Män och deras dockor
V
axdockanDenna svenska gamla höjdarrulle är en liten bortglömd pärla med ingen mindre än Per Oscarsson som brillierar i huvudrollen som förvirrade stackars Lundgren, en man som i sin ensamhet riktar sin kärlek och omtanke mot en skyltdocka han stulit då han gått nattvakt. Trots att ett visst obehag ofta infinner sig då galenskapen hos Lundgren blir lite väl påtaglig så tycker man ändå förbaskat synd om honom, och man vill bara ge honom en kram. 4 av 5 kramar för att vara exakt. Detta är riktigt bra och favoriten på denna lilla temalista.
Skyltdockan. Året är 1987, och det är 80-tal så det ryker om det i nästa film där härlige ack så charmige James Spader är med, men tyvärr så får vi nöja oss med McCarthy i huvudrollen. Han spelar Switcher, en kille som bygger en skyltdocka/mannekängdocka som kommer till liv. Ja, det är 80komedi denna gången och inget svenskt gammalt välspelat drama, men helt ok ändå. Underhållande och inte utan att man kan bli lite nostalgisk. 3 av 5 är betyget.
Love ObjectUnder modernare tid så kanske inte skyltdockan är det vanligaste valet då män sökt kvinligt livlöst sällskap (eller vad vet jag egentligen om det?), nej då vänder man sig kanske främst till ett företag som gör dig en verklighetstrogen sexdocka, av hårdplast eller en sådan där uppblåsbar, eller något annat tåligt material och skepnad. I Love Object från 2003 så stöter vi på en man (spelad av Desmond Harrington, numera känd från Dexter) som pga sin blyghet när det kommer till det kvinnliga könet köper hem en verklighetstrogen plastdocka. När han senare tar mod till sig att närma sig en riktig kvinna, som jobbar på hans jobb, och de börjar datea, så blir dockan avundsjuk. Självklart är dockan inte levande på riktigt, utan Desmond spelar en spritt språngande galning försås.
Tyvärr är detta inte sådär jättebra trots en hel del fina kvalitéer. 2 av 5
Lars and the Real GirlDär skyltdockan var en 80-talskomedi, så är Lars and the Real Girl från 2007 mer av en modern feel good-film. Lars (vars karaktär har svenskt påbrå) har precis som föregående lite problem med att våga ta kontakt med verkliga kvinnor och gör en docka till hans nya kärlek istället. Som tur är gör detta honom inte till en mordisk galning utan en rätt söt patetisk figur som har hela det lilla samhällets stöd bakom sig när det kommer till hans val av flickvän. Lars spelas av Ryan Gosling, som gör ett bra jobb även i denna film. Han lär väl skjuta i höjden nu från förra årets succé med Drive menar jag. Stabil och mysig men lämnar mer att önska. 3 av 5
Air DollIbland i dessa filmer så kommer ju dockorna till liv på riktigt, som i Skyltdockan och i denna Japanska film från 2009. (Citerar mig själv från filmtipset.se) .
Känns som man har sett det förut, blåst, naiv och timid japansk eller sydkoreansk flicka möter den hårda tragiska, men också vackra, verkligheten. Sedan får man inte glömma att ha med de totalt osexigaste sexscenerna också för att göra det hela komplett... Men det är klart att det fungerar även denna gång. Vackert foto, söt flicka och lågmält mysberättande med massor av allvar gör att denna film når upp till en trea. 3 av 5
PinÄnnu en film där man känner igen någon från seriernas värld, för även fast jag sett Terry O'Quinn i filmer förut (fina Blint Raseri med Rutger Hauer bl.a) så är han väl för de flesta mer känd för rollen som John Locke i LOST. Hur som helst så handlar Pin från 1988 om en ung mans vänskap till sin fars gamla läkardocka, så det är ingen sexdocka, eller, det är iaf inte meningen att vara det, men vissa verkar tycka annorlunda. Anser dock att denna passar in rätt så bra på temat ändå, och så är det ju trevligt med en manlig docka, lite för jämstäldhetens skull, och för att filmen är så förbaskat charmig. 3 av 5 är betyget!