Min stackars hund smälter bort i värmen. Han behöver bli av med lite underull. Detta göra han nämligen inte på egen hand som de flesta hundar med underull, inte heller skall han ryckas. Nej, här skall det borstas och åter borstas. Sedan så behövs det en frisering också. (Återkommer självklart med före - och efterbilder)
Nu är det husse som har hand om pälsvården här hemma, men det finns liksom ingen tid till sådant, det är ju så mycket annat. Igår iaf så trimmades det bort lite päls mellan trampdynorna och nästa gång så är det dags för öronen. Det är ändå det viktigaste för att hålla fukten borta. Tills dess så får han vara glad åt det lilla. Han får god, nyttig och miljövänlig mat varje dag, han blir nästan aldrig lämnad ensam och han får gott om promenader, vilket är lagom motion för en D-höfthund... nu lade han en äcklig fis. Tolkar det som en protest mot det jag nyss skrivit.

Denna vecka så bäddar jag inte in någon video, utan ni får ta er till videon genom länken jag kommer lägga in i slutet av inlägget. Tyckte nämligen att A Hairytale av Emil Carlsson passade bra en dag som denna när jag varit ute och klippt mig alldeles själv. Handlingen är nämligen denna (från filmtipset.se)
"Abraham the barber was not an ordinary man..." Historien och dikten om den besatte barberaren med en märklig aptit för hår. I uppståndelsen väcks ett minne om en bortglömd dröm...

En lite småhärlig och småäcklig film från 2008 på under 2minuter som är väl värd att se. Här följer länken:

Kom på  igår att mitt hår är en katastrof. Har inte klippt det sedan jag klippte bort "crustdreadsen" och var då nöjd över att ha lyckats rädda så mycket hår som jag gjorde. Nu känns det dock helt hopplöst fult och knasigt. Det är ingen ordning på längden alls. Är säkert över 100  olika märkbara längder på hårstråna. 
Har väl försökt att hålla det i styr med hårspännen, men det orkar jag inte med längre... Nej, nu beger jag mig ut i morgonsolen och klipper mg lite. Lugg hade jag tänkt. Kort och ojämn.

Sådärja! Nu är jag rödlila, myggbiten och fin. Har nämligen pinat mig igenom en skogspromenad som tog 3ggr så lång tid än vad jag hade tänkt mig. Och trots att det var skuggigt så var det varmt. Varmt varmt varmt. Skulle göra vad som helst för en dusch, men Igor går inte ens med på att sitta bredvid. Han har suttit långt ifrån mig länge nog tycker han väl, och skall sitta i knät. Såhär gick promenaden till:

Jag fixade iordning allt. Väska med; blöja, våtservetter, banan, leksaker, extra filt och så en stor flaska vatten. Så begav jag mig ut i skogen på den privata vägen som leder ner till badplatsen. Tolstoj var nosade knappt på vägen ner, utan var helt inställd på att ta sig ner till vattnet (eller trodde jag iaf). Det gjorde mig dock inget att vi halvsprang. Det var nämligen myggsvärmar överallt och jag hörde knappt vad jag tänkte för att det inade så dant runt huvudet på mig.
Väl nere vid vattnet så började det självklart blåsa, och Tolstoj var måttligt intresserad av att bada. Han sprang nämligen mest runt på det ställe han hittade benet förra gången, men när han insåg att ingenting fanns där så sprang han ut på bryggan och spanade lite.
Efter cirka en kvart så kom det två killar, antagligen bröder. Den ena var väl runt elva, och den andra runt sju (är dock sämst på att se ålder på barn) De skulle fiska. Jag kopplade Tolstoj och band fast honom. Storebrodern instruerade den lille hur han skulle göra, sedan lämnade han honom sittandes själv med metspöt. Efter någon minut så frågade pojken mig om inte jag kunde passa hans metspö medan han kissade. Jovisst, jag skall göra mitt bästa sa jag, har nämligen en busig och blöt hund. Men pojken sade att det inte gjorde något, han var nämligen inte hundrädd intygade han. Så jag gick med Tolstoj och satte mig och vaktade metspöt. Under tiden så kom pojken storebror tillbaka med en kompis(?) som också skulle fiska. Lillkillen hälsade på Tolstoj som låg snällt men som självklart inte kunde låta bli att daska till pojken med sin stora blöta tass, men han var glad ändå och tog metspöt. Tolstoj fick skutta lite till i vattnet och sedan begav vi oss hemåt.

Vid det här laget ville dock inte Igor alls sitta i vagnen. Efter 5minuter så började gnället och så gråtet. Jag var tvungen att bära honom samtidigt som jag puttade på barnvagnen och höll koll på Tolstoj. Om det inte vore för att Tolstoj skötte sig jättefint och gick vid vår sida och väntade tålmodigt så hade det aldrig gått. Då hade den där timmen som det tog att gå hem (tar egentligen inte ens 20minuter) blivit än längre, och jag vet inte om jag hade haft förståndet i behåll. Det var amingspaus, bärapaus, tröstapaus, lekpaus och så en drickpaus för mig då och då. Men till slut var vi hemma. Och nu har jag myggbett överallt och är genomsvettig. Igor blev dock på bra humör så fort vi kom hem. Så oron över att han fått värmeslag eller något lade sig iaf kvickt. Nej, han var bara less på att sitta i vagnen.

Nu kanske inte den här historian var sådär jättebra eller spännande. Men jag försöker släta över det med lite bilder. Hann tyvärr inte ta så många, men dessa duger att posta:

Tomas Alfredson gör storfilm av ”Bröderna Lejonhjärta” / DN.se

Visst är originalet bra! Vilka kan slå skådespelare som Per Oscarsson och Allan Edwall liksom? Men jag kan inte låta bli att se fram emot en remake. Tror det kan bli en riktig höjdare faktiskt, och jag tror att Tomas Alfredson är rätt man för jobbet. För visst har "Låt den rätte komma in" den där lågmälda mörka allvarsamma, men samtidigt magiska, stämningen som också går att finna i "Bröderna Lejonhjärta"? Tror detta kan bli succé med andra ord.

 

Syrenerna har blommat ut tulpanerna börjar rasa isär. Det är helt galet varmt och Dallan började sent idag och åkte inte iväg till jobbet förrän för en timme sedan ungefär. Igor sover, Tolstoj sover och jag bloggar. Allt är helt enkel som vanligt igen.
Vårt lilla partytät/paviljong står kvar på tomten med hjälp av lite hampasnören och trots att det finns gott om skugga så vågar man inte vara ute såhär mitt på dagen. Solen är helt enkelt för stark, och jag tror Igor redan fått lite färg på näsan och kinder trots att jag varit försiktig. Den största delen av dagen får helt enkelt spenderas inomhus, men vi passade på att vara ute lite nu på morgonen:

 

Planen för resten av dagen är att få Igor att äta lite morot och potatis med kallpressad rapsolja. Morotsmos är nämligen den mosen som gått hem bäst här hemma, av de få varianterna vi provat.

Sedan blir det till att röja i hall och kök lite om Igor tillåter. Av någon anledning så måste det göras nästan varje dag. Kan vara ett tecken på att vi har lite för mycket grejer. Och sedan så är det självklart alltid lättare att stöka ner än att plocka upp, eller hur man säger.

Nu skall jag dock glädjas åt att Tolstoj var för trött för att uppfatta att Jehovas var och knackade på, så nu slapp jag dem, och så skall jag slösurfa lite tills Igor vaknar (vilket borde vara snart)...

 

 

Igår var Igors farföräldrar här hela dagen och nu är Igor rikare på skugga, prylar, upplevelser, pengar och kärlek. Tråkigt nog så var Igor sitt allvarsamma jag hela tiden medan de var här. Inte alls sitt vanliga glada, busiga jag som han är annars. Det är lite av en grej han har när han är bland andra som är mycket på honom. Han blir lätt lite osäker och leendet sitter långt inne. Nu är detta visserligen inte så konstigt, det är ju inte så att man får besök varje dag, men ändå. Om man ger honom ordentligt med utrymme att känna av själv först så går det dock bättre, och han blir inte rädd på samma sätt som förut heller. En del människor blir han dock förälskad i på en gång. Kanske att han märker av att de är trygga på något sätt på en gång.

Hur som helst så var det en bra dag. Tolstoj var sitt bästa jag och Igor blev som nöjdast när han fick tugga på nyaste favoriten, knäckebröd. När det kliar som värst i munnen är det det som fungerar bäst just nu. De där tuggisarna man stoppar i kylskåpet kan slänga sig i väggen.
Har luskat fram ett par bilder där ingen syns för mycket. Varsågoda:

Jag har förökt att introducera gitarren flera gånger de senaste månaderna, men Igor har varit måttligt intresserad och har som oftast börja gråta så fort jag spelat något för honom. Jag vägrar dock ta det personligt. Speciellt då han tycker mina bristfällig talanger som flöjt - och munspelare falla honom i smaken. Idag kom dock vändningen! Några ostämda ackord i dur och han var hooked, och efter ett tag ville han prova på själv. Här bjuds på ett stycke ur Igors första egenkomponerade låt. Kom gärna med konstruktiv kritik, så att han vet vad det är han kan bli bättre på och vad som redan är bra. Mycket nöje!

Igor har gnällt och skrikit som en stucken gris av trötthet hela morgonen. Han har varit så gnällig att inte ens en vistelse utomhus kunde få honom på gott humör. Trötthet är boven. Antagligen i kombination med att tänderna kliar.
Annars så har jag sett en kass film och så har jag försökt få bukt med det här med uppladdningen av bilderna. Har fått kontakt med blogg.se kundservice och de rådde mig att prova att se om problemet kvarstod om jag använde en annan webläsare. Jag har därmed provat både Opera och Chrome, i vilka det går alldeles utmärkt att ladda upp bilderna i, men det går inte att ändra storlek på dem. Såååå, jag har nu laddat upp bilderna i Opera (då blogg.se inte såg ok ut i chrome) och skall nu prova om det inte går att lägga in dem i föregående inlägg och därmed också kunna ändra storlek på dem, vilket har fungerat utmärkt i min webläsare förut (mozilla firefox). Nu håller vi tummarna...

Räds icke gamla stofiler och genushatare, individsnärjare och färghärjare. Det är klart pojken skall ha blått! Idag är det pyjamas hela långa dagen som gäller, det är ju trots allt söndag. Och efter en regnig morgon så har förmiddagen/eftermiddagen bjudit på bättre väder. Eftersom blått verkar vara mångas favoritfärg helt plötsligt när det kommer till pojkar så bjuds det på blått tema idag t.om. Gav mig an att fota allt jag såg som var blått. Blått blått blått. Det blev så mycket blått att vi alla tre är helt slut. Igor somnade för andra gången i sitt liv helt själv! (somnade i stillastående barnvagn sittandes utomhus) jag har dundrande huvudvärk (är ljuskänslig, och tydligen blåkänslig också) och Tolstoj har den senaste halvtimmen bara plikttroget varit vid vår sida utomhus, egentligen ville han bara gå in i svalkan hela tiden, och nu ligger han nöjd och varm på de kalla plattorna inomhus igen. Vågar inte dra igång dammsugaren, då kanske Igor vaknar (drog in vagnen inomhus då solen är så stark). Jag har förresten redan dammsugat idag (duktig), men jag kan nog vara ännu duktigare ta och damma lite. Tror till och med att vår disktrasa är blå. Vilken tur!... mer otur är att Igor vaknade nu. Då var de 10minuterna av att sova själv över då.

Ps: Än mer otur var att det fortfarande inte går att lägga upp bilder på bloggen. Blåskit också!
Ds: Jag löste problemet dagen efter, läs om det HÄR

 

 

 

 

 

Igår åkte de äntligen ut på altan, Dallans hemska växter som har täckt hela våra små små fönster, och stått och skräpat och varit allmänt fula och jobbiga. Nu slipper man ha lampor tända hela dagen för att slippa ha det mörkt och dunkelt hemma. Nu äntligen kommer det in lite solljus genom fönstren. Kanske kommer växterna råka ut för en liten "olycka" under sin vistelse på den inglasade altanen. Som ni märker så hyser jag ett form av hat mot dessa växter, men min älskning älskar dem. Om det inte vore för att blogg.se inte låter mig ladda upp bilder idag så skulle ni få se hur kärleksfullt han vattnar växterna samtidigt som han har sin son dinglandes på magen.

Han hänger och slänger, klänger och kastar sig efter en och biter eller suger fast. Han skriker, tjuter, skrattar som en galning, slår och biter lite till. Slänger sig igen och ger en en kram eller en rejäl kyss.
Nej, det är inte krakel spektakel som vettvillig kannibaligel. Det är min son. Det är den där lilla bebisen som alldeles nyligen låg helt hjälplös i min famn hela dagarna. Nu verkar han ha en death wish, och det kanske inte är så konstigt när tänderna kliar som de gör. Man får vara beredd på det mesta, speciellt när han är övertrött. När han är övertrött så börjar jag nämligen komma ihåg varför jag tidigare avskydde de allra flesta ungar jag stötte på. Till skillnad från nu, när jag bara ler som ett fån åt nästan varenda unge jag ser (skitjobbigt).

Just nu sitter han och tjuter glassprängartonar åt en leksak, och är relativt lugn (trots det så tog detta inlägg över en timme att färdigställa varav 10min effektiv skrivtid). Så jag skall passa på att skriva ner lite andra saker förutom tokigheterna jag skrev om ovanför Igor har börjat syssla med de senaste veckorna:

Igor...

• ... sitter i princip hur länge som helst
• ... har fått börja äta mer och mer saker. Förutom knivsuddar av i princip allt vi äter så har han fått större portioner av bl.a; specialgröt, morot, potatis, hallon, banan, päron och äpple. Sedan så tuggar han gärna på en majskrok eller riskaka.
• ... "pratar" mest hela dagarna numera, från att ha varit som pratgladast på mornarna.
• ... kör gärna med pincettgreppet.
• ... skrattar oftare och oftare (beroende på humör såklart), och kan brista ut i spontanskratt över i princip ingenting.
• ... favoritsysselsättningen är allt som har att göra med att vara utomhus. Han fullkomligt älskar att gå hundpromenaderna men det är oftast minst lika roligt att bara sitta och glo på tomten. Sålänge man är ute.
• ... är snart för stor för blöjstorlek 3
• ... får mer och mer hår för var dag som går nu.
• ... tycker det är tokkul när man slänger honom hit och dit och håller honom uppochner (man kan till och med hålla honom i benen uppochner). Men roligast är det när en biter hans händer.
• .. uppskattar musik mer och mer för var dag som går.
• ... är inte så skötsam på skötbordet längre. Han är oftast för rastlös för att ligga still så pass länge som det tar att byta blöja.
• ... Har börjat att uppskatta att bada i handfatet, sålänge kranen är på vill säga.
• ... har börjat tappa intresset för lampor, då han har upptäckt att det finns mer spännande saker att vila ögonen på.
• ... vår och Igors nattsömn är oförändrad, men numera så behöver man inte alltid krama om honom hela nätterna, utan han nöjer sig med att ligga intill.
• ... är försiktig med hunden, slår aldrig, drar sällan i pälsen. Drar desto oftare gör han i mitt hår.
• ... kan vara "ensam" oftare när han är på gott humör, då han tycker det är kul att sitta. Så nu hoppas vi på att han skall ge sig på lite krypförsök också.
• ... är fortfarande mammig, och de allra flesta främlingar möts med stor misstro. Men nu är han lite snabbare med att vara ok med nytt folk, och han har börjat känna igen fler och fler av de han träffat förut.

 

Idag har Carola namnsdag, och vem tänker man på då? Jo, allas vår Carola Häggkvist förstås. Människan som tilläts adoptera ett barn samtidigt som hundtratusentals vettigare människor blir nekade att adoptera pga sexuell läggning, att de inte har tillräckligt med pengar, att de inte är gifta osv. Carola är alltså människan som tilläts adoptera trots att hon är en galen kristen fanatiker. Trots att hon är en bland väldigt många är en illa omtyckt ofentlig person.
Hur som helst så säger vi grattis till Carola Häggkvist på namnsdagen, och alla lyckönskningar till din nya dotter. Låt henne få behålla förståndet, för det verkar inte du ha gjort:

Lagen avskräcker inte fildelare / SvD.se

Måste bara citera klippa och klistra från artikeln:
"Vi har inte hittat någon lagstiftning som så påtagligt saknat socialt stöd, säger Måns Svensson."
När skall lagen slopas då undrar man? Den är ju minst sagt odemokratisk, och det måste finnas andra sätt att göra alla parter mer eller mindre nöjda när det kommer till fildelning.

Själv lever jag som i en liten bubbla är ute i skogen. Jag träffar sällan någon (utöver de jag bor med) och jag har ingen TV. Det jag däremot har är ett relativt snabbt internet. Jag känner mig faktiskt totalberoende av denna livlina utåt. Och ja, jag sysslar även med olaglig verksamhet genom nätet genom att tanka hem och i viss mån också dela musik, film, spel och serier. Ibland mer, ibland mindre. Samtidigt så är jag en storkonsument av iaf film (dvd:er) och även spel (dataspel och ps2-spel) och musik (skivor) periodvis. Om jag inte vore så fattig så skulle jag köpa mer film, men jag skulle nog inte tanka hem mindre film för det. Nertankad film är till för att tittas på. Köpt film i form av dvd-skivor är till för att samlas på. Vet inte om det säger mer om mig än om film/distributionsindustrin. Men någon eller båda är nog lite bakom flötet... och det var väl typ det jag ville få sagt om den här saken. Över och ut

Datorn "kraschade" för ungefär 20minuter sedan, men innan paniken hann infinna sig så startade jag om datorn igen, och sedan igen och igen. Så! Nu frågade windows mig om jag ville starta upp i felsäkert läge eller normalt. Jag chansade på normalt trots det som nyss hade skett. Igor gnäller och skriker, Dallan kommer hem, Dallan tar skriktig bebis och glad hund på promenad, jag sitter och överför alla bilder på datorn till den externa hårddisken. Något jag skulle gjort för länge sedan, och något jag borde ha som rutin att göra minst en gång i månaden. Från och med nu så får det lov att bli en gång i veckan. Och så får jag lov att skaffa en lagringsplats på nätet också samtidigt som jag är glad att jag slängt upp en hel del bilder här och på facebook. För tycka vad man vill om att lägga ut bilder på nätet, det finns ju fördelar med att de aldrig försvinner därifrån också.

Nu kom Dallan tillbaka från att ha varit utomhus. Det blåser för mycket. Vilket är skittrist då det är fint väder annars. Har iaf fått lite gjort inomhus. Har möblerat om stereoutrustningen i vardagsrummet, vilket resulterade i att jag flyttade vårt lilla akvarium lite. Något jag tydligen inte skulle gjort utan att tömma det. Så jag skall vara glad att inte vardagsrummet är dränkt i 50liter vatten. Ooops.

Nu skall jag äta en portion mat till. Äta har man ju knappt hunnit idag heller. Tudelu!

Sådärja! Nu har man varit igång i 3h och den mesta av den tiden har spenderats utomhus. Idag är nämligen sommaren här, och med P1 på högsta volym, kaffekoppen, morgontrött hund och rosa bebis så gjorde jag helt enkelt det mesta av dagen innan det blir för farligt för Igor att vara ute.
Trots varm morgonsol så kylade det på rätt bra när det blåste, men det var tillräckligt varmt för att blotta sina håriga, bleka och torra vinterlemmar. Igors lemmar gömde jag dock under ordentliga kläder och sedan under ett bord. Det bästa mamma har lägger hon under bordet, som man brukar säga. Och där satt han och övade pincettgrepp på der nyklippta gräset.
Tolstoj höll sig nära och lät tonfiskfrukosten göra sitt medan han låg i skuggan. Sedan åt en själv lite brunch och det vädrades lakan och en glädjades åt att lyssna på Spanarna.
Nu sover Igor som en stock. Fylld av bröstmjölk och D-vitamin, Tolstoj har lagt sig på de svalkande kakelplattorna kring vedspisen och jag bloggar, som vanligt. Borde nog också sova lite, men det har jag inte ro till (Klicka på bilderna för att se dem i större format)

För ett par dagar sedan så sade Dallan att han sett på tv:n på jobbet att The dog whisperer på tv4 att en bouvier des flandres hade haft besök av Cesar Millan. Denne galna onda lilla mexikan. Vi streamade självklart spektaklet genom sveriges med hästlängder sämsta stream-kanal, tv4-play, och detta var vad vi såg:

Bouvieren skulle få bekanta sig med en schäfer som hade tendenser till "hundaggressivitet" som grundade sig i osäkerhet och med stor sannolikhet också att den blivit påhetsad med ett stackel runt halsen större delar av sitt liv, som spänts åt så fort det kommit en annan hund. Cesar tar fram den smala linan och sätter den i ett strypgrepp kring schäferns hals och introducerar den till sin kastrerade deprimerade pit bull, och sparkar/kickar schäfern lite på njurarna och gläds åt att den blir överraskad, och korrigerar den ytterligare med lite strypryck så fort den sneglar lite fel, samtidigt som han påpekar att hon är mycket rädd och osäker. Introduktionen går självklart galant med pit bullen, och nu får ägaren till schäfern träna i tio dagar på alla strypryck, njurkickar och dumma "ledarskapsövningar" så att schäfern är tillräckligt livslust-lös när den träffar bouvieren.

Den fina kortklippta bouvieren ägs av en kvinna som tror att hon kan det här med att ha pli på sin hund. Cesar säger ingenting direkt till henne, men man märker att till och med han är lite skeptisk. Samtidigt som man märker att hon inte vill skämmas över sin bouvier i tv, och kanske är lite extra hård.
Introduktionen går till på samma sätt som med pit bullen, Cesar tar alltså med schäfern till bouvierens hem samtidigt som det rycks och knycks i strypbanden. Man hade ju kunnat tro att det sedvanliga; låta hundarna mötas lösa på neutral mark först, skulle vara det optimala, men icke. Det hela går hur som helst ganska bra. Efter introduktionen slappnar schäfern av och strosar runt i huset och bouvieren är lite misstänksam (med all rätt), men ägaren till bouvieren gör lite superhjälte-moves och väser som 20 kobror och bouvieren blir rädd "skärper till sig".  Då tycker Cesar att man skall prova att introducera en leksak. Ett klassiskt no no när det kommer till två hundar som man inte känner och/eller som inte känner varandra. Självklart vill båda hundarna ha leksaken, det är påväg att hetta till, men då hjälps alla åt att väsa och hojta åt hundarna. Och till slut skrattar de gott åt att ingen av hundarna vågar leka med leksaken de kastar iväg. Ja Gud vad roligt! Cesar Millan har gjort det igen... Idioti!

Som ni märker så har jag inte mycket till övers för denne hundpiskare Cesar Millan, får skriva mer om det en annan gång.

Igår så begav vi oss ut på skogsrundan som går runt huset. Bestämde mig för att ta den lilla extra vändan ner mot sjön och den privata badplatsen (tack fina allemansrätten) för att låta Tolstoj springa av sig lite i vattnet. Väl där så lade knashund sig ner och började tugga på en pinne, trodde jag. För det visade sig vara en sådan där tuggknut, ett ben med oxhud. Tolstoj blir tokdålig i magen av nötprotein, men jag hade inte hjärta att ta det ifrån honom på en gång, utan jag lät honom ligga och gnaga ett tag medan jag satt och myste med Igor och tog några kort. Skitfina kort om jag får säga det själv. Här är dem:

Det är rena rama orangea revolutionen här hemma. Vi har nämligen dragit igång ett race med morötter (lite potatis och rapsolja) till lunch till Igor, och idag så kunde jag inte låta bli att le åt att hans bajs var jätte oranget. Ja, det här bebisbloggandet har tyvärr gått så långt att jag nu börjar blogga om hans bajs. Detta skall inte upprepas, jag lovar.
Som om det inte vore nog att han både äter och bajsar oranget, så misstänker vi att Igor kommer bli rödhårig, han har alltså en orange ton på håret. Något han fått efter sin far som var en riktig liten "ginger-kid" några få år av sitt liv. Dallan har nämligen alltid sagt att han var blond när han var liten, men när jag sett kort på honom i hans långa lockiga hår, så är det ingen blond ton jag ser, utan en röd ton. Eftersom vi precis som Cartman har observerat att "ginger-kids" är av ondo, så hoppas vi självklart på att det bara kommer vara en fas av Igors liv... Nej, skämt åsido! Här följer lite bilder från dagens lunchande som avrundades med lite amning och nu sover han sött (på min vänsterarm som vanligt):

Veckans kortfilm består av en animation som är synkroniserad till Prokofievs trudelutt med samma namn, och trots att denna är lite speciell så känns historien om Peter och vargen igen. Såhär beskrivs den på filmtipset.se:
Vi lever i en värld där den store slukar den lille. Men också i en värld där smågrabbar som Peter kan visa ett enastående mod och - med lite hjälp från en galen fågel och en vimsig anka (däremot ingen hjälp från en fet, slö katt eller två skjutgalna jägare) - kan fånga vargen.
Filmen var en värdigt vinnare av en Oscars-stayett 2006 och är också värdig nog att figurera på bloggen. Mycket nöje!

Man brukar ju säga att "en skall sova på saken". För min del handlar det mer om att ligga vaken hela natten och tänka på saken, och gårdagen bottnade i att jag låg och tänkte på det här med att bo kvar där vi bor nu. I vårt lilla drömhus mitt ute i ingenstans. Ett hus som ingen annan ville ha pga låg takhöjd och smårisig fasad (rötskadad i ytterpanelens ändar på sina håll), men vi lyckades få för en billig penning. Jag har legat och tänkt på för och nackdelar med att flytta, och vart jag istället skulle kunna tänka mig att bo utefter de ekonomiska förutsättningar vi har. Och tyvärr är det med en klump i bröstet jag har kommit fram till att vi nog måste flytta, och det snarast möjligt. Vi sitter nämligen på en tickande bomb. Inom en snar framtid så kommer det nämligen dimpa ner ett beslut om kommunalt avlopp och vatten i brevlådan. Ett beslut som skulle innebära en kostna på mer än det dubbla vi betalade för huset. Något vi nog inte kommer kunna ha råd med, och något som i sin tur innebär att huset blir minst sagt svårsålt.
Nu har vi visserligen vetat det här jättelänge, men har väl tänkt lite att det nog inte blir så dyrt, men där har vi haft fel. När vi vidare väger för och nackdelarna med att flytta närmare ett samhälle, så är fördelarna fler iom ett boende nära t.ex affär och skola. Jag har ju liksom inte ens körkort.

Det finns jättemycket mer att skriva om när det kommer till den här saken. Men jag känner att jag inte orkar skriva mer om det här just nu. Känns nämligen redan nu som om jag går omkring och säger adjö till mitt fina drömhus här uppe på berget.

Hade tänkt att bebisblogga lite, men har fan ingen lust. Trodde det skulle bli trevligt att ha sambon hemma, men jag fattar inte att jag aldrig lär mig att det sällan är det. Blir bara dubbelt så mycket jobb med allting då han mest håller Igor vaken så han blir jobbigare att ta hand om, samtidigt som han ser till att man får dubbelt så mycket att göra.
Imorse så skulle han vara snäll och ge mig sovmorgon också, vilket har relulterat i att jag nu klockan tre inte ens varit vaken i fyra timmar, och inte fått i mig någon mat. Vilket i sin tur resulterat i att Igor inte blir nöjd när han ammar, samtidigt som han är övertrött då han inte får sova ordentligt. Får se om dagen blir något bättre. Hade iaf en mysig promenad i skogen med Tolstoj och Igor, men det hade varit lite mysigare om jag inte höll på att svimma på vägen hem pga att jag inte ätit något... Äta ja, det skall jag göra nu. Så får vi se om jag blir på bättre humör sedan.

Idag blir det bara ett blogginlägg. Har nämligen haft fullt upp med att handla mat för våra sista pengar och hålla Igor nöjd. Han har nämligen inte velat sova idag förrän nu. Pappa är ju hemma, och då är det ju så mycket annat som händer att en inte riktigt kan komma till ro. Nu först ligger han på min ena arm (som vanligt) och sover.

Jag unnade mig en 2.8 i solen tillsammans med Igor och Dallan fick stå för fotograferandet för en gångs skull. Hade ju önskat att jag hade fixat till håret innan ,men det är inte så viktigt (intalar jag mig och slänger upp bilderna). Igor hade precis ätit sin första majskrok och Tolstoj låg och gnagde på ett ben som han faktiskt tål. Tycker faktiskt Dallan lyckades riktigt bra med bilderna, den här gången. Önskar bara att vi hade lite mer skugga att tillgå på tomten. Men då hade det nog inte blivit lika fina bilder förstås.

 

För cirka 4 månader sedan så fick Igor ett babygym av Dallans arbetskamrater. Enda sedan dess så har jag försökt introducera det till Igor, och varje gång utan den minsta framgång. Han har istället bara blivit sjukt och/eller ledsen bara efter någon minut, och jag har varit nära flera gånger att packa ihop gymet, och inte heller har vi vågat oss på att köpa ett nytt. Men nu kan ju Igor sitta, så idag (nyligen) så gav jag babygymet en ny chans. Och vet ni vad!? Det var hur poppis som helst nu när man kunde nå allting lite bättre. Attans vad bra. Synd bara att han säkert kommer göra sig själv illa på alla plastsaker, men kul har han haft hur som helst i säkert en kvart. Efter 15min så blev han nämligen lite kinkig och ville kramas lite med sin mamma och sitter nu och leker med en mjukare leksak istället.

 

Jag vet inte vad vi har för typ av fönster, men inte är de täta iaf. Något man blir varse dagar som denna när det blåser rätt så kalla vindar. Vi har haft det varmare inomhus fast det varit minusgrader utan att elementen har varit varma (sålänge det är relativt vindstilla såklart) än idag, och jag börjar känna att det inte vore helt fel att elda lite. Detta trots att det är fin vårvärme ute, egentligen.
Har iaf varit ute på en liten promenad och har hunnit med ett litet tomthäng innan solen gick i moln och det blev för kyligt. Som ni ser på högra bilden så blåste det lite väl mycket för Igors smak redan imorse, men det var inte lika ruggigt som nu. Han är förresten bra rolig när det blåser. Börjar flaxa med armarna och dregla. Blåser det kallt blir han lite missnöjd eller ledsen också, men nu var det mest roligt att få vara ute.
Sedan serverades gröt till Igor och nu har han sovit över en timme på min vänsterarm. När han vaknar blir det till att hänga tvätt, samtidigt som jag undrar tyst för mig själv hur det kommer sig att jag måste tvätta så ofta.

För övrigt så känner jag mig lite halvt misspepp idag. Inte ens morgonens Yeah Yeah Yeahs-race med Igor eller Tolstojs nöjda smaskande när han fick favoriten i maten imorse verkar ha fått mig på särskilt glatt humör. Jag saknar nog helt enkelt att ha Dallan hemma, och ser fram emot när han är ledig nästa gång, vilket är väldigt snart som tur är.

WWF: Sverige 13:e värsta miljöboven / DN.se

Om man inte levt under en sten den senaste tiden eller är i total förnekelse, så kommer detta knappast som en chock. För även fast sittande regering vill få oss att tro att vi i Sverige ligger i framkant när det kommer till att tänka på miljön, och att vi därför knappt behöver göra några förändringar i rådande miljöpolitik, så vet vi väl alla någonstans att de är fel ute. Det säger ju t.ex sig självt att det är ohållbart att vi sägs vara beroende av tillväxt när jordens resurser inte räcker till, att vi är så desperata efter el att kärnkraft ses som det grönaste alternativet när det kommer till att producera elektricitet, att vi känner oss tvungna att dumpa vårt skräp och skrot i utvecklingsländer och att våra barn knappt kan vistas utomhus i storstäder pga hälsofarlig luft.

Om man inte levt under en sten den senaste tiden eller är i total förnekelse, så är det svårt att hålla hoppet igång, när man någonstans vet att det är försent. Vår planet kommer aldrig vara sig lik efter människans framfart, det kan inga valresultat i världen råda bot på, vi kan bara göra så gott vi kan och hoppas på att det inte blir total katastrof. Det är nog tyvärr priset vi får betala för att ha levt i ett demokratiskt konsumtionsamhälle. För ja, jag skyller på demokrati (den representativa), när folket röstar efter vem som sänker skatterna mest och/eller vem som hatar invandrare mest, och inte vad som är bäst för miljön, ja, då är inte demokratin det bästa för vår planet. Eller kanske skall vi säga att människan inte är det bästa för vår planet för att vara rättvis...

Well well. Hoppas att du som läser detta känner att iaf du gör allt  du känner att du kan, vill och orkar för att inte bidra till att planeten förstörs ytterligare. Med risk för att låta än mer som en miljönörd så vädjar jag helt enkelt till alla när jag säger, att vi borde fan i mig bli kompis med din planet!

Det vore ju en skam om jag inte fick mitt barn att gilla (eller iaf acceptera) lite hårdare tongångar då jag nog aldrig kommer bli för gammal för lite röj. Sedan så är det väl ändå min plikt att visa Igor att tjejer kan vara balla och tuffa samtidigt som de är snygga. Jag har därför börjat att råpeppa på Yeah Yeah Yeahs (igen). De har ju allt ett litet barn behöver. Svängig musik med blandad hårdhetsgrad och en riktigt härlig sångerska. För visst kan tjejer också sjunga rock'n'roll, och det med råge. Och sjunger mamma med så blir det den bästa låten i hela världen (hett tips). Den här brukar jag låta Igor dansa loss till om dagarna bl.a:

Vad har hänt idag då?! Jo, Igor har inte bara blivit en riktigt "hångelbebis" han har också blivit en hejare på att sitta själv den senaste veckan. Idag satt han upp helt utan stöd i över 15min! Jag hann med andra ord ta ett par kort nu i vardagsrummet när han elefantprydd lekte med en elefant omringad av en hel del elefanter i alla dess dekorativa former. Gissa vem som kommer att älska eller hata elefanter i framtiden...

 

Den här dagen har hittintills förlöpit smärtfritt och otroligt snabbt. Igor sov en bra stund på förmiddagen, och under tiden så passade jag på att kolla igenom hälften av de tusentals kort som jag tagit sedan Igor föddes. Det är nämligen snart dags för ett halvårs-album hade jag tänkt, och det blir nästan ett fotografi för var dag Igor har levt. Är lite jobb med andra ord, och kommer att ta åtskilliga timmar, men det kommer det vara värt.

 

Sedan så tog jag en liten promenad med mina två killar. Igor gör riktiga glädjetjut numera så fort man sätter ner honom i sittvagnen. Och idag fick han ha på sig en av koftorna som hans farmor stickat. Får passa på nu innan det blir för varmt.

Efter det så fick Igor sitta kvar i barnvagnen på tomten och glo, medan jag röjde lite i huset. Gick ut då och då för att kolla till mina monster. Och varje gång jag stack ut huvudet så låg Tolstoj vid vagnen och vaktade sin "lillebror". Hur gulligt som helst. Något man inte tror att Tolstoj egentligen skulle ha intresse av att göra då han mest verkar tycka Igor är lite störig och tar lite för mycket av vår tid från honom. Men det kallas väl resursförsvar också har jag för mig. Han är inte dum bara för att han är snäll, eller vice versa. Men fin är han ändå. Kärlek!

 

 

Nu skall jag sitta och vänta in kvällen. Dallan kommer nämligen hem med ett bibliotekslån som vi har väntat på, boken; Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2. Nej, jag har faktiskt aldrig läst den, och det lär säkerligen inte stå något som för mig är nytt, men jag tänkte att den måste jag ju läsa när alla säger att den är så bra. Och det var en rätt så ordentlig väntetid på den på biblioteket också skall tilläggas.

Till middag skall jag nog göra en gammal specialare vilket det var längesedan vi åt (av någon konstig anledning då det är fasligt gott); rödbetssoppa med massa chili i! Härlig färg och mysig smak. Passar skitbra med lite vitost/salladsost/fetaost. Speciellt om det blir lite "för starkt".

 

... Igor SITTER och leker nu igen, jättelänge, helt själv utan att gnälla. Helt otroligt! Vågar dock inte resa mig upp, då lär jag väl förstöra den här magiska stunden. Men jag tänker inte ordbajsa vidare heller. See ya!

 

 

Annars så ser dagen ut ungefär såhär hitintills: Kokar kyckling till Tolstojs brunch, har levt farligt och sett på när Igor har ätit riskakor (inlägget nedanför) och har budat loss på ett klädpaket till Igor på tradera. Klädpaketet blev lite väl i överkant i priset, men då är det fina grejer och priset blev inte mer än 30kr plagget, så det känns bra ändå.

Sådär, nu blev det prata-i-mobil-paus mitt under inlägget också. Dallan ringde från jobbet och jag berättade glatt om riskakan. Nu blir det dock till att göra vettigare saker. Typ äta upp Igors händer... och vänta nu! Det finns väl en finfin låt med love som heter som rubruken (fast på engelska då)... eller. Den bäddar vi in... eller nej, vi bäddar in covern med The Damned istället då den hade en sådan skön video:

I lördags när jag var hos Lejonen så frågade lejonhonan om Igor inte kunde få lite knäckebröd att suga på. Jag sade att det nog var för tidigt. Men nu imorse när jag satt och åt frukost och kollade på min lilla kille på fem och halv månader som var supersugen på allt jag stoppade i mig så funderade jag en stund; vad har jag hemma som han kan få att suga på? Riskakor helt utan smak har jag ju. Så jag läste på innehållförteckningen och de verkade ju helt ofarliga. Så jag gav sonika Igor en bit, och det blev succé trots att jag självklart satt på helspänn. Tänk om han satt i halsen?! Men det gick galant, och utan att jag visste ordet av så hade han sugit i sig en halv riskaka (då jag inte kunde låta bli att ge honom mer hela tiden) Han ville ha mer, men han fick amma sig mätt istället och nu har han somnat.
Googlade sedan upp vad folk har skrivit om att ge riskakor till bebisar (bättre sent än aldrig) och det var delade meningar. En del sade att de lätt sätter dem i halsen, en del sade att det hela handlade om om barnet åt försiktigt eller inte, och att man självklart skulle hålla koll (vilket jag gjorde trots att jag inte kunde låta bli att ta kort). Hur som helst så gick det bra för Igor, men nästa gång blir det banan eller något annat nyttigare istället.

Promenader promenader promenader. Både jag och Tolstoj är less på dessa enformiga promenader vid det här laget när jag tagit alla de senaste dagarna. Jag har känt mig helt oinspirerad, och har inte känt för att göra dem lite mer spännande. Har bara velat få dem överstökade helt enkellt.
Igor är dock mer än nöjd varje gång. Han får glädjefnatt så fort vi skall ut, och tramsar sig och skrattar under tiden han sitter i barnvagnen oavsett väder eller mammas humör. När vi kommer hem är han röd på hakan för att han suttit slängd över vagnskanten, ivrig att se allt allt allt. Så nu är det helt enkelt mer för hans skull jag gått ut, och inte Tolstojs. Nej, då verkar Tolstoj mer uppskatta tomthänget. Men eftersom jag har en knasig hund som vägrar bajsa på tomten (gammal varggrej tydligen) så måste mer än en promenad avverkas trots att vi allihopa egentligen tycker de är lite onödiga. Annat vore det om vi kunde åka iväg någonstans och gå på nya ställen lite oftare.

Idag har jag iaf tänkt att vi skall ut till skogs där det är skuggigt, för idag skiner solen. Efter regn kommer solsken, och regn och rusk har vi haft nu i flera dagar. Här är lite bilder från de senaste dagarnas gråa promenader:

Expert dömer ut Drogfritt / SvD.se

Läste artikeln (ovanstående länk) och blev minst sagt nyfiken på den här boken "Om knark och sånt", så jag googlade självklart upp den. Jag råder er att göra det samma. Den verkar nämligen inte bara vara fylld av faktafel, den verkar också vara fullspäckad av minst sagt knasiga berättelser och teckningar. En (antagligen lycklig) bloggare har lyckats få tag på denna bok hos myrorna och skriver om den i sin blogg Drogsociologi.se (som för övrigt verkar vara en intressant drogliberal sida, får ta och kolla in den närmare någon dag) LÄNK till inlägget

Tycker det är minst sagt mysko att en sådan bok har letat sig in i våra skolor. Har man verkligen så ont om pengar att man inte kan hålla sig borta från sådan uppenbar skit, bara för att den råkar vara gratis. För visst, den verkar ju vara underhållande, men jag tror knappast att det är det som är meningen då man delar ut denna "Om knark och sånt" till ungdomar och vuxna. Trams.
Nu vet jag inte hur det ser ut med droginformationen i övrigt i landets skolor, men jag hoppas att den är bättre än vad t.ex. den här boken som omnämnts ger sken av. Men när jag tänker tillbaka på hur det var när jag själv gick i skolan så känns det mer troligt att det är lika dåligt nu som då. Hur svårt skall det vara att informera skolungdomar om droger och dess skadliga påverkan utan att syssla med ibland ren överdriven och osann propaganda? Man måste väl veta vid det här laget att sådan propaganda blir verkningslös och ibland även ger motsatt effekt... Nej, skärpning som sagt. Och skönt att vi iaf kanske slipper föreningen Drogfritt i skolorna i framtiden... och vem behöver vara rädd för narkomaner när det finns scientologer förresten. There's some crazy shit!

Nu är även denna dag av sambolöshet snart avklarad. Fan vad man känner sig duktig. Det borde alla ensamstående föräldrar göra, gå omkring och känna sig duktiga. Fan vad ni är bra. Hur hinner ni med allting? Förhoppningsvis har ni lika fina vänner som jag har som låter en slöhänga lite hos dem under helgerna. Hur som helst så har dagen sett ut såhär:

Morgonen och förmiddagen gick mest åt till att våndas över att behöva gå ut i regnet med hund och barnvagn. Eller, egentligen mest över att torka Tolstoj torr efter promenaden. Något som är tidskrävande, och tid till sådant har man sällan när Igor är som han är. Två regnpromenader blev det hur som helst. Och när det var dags för den andra hade jag klätt mig i mina enda byxor som inte var mjukisbyxor; ett par gubbiga manchesterbrallor, och så världens största regnrock ovanpå en velourtröja (också en av få tröjor som fortfarande passar). Trodde helt enkelt jag skulle klara regnpromenaden utan att bli särskilt blöt. Men när vi nästan var hemma så fick Tolstoj glädjefnatt, sprang några varv runt barnvagnen för att sedan ge mig en rejäl kotackling. Det var dem byxorna, som nu var både leriga och blöta. Likaså tröjan. På med leggins helt enkelt. Tjocksmockarnas bästa plagg, och så en alldeles för liten klänning på det... Vet inte varför jag redovisat så exakt för vad jag hade/haft på mig, men nu blev det så ändå. Hur som helst så bar det av till Lejonen direkt efteråt.

Väl där så började Igor självklart gnälla. Hade inte tid och ro att äta, och var konstant trött. Lite som han alltid är när han är hemifrån vill säga. Inte alls den där glada harmoniska bebisen som han är hemma. Några fina stunder hann han med iaf. Han gav Lejonhonan en rejäl hångelomgång med mer än tio riktiga munkyssar, genom att tag i hennes ansikte och slänga sig över henne och pussa/suga på hennes mun. Så som han börjat göra med mig också. Det är roligt det där, vad är det man har lärt sitt barn egentligen nu när vi (jag och Dallan) pussat på honom tusen gåger per dag. Igor tror ju självklart att det är så man skall göra med alla man inte är lite rädd för. Söta barn... Sedan så var han väldigt förtjust i en av lejonungarnas kompisar som fick bära och hålla hur länge som helst. Han var lika glad som vanligt i lejonahanens famn, och lejonhonan busade upp honom till skratt rejält innan vi kom hem.
Sedan vi kom hem för 1,5h sedan så har Igor varit på tokbra humör, ätit som om han inte ätit på hela dagen (vilket han iofs knappt gjort) och Tolstoj har fått något extra gott att mumsa på (pga dåligt samvete över att lämnat honom hemma själv i 5h) och har varit jättenöjd med det. Alla är nöjda och glada helt enkelt, och jag är inte ens trött. Kan bero på allt kaffe jag "råkat" slänga i mig, och innan jag kom hem nu så snyltade vi rabarberpaj som Elmas husse gjort. Fint värre.

Allt som allt en lyckad dag ändå, och nu kommer Dallan hem om mindre än ett dygn. Saknar honom massor!!! Och just det. Under nästan hela tiden jag skrivit detta så har Igor suttit upp helt själv. Han har blivit jätteduktig på det, och verkar kunna sitta hur länge som helst utan stöd sålänge han är motiverad nog och inte slänger sig på något. Såhär såg han ut för ett par dagar sedan:

Ååååh, varför var jag uppe så sent igår?! Igor har varit jättejobbig nästan hela natten och idag är jag toktrött. Är dock glad över att Igors snörvel och hostningar som han vaknade med har försvunnit och han har hela tiden varit på gott humör och feberlös. Inte för att jag var orolig, utan att vara ironisk. Är inte den som är orolig i onödan, faktiskt. Något som är lite udda när det kommer till min karaktär och personlighet annars.

Nu skall jag fortsätta att tycka synd om mig själv och tvinga mig ut på en hundpromenad trots att jag inte har vädret på min sida heller. Vill att Dallan skall komma hem nu!

Skall runda av dagens bloggkavalkad med att meddela att Tolstoj varit sitt pigga jag idag igen, och jag har inte behövt släpa med honom på promenaderna. Däremot så har han kliat sig ovanligt mycket idag. Så visst är jag lite nojig över att det är fästingmedlet som spökar ändå... Jaja, han har god aptit iaf. För er som är lite nyfikna på vad det är han äter nu när han får specialmat, och lite för att jag själv skall komma ihåg vad jag gett honom så bestod Dagens måltider av; magnussons bas, tonfisk och b-vitamin och glukosamin till frukost. Till middag bjöds det på magnussons bas, kokt broccoli, gurka, en liten burk kikärtor, en matsked cremé fraiche och lite kokt kyckling. Allt slank ner snabbt som attan.