Rainbow Arch Over Clouds

Utan vantar

Idag så skulle det ske, det hade jag bestämt. Igor skulle gå utomhus i sina bra skor. Snön dalade ner och det var inte sådär jättekallt. Slängde på Igor lite kläder och så de snygga skorna, som han faktiskt har gått i inomhus, vilket han vägrat göra med alla andra skor.
Igor var dock inte sugen alls på att gå ut och gnällde och klamra sig fast vid mig. Annat vad det med Tolstoj, som blir helt överlycklig när det är snö ute. Jag fick dock honom att gå några steg utan att han började gråta och så gick vi omkring (jag bärandes på honom mestadels) på tomten och kollade på saker tillsammans. Men gå, det ville han som sagt inte något mer. Utan blev liksom som 4 månader yngre, och bara satte sig ner och glodde och pillade lite på en stubbe eller grässtrå. Supertråkig. Jag hade ju liksom sett framför mig att han skulle gå omkring och utforska lite, men det var inte dags för det riktigt ännu verkade det som. Han hittade dock något plastmått som han roade sig med, och jag kunde fokusera lite på att köra lite trix och lydnadsträning med Tolstoj.
 
När Igor började tröttna på att sitta och vara tråkig på marken, så fick han sitta och vara tråkig i sin varma åkpåse i vagnen istället, och vi tog en promenad ner till kohagarna... Jag måste verkligen komma ihåg att sätta på mig vantar när jag går ut, fryser händerna av mig körandes med barnvagnen. Jag skriver det här som en påminnelse. Skall bege mig ut nu när Igor har vaknat, och då skall bannemig vantarna på. Det samma gäller Igor, som envisas med att ha händer utanför åkpåsen.
 
Här är bilderna jag tagit idag, och jag är ledsen över att det bara blir mobil-kort. Men jag har inte lyckats finna batteriladdaren till kameran, och hoppas på att den dyker upp av sig själv, vilket borttappade saker faktiskt oftast brukar göra. Tills dess så får ni nöja er med dessa, vilket ibland ser riktigt hemska ut. Tur att det är så fina motiv (hehe)
 

Det var en gång en mamma som skulle laga mat

Något jag upptäckt vara lättare sagt än gjort är att laga den mat en vill laga. Igor är sällan medgörlig och att laga ordentlig varierad god mat med klängig unge, är inte så enkelt som en hade hoppats. Detta faktum är med stor sannolikhet ingen nyhet för de flesta, men det är säkert något som blir lättare med tiden iom att en får mer rutin på det hela. Personligen känner jag mig dock lite oförskämt stolt varje gång jag lyckas slänga ihop en måltid, få Igor att äta av den för att sedan städa och diska undan efter den. Och idag så gick det hela relativt smärtfritt... jag tar det från början (får se om ni känner igen er)

Redan på morgonen så slänger jag på en kastrull ris och låter det koka upp, och tar sedan av kastrullen så det inte kokar över medan plattan får svalna ner till ettan.
Tar sedan och spenderar 1,5h utomhus med monstrena, och mitt under promenaden så kommer jag på att riset står antingen på plattan och blir bränt, eller vid sidan av och då är plattan antagligen på. Skyndar då hemåt och upptäcker att plattan var avstängd, och riset stod alldeles färdigt vid sidan av.

Sedan så väntar jag in en antydan till hunger, och när den anlänt så slänger jag ner riset i wokpannan med massa stekfett. Och så kryddar jag med paprika, chilipulver och örtsalt (hade inte saltat riset) Kastrullen som det kokats ris i skall nu koka upp med röda linser i.

Ca 2 minuter har gått, och Igor är redan missnöjd på golvet. Han lyfts därmed upp på köksbänken, där han får sitta och glo och knapra rån medan jag sätter på ugnen, skivar upp aubergine och rör om i riset då och då.

Igor tröttnar på rånet och slänger det på golvet, och börjar bli nyfiken på auberginen, jag får pausa mitt skivande då jag helst vill se att han får behålla alla sina fingrar, och hämtar ugnsformen istället och häller olja i den, samtidigt som Igor konstaterar att rå aubergine inte är något gott.

Jag har annat att skiva upp så jag hämtar Igor matsstol och stället den bredvid köksbänken och ger Igor blockflöjten att roa sig med. Jag rör runt i riset, kollar till de röda linserna som nu har börjat koka. Jag skivar klart auberginen, och så även tomater. Slänger ner dem snabbt i ugnsformen med olja, basilika och örtsalt, och så in i ugnen på 250 grader, eller den temperatur som nu ugnen hunnit komma upp i.

Igor slänger ner blockflöjten på golvet och ställer sig i stolen för att nå översta kökslådan. Väl däri så ser han det som sitt uppdrag att tömma den på bestick. Jag låter honom hållas och rör om i riset.

Sedan så skall champinjonerna hackas och förstekas till såsen. Så då börjar jag skiva dem samtidigt som besticklådan snart är helt tom. Så fram med ännu en stekpanna, använder risets platta då den redan är varm och riset nästan är klart.
Champinjonena är skivade och linserna blir klara och besticklådan är nu tom. Igor börjar gnälla och vill att jag skall bära honom. Så då häller jag snabbt av vattnet av linserna, sätter Igor på höften och så häller vi ned de röda perfekt kokade linserna i riset. Det blir ungefär hälften ris, hälften linser. Vi steker sedan champinjonerna.

När champinjonerna fått fin yta så återanvänder vi kastrullen för tredje gången och lägger ner svampen i den. Nu börjar jag också bli trött i armen och det smärtar i skuldror och rygg. Så klena jag sätter ner Igor på köksbänken igen där han återigen börjar knapra på sitt tidigare ratade rån. Vilket känns som ett smärre mirakel, då jag nästan räknat med att han skulle bli skogstokig.
I kastrullen med svamp hälls en liten burk crème fraîche i, malen torkad karl johan-svamp och så lite tomatpure.

Nu börjar så maten bli klar. Väntar bara på auberginen, men lägger upp det andra till Igor på en tallrik så det hinner svalna. Igor sitter och glor på mig som säkert ser lite smått stressad ut, men jag har varit värre.

När så även auberginen är klar så sätter jag Igor vid middagsbordet med sin tallrik mat och en sked. Vad han gör med den struntar jag dock lite i, för jag är själv väldigt hungrig vid det här laget. Lägger så upp all tillagad mat på tallriken (plus spenatblad) och känner mig lite stolt. Tar ett kort lite snabbt (vilket jag fakiskt inte brukar göra, bilden finnes i slutet) och så sätter jag mig och äter.

Igor är dock som vanligt mer intresserad av att leka med maten än att äta den, och det är redan ris och linser precis överallt. Det enda som saknades är att Tolstoj skulle ligga och vänta på att mat skall falla till golvet, vilket skulle motivera Igor ännu mer att slänga ner den. Men som tur är så är Tolstoj för trött för det.

När jag ätit halva min mat så vill Igor hellre sitta i mitt knä och hålla på med min mat, och om han inte får det så vet jag ett smärre utbrott väntar, så då får han såklart det, det brukar ju få honom att äta också. Och mycket riktigt, Igor äter nästan hälften av min resterande mat och auberginen var en succé. Om han bara kunde äta sin egna mat istället, så hade det ju varit perfekt.

Efter maten så skalar jag ett par små clementiner och så får han sitta och äta dem som efterrätt på det minst ner(g)risade stället i köket medan jag torkar undan och dammsuger efter fältslaget.
Eftersom Igor var zombietrött, så lyckades jag så även diska upp all disk med honom sittandes bredvid och smulandes sönder en bukett gamla rosor (så det blev en snabb dammsugning till)

Så nu är det fint i köket, Igor är mätt och sover och jag sitter och skriver en halv novell om det hela genom mobilen, var inte meningen att det skulle bli så långt, men det fick bli så nu. Med tanke på vilken tid detta tar så var det ändå rätt kortfattat. Om en skulle stå och laga mat på det här sättet, och sedan städa undan, till varje måltid, så skulle det vara ett heltidsjobb. Tur att en då lagar flera portioner mat åt gången, så imorgon blir det rester till lunch... Eller till middag. När Igor vaknar så är det egentligen nästan dags att sätta igång och laga mat igen.

Yogahunden

Något som alla som inte har hund inte förstår, är det här peppet när det kommer till ens egen ras/raser. Det blir lätt att en ser sin egen hund genom andra av samma ras, och inte genom hundar i allmänhet. Nu råkar jag ha en förkärlek för en hel del raser, men visst bankar hjärtat lite hårdare för bouvieren.

Med det sagt så hittade jag en kul grej på Ö&B igår, när vi egentligen bara skulle handla en lampsladd och krossade tomater. Igors rum har nämligen "låtsasväggar" som knappt orkar bära någonting. Så istället för (tunga) tavlor, så tänkte jag då att ett par planscher vore något istället. Jag ställde mig så och bläddrade i planchsstället som osade tidigt 90-tal och fastnade vid en urfånig planch med texten yoga dogs, och ett gäng hundar i yoga-positioner. Mitt ibland såg jag den, en hund av min rätt ovanliga ras bouvier des flandres. För visst var det en bovve, en "blond" bouvier i spexig sittande pose. "Den här skall vi ha!", sade jag och nu sitter den i badrummet. Någon planch till Igor blev det nämligen inte.

Tänk vad skadad en är. En riktig hundnörd.