvtimmen av frihet. Tar 5minuter också för den delen, men en halvtimme är också precis lagom.
Har iaf inte orkat göra annat än att ta hand om mig själv, Igor och Tolstoj idag även fast "svärföräldrarna" kommer imorgon. Skiter faktiskt fullkomligt i om det nu skulle se ut som ett helvete när dem kommer hit, och tänker inte skriva mer om den saken... (Kortet är från dagens promenad)
Kommentera här: