Vad är det jag svamlar om i rubriken? Jo, såhär är det. Jag ställde mig på vågen igår för första gången på ca 3månader, och till min förvåning så har jag gått ner 10kg. Jag misstänkte att jag blivit lite smalare, då jag kunnat ha en del kläder igen, men 10kg, det trodde jag aldrig. Det är nämligen så att jag inte anstränger mig det minsta just nu för att gå ner, har tänkt att spara sådant till efter jag ammat klart. Men tänk, det verkar ju lösa sig ändå. Jag som stått och vägt nästan samma sedan jag kom hem från BB (gick upp 25kg under graviditeten), och jag som har varit ute och gått, ammat och ätit riktigt bra (periodvis).

Hur kommer det sig att jag rasat nu då? Jo, "bantningspillret" heter Levaxin, vilket jag började ta för ca 2månader sedan, då anledningen till att jag mått som en wokad gnu, och då också anledningen till att jag gick upp så mycket i vikt, var underproduktion i sköldkörteln. Nu när hormonutsöndringen är mer i balans igen så fungerar min ämnesomsättning som den skall, och idag så kunde jag köpa ett plagg i M istället för L eller XL. Så fruktansvärt skönt.
Jag vill nog aldrig bli en "spinkis" igen, vilket jag varit nästan hela mitt liv, men jag är heller inte gjord för att vara så tung som jag varit. Och jag är så glad över att min kropp fungerar nästan helt som den skall igen.

Tack för att du kom tillbaka min superämnesomsättning, som jag saknat dig... Nu skall jag äta något gott och onyttigt.