På med öronlappsmössan som bara skriker att jag inte bara gillar att vara i skogen, utan att jag även bor i skogen och tenderar att vara något av en eremit. Men vem är egentligen ensam när man har en hund? 

Det är helg och huset är helt serbfritt. Vår stenhuggare ska vara hos sambons mamma de sista dagarna innan flyget går hem mot Serbien, då hon ändå bor mycket närmare flygplatsen. Så igår sade jag adjö till honom, medan Dallan och Igor spenderar helgen med honom hos baba. Detta är med andra ord en helg att ta tillvara på. Ta långa skogspromenader, slippa smyga med godis och läsk samt ockupera soffan i timmar i sträck. För visst har det varit lite kul att ha en inneboende här, men nu behöver jag ladda upp batterierna inför en ny vecka utav socialiserande. Socialiserande som kan komma att bestå utav någon ytterligare träff med kommunens brädspelsförening, akupunktur och så skall en ju umgås ordentligt med familjen också. Grejer jag ser fram emot, men som jag vet att klena jag blir oerhört trött utav. 

Men idag är det bara jag och Tolstoj. Han har fått lite borstning och luggklippning idag, och sedan hade vi en picknick i skogen. En bild på oss och en bild på Igor som väntar på att få åka hemifrån igår... Nu tillbaka till dokumentärer om seriemördare och gårdagens pizza. Living the life.