Rainbow Arch Over Clouds

Surrar vidare

Solsken, jordgubbar och smultron, ett evigt surrande från bin och humlor, oklippt gräs, blommor, flåsande varm hund, Almedalsveckan... Ja, så är det just nu här hemma medan striderna rasar långt långt borta. Här lufsar en omkring med sin kamera, eller sitter och lyssnar på jazz med sin lilla knodd och delar på ett burk läsk i skuggan.
 
Jag måste dock få lite cred för att jag har varit lite på hugget sedan i lördags. Kameran har varit framme i två omgångar, jag har lagat ordentligt käk och suttit och borstat ur Tolstojs underull ordentligt. Med en tovutredare, skall nämnas. Jag vet att det finns något som heter furmilator som skall vara bra, men tovutredaren i kombination med en pudelkam fungerar bra på min lurvs päls. Så jag håller mig till det. När pälsen är så tät som den var nu, så kör jag tovutredaren på hela kroppen för att tunna ut lite. Men tovutredaren är liten, och hunden är stor. Tur att han är skötsam när en håller på. Dock så måste jag erkänna att han är mer skötsam med Dallan. Med mig, som inte håller på med pälsen lika ofta, så försöker han fjäska sig ur det hela mer än en gång medan kammar.
 
Det som händer annars är att Dallan har nysfest när han är hemma. Pollenallergi i kombination med någon mindre förkylning som Igor har dragit med sig hem från förskolan. Så ja, Igor är förkyld han med, och vill därmed inte vara ute och leka särskilt mycket på egen hand, så jag underhåller honom med att han får hänga med på insektspaning när vi är ute och strosar. Gissa om han kommer bli en sådan där creepy unge som skall gå omkring och visa äckliga/häftiga insekter som han hittat. Med andra ord, så kommer han göra mig mycket stolt.
 
Här är lite bilder från dagarna med stort och smått, och som ni ser så har jag NÄSTAN lyckats att få till bilder på när humlorna flyger: 
 
 
 
 
 
 
 

Smultronställen

Men hej hallå, här är jag och bloggar. Min status är oförändrad. Väntar med andra ord på att min medicin skall stabiliseras, och under tiden så har sambon fått dra värsta lasset här hemma. Det är han som har varit iväg och låtit Tolstoj dra vagnen om dagarna t.ex, och det är alltid lite nervöst att släppa iväg dem utan min övervakning. Vagndragandet är lite som mitt skötebarn, och något jag har jobbat mycket för att det skall fungera så fläckfritt som möjligt. Det skall vara kul, och det skall var säkert. Det skall vara ordentlig uppvärmning, och det skall inte vara för varmt ute... och särskilt varmt har det ju inte varit, som ni säkert märkt. Så skönt med regn och kyla när en ändå inte kan hitta på något avancerat utomhus. Men tråkigt för er andra, såklart.
 
Hur som helst så pallrade vi oss iväg på en liten familjepromenad idag. Det plockades smultron, klättrades och fotograferades i skogen. Igor gick nästan en halvmil på egen hand! Så duktig! Var inte så het på kameran som jag brukade vara förut, men lite sjyssta bilder blev det iaf... och ja ja, jag vet att Tolstojs päls måste fixas. Har växt som ogräs sedan rakningen, och nu är vi i valet och kvalet om vi skall raka igen eller om vi skall kamma loss så mycket underull som möjligt. Jag har röstat på förslag två, och Dallan på förslag ett. Så ja, någon kommer väl backa snart. Antagligen blir det jag.
 
Ps: Igor får självklart bara gå med Tolstoj där det är liten risk att något störande moment kan dyka upp, och under uppsikt.
 
 
 
 
 

Surr surr

Igår var jag och Igor på den årliga sommarfesten som en av mina vänner fixar med såhär års. Igor gick ut hårt och sprang omkring med en annan unge tills svetten rann, och avslutade kvällen med att ramla rakt in i en fotpall. Vilket resulterade i att vi åkte hem, och att Igor vaknade cirka hundra gånger under natten och sade att han hade ont. Ett rätt snyggt blåmärke över näsbenet och pannan har han som bevis för att han hade det lite väl kul igår. Helt utan alkohol också, om det behövdes påpekas.
 
Med mig hem från festen fick jag inte bara en blåslagen unge, utan också en fin present. För ett tag sedan så hade jag hoppfullt önskat mig en bok på fejan. Och så bara fick jag den! Sådär bara. Är så tokigt glad över detta, men jag tror inte de spindelfobiker som besöker bloggen är lika glada. Det är nämligen en spindelbok, den bästa, har jag läst, för dem som vill ha med sig en bok ut på fältet när de skall artbestämma spindlar de hittar. Och en av de personerna är nu alltså jag. Colin Fields Guide - Spiders of Britain and Northern Europe heter den, och jag kan inte annat än att rekommendera den för dem som är lika tokiga i spindlar som jag är.
 
Jag var ute och fotade lite igår, innan jag fick boken, men spindlarna sken med sin frånvaro på de ställena där jag brukar hitta dem. Men det var däremot fullt av andra insekter, mest bin och humlor... Har ni provat ta kort på en flygande insekt med ett macro-objektiv någon gång? Skitsvårt! Mitt mål är att lyckas innan sommaren är över. Och mer spindlar, såklart. Och jag skall allt ta reda på vad det är för sort jag hittat också.