Rainbow Arch Over Clouds

The Glory of Man

Visste ni att egenskapen till att headbanga när det spelas hård musik är något medfött, och något de flesta snarare växer ifrån? Iaf är det min teori då Igor alltid har headbangat och röjt som en tok när en slängt på någon punk eller dylikt. Idag körde vi ett Minutemen-race, och då var det förutom att springa runt i cirklar, hoppande i soffan, några gamla ryska dance moves så var det också headbanging som var på repertoaren. Är så kul att han är så okritisk till musik. Visst har han sina favoriter (ofta riktigt dåliga sådana), men när det är lite ös i musiken så är han nästan alltid på.
 
Det blir till att jag bjuder på min favoritdänga av Minutemen. En låt som jag nog inte kan lyssna sönder:
 
 
 
 

Yelle

 
Det har blivit svårt den senaste tiden att blidga Igors snäva musiksmak. Förr så kunde en slänga på lite vad som helst och han var nöjd och fascinerad. Han kunde ligga och njuta till tonerna av Nick Drake eller röja loss till Dead Kennedys, men nu är det oftast bara enkla melodier som får honom att dansa, det och röjig elektronisk glad dansmusik. Det förstnämnda får han ju från sina leksaker som spelar (för mig) irriterande låtar, men det sistnämnda måste ju jag stå för. Problemet är bara att detta inte alls är min genre och har svårt att hitta något som jag står ut med att lyssna på om och om igen. Peaches har nämligen inte alls gått hem, och då har det börjat bli knepigt. 
 
Jag har dock en "gammal" favoritdänga av Yelle (Julie Budet) vid namn Je veux te voir. En låt jag stötte på när jag peppade som fan på fransk musik, musik som för mig tidigare bara var France Gall, Jacques Brel och Serge Gainsbourg (som den gamla tant jag kan vara ibland). Je veux te voir var dock något helt annorlunda, retro i sin genre men samtidigt så fantastiskt härligt punkig. Blev helt kär, och är det än idag. Slänger alltid på den när stämningen behöver livas upp och tröttnar verkligen aldrig på den. Har ni inte hört den så kan ni nå den HÄR

Det finns ännu ingen som jag spelat upp låten för som inte gillat den, och såklart så diggar Igor den grymt mycket också. Han får ju tillfälle att klappa händerna, dansa och headbanga i en och samma låt, så självklart är det en succé. Lika stor succé har det blivit när han fått se denna lilla video från en lite nyare låt. Håll till godo:
 
 
 
 

Ett aktivt dansant barn

Nu är mitt kära barn hos oss igen. Han har inte sovit middag med de andra barnen i hans ålder, han var den enda som uppskattade det (olyckligt) översaltade riset då han älskar både salt och ris. Han ville stanna kvar och leka i sandlådan när Dallan hämtade honom och han ville inte gå i parken med Tolstoj, så Dallan fick bära honom i hela promenaden.
 
Sedan han kom hem så har han farit runt som ett yrväder. Brukar inte barn bli trötta av att vara på förskolan? Inte mitt barn iaf. Istället är det som om han får extra energi av att komma hem igen, och idag var han på danshumör. Tyvärr så har hans favoritlåt (som går att spela från en prinsessbok han fått av sin farmor) slutat att fungera som den skall. Men det hindrade inte honom från att dansa några varv till den ändå. Men som tur var (för honom) så hittade han sin helt galna trasiga leksak som spelar låtar mer än dubbelt så snabbt. Det var som att befinna sig i en Tom & Jerry-film där de var på ett psykadeliskt rave.
 
Dallan klagar alltid på mig för att jag filmar för lite, men nu filmade jag minsann. Dock så behöver jag lite lugn och ro nu efter att fått lystna på de här "melodierna" på repeat i en halvtimme. Så jag flydde fältet för några minuter.