Rainbow Arch Over Clouds

Att göra det lätt för sig

 
 
Idag är jag hemma själv med min (nyligen fyllda) femåring och de tre fyrbenta, och kommer så vara till och med då jag börjar jobba imorgon klockan nio. Sambon är nämligen iväg på konferens med tillhörande julmiddag och kommer stanna kvar inne i stan över natten.
Jag kan stressa upp mig som fan över att behöva hålla ordningen själv hemma dygnsvis, men man har lärt sig att göra det lätt för sig genom åren. Man tummar lite på regler och man kör med lite extra mutor. Till det hela hör ju att hundarna är så himla fina att ha att göra med, speciellt nu efter två väldigt händelserika dagar, så vi nöjer oss med ett par korta promenader och så massvis med häng i hundgården idag... På tal om att göra det lätt för sig. 
 
Vidare så märker jag att människovalpen blir lite lyckligare när det är fler hundar här. Han har fler att leka och mysa med, och de står ju för mycket av underhållningen här hemma. Han delar med sig av sina leksaker så de har något att bita sönder, och han bryr sig oftast inte om han blir omkullsprungen mitt i tumultet som kan uppstå då tre stora hundar sätter fart. Men oftast så är de ju väldigt lugna, dessa tre hundar. De är helt enkelt bäst, trots sina olika olater <3
 
OCH SNÖ! TITTA DET HAR SNÖAT! 
 
 
 
 

Lite tjurigt - men mest underbart

 
 
 
Jag är fortfarande alldeles upprymd över hur bra det gick under dagens dragtur med alla tre hundarna nu nyligen. Visst, Elma kanske inte hängde med i alla svängarna och hjälpte inte till att dra hela tiden. Men hon var helt klart mer på än senast. Igår damp också en till manmat-lina ner i brevlådan så Elma hade något vettigt att dra med, plus den eftertraktade nacklinan till Tolstoj och Juno, så inte Juno blir frestad att bita i linan när hon tycker det blir för enformigt att bara springa. 
 
Samtidigt så känns det tråkigt att Elma-tiden blir så kort denna gången. Men hon är trots allt väldigt fäst vid sin husse, så jag skall inte hålla henne här mer än nödvändigt bara för att jag tycker det är roligt. Men jag gör verklligen mitt bästa för att hon skall trivas, och det i sin tur gör ju att det blir roligare för mig att ha henne här också. Hon har skämts bort med extra god mat, fått skogspromenader, fått vakta i hundgården, fått massor av soffmys och fått dra som en tok i två omgångar (en gång framför mig utan cykeln, och en gång med). Sen så har hon tjurat lite över att Tolstoj och Juno har lekt, som vanligt, men att de bara munfäktas tycker hon är OK iaf. 
 
Sen så har hon ju också sett till att jag bloggar lite igen. Grejen är att jag egentligen inte har plats för bilder på datorn, och därför blir det också väldigt lite bloggande. Men efter lite rensande så tog jag mig råd att ta iaf lite foton medans Elma var här, annars så går ju mobilkameran varm här hemma, och jag är väldigt aktiv på instagram.
 
(ursäkta den kassa kvalitén om ni kollar på bilderna från datorn)
 
 
 
 
 
 

Jobba för frukosten

 
 
Utöver helgerna så jobbar jag en vardag i veckan, för tillfället. Det har känts väldigt konstigt att stiga opp i ottan och lämna hundarna i hundgården för att pendla nästan två timmar till hamncaféet där jag praktiserar. För att sedan komma hem till två hundar som så gärna vill komma in och mysa i soffan fram tills det är dags att ta sista promenaden. Det har dock fungerat bra, och både Tolstoj och Juno verkar inte ha några betänkligheter när det kommer till att glatt skutta in i hundgården när det är dags nästa gång. Och nu när det har blivit kallare så har faktiskt bådatvå spenderat tid inne i hundhuset också. Vilket gör att det känns lite lättare att lämna dem i hundgården, nu när jag vet att de faktiskt söker skydd om de blir lite frusna.
 
Någon som däremot skulle ha betänkligheter rörande att skutta in i hundgården efter att ha blivit lämnad en halv dag där, är Elma. Så nu när Elma är här så jobbar jag inte. Med andra ord så är jag ledig fram till i helgen och kan lägga all tid på att göra roliga saker med hundarna. Och vad gör man då? Jo, man tar med sig frukosten ut i skogen där man traskar runt och brunchar... eller, traskar och traskar. Blir släpad efter ett spår efter ett annat. För för att få sin frukost så var de inte bara tvungna att posera här och var, utan också gå ett litet matspår. Alla var faktiskt superduktiga! Plus att det bara blev ett endaste ordentligt koppeltrassel under alla de timmarna vi var borta. Vilket är ett smärre mirakel. 
 
Nu har vi soffhäng allesammans och laddar inför lite fartigare äventyr idag och imorgon, och så har jag lite bilder att bjuda på från idag med (måste ju passa på att ta kort på det vita fluffet)