Allt är inte idel solsken härhemma, och då menar jag inte vädermässigt. De flesta dagar är snarare djävligt slitiga där en inte bara måste kämpa med sin egna kassa kropp och knopp. Och idag har det varit slitigt (och dagen är inte slut ännu). Igor har varit en riktig många-fula-svordomar-unge idag, och han har först nu börjat bli på lite bättre humör. Han har nämligen haft noll matlust, och har han ingen matlust så har han inte lust med något annat än att snutta och vara allmänt missnöjd med tillvaron. Att han varit gnällig och tvär är en underdrift. Två timmar tog det för honom att komma till ro när han skulle sova middag t.ex, och sova middag behövde han. Liksom jag. Men när en väl har lite tid för sig själv så spenderar en gärna det på annat sätt än att sova, även fast sova är det en behöver mest. Men efter två timmar nattning, vilket ungefär är lika med fysisk misshandel i form av slag, sparkar och bett, och psykisk i form av skrik och gnäll, så vill en bara göra något som en tycker är lite kul för en stund.

 

När Igor vaknade så var han lika gnällig som innan, tills jag äntligen fick i honom en portion mat vill säga. Efter det så har han varit sitt glada rätt jag igen, en liten kille med massvis med upptäckarglädje och spring i benen.

 

Medan Igor sov så lade jag små lätta matspår på tomten åt Tolstoj att dona med, tränade lite vardagslydnad och så kollade jag på ett avsnitt av Bates Motel. Alltså. Det är ju verkligen inte den serien den hade kunnat vara. Alltså en riktigt bra serie, vilket den inte är. Men den är underhållande nog.

 

Här är lite bilder från när solen tittade fram idag nu under kvällen. Igor käkar ris och är alldeles nygråten för att han inte ville äta ris (eller iaf inte på det sättet som jag erbjöd honom) alldeles innan han proppade i sig hur mycket risbollar fyllda med champinjoner och zucchini som helst. Och så ett på när han är full i fan med en näve jord som han lyckades sno åt sig när jag inte såg... och den där filuren med långa smala halsen som nosar på marken är Tolstoj när han är i slutet av sitt lilla spår som han klarar att gå själv numera. Han vet ju vad som gäller vid det här laget... Nu har jag utmanat ödet länge nog. Dags att underhålla Igor igen;