Rainbow Arch Over Clouds

Nu stundar nya året

 
Michaela som har bloggen lufega.blogg.se tog den här bilden på mig idag. Den enda på mig där jag inte såg helt fördjävlig ut. En klär ju liksom inte upp sig precis när en beger sig ut i snön. Nu däremot har jag färgat håret, satt på mig en någorlunda fin klänning och inväntar Dallan. Vi ska iväg och fira nyår, och jag borde sätta igång med mina filodegsknytten. 
 
Det kommer hända saker nästa år, alltså, redan inatt eller imorgon. Det hände även en sak igår som är helt obeskrivligt galen. Typ, familjelivs-galet. Vilken är en sida jag stötte på när jag gjorde en googling på det inträffade (vilket jag gjorde då det ringde en klocka om att det var olagligt), och insåg att jag var långt ifrån ensam om att reagera så som jag gjort. Snarare så reagerade jag i underkant i jämförelse. Var dock bra länge sedan jag har känt mig så kränkt, och jag som avskyr överanvändningen av det ordet kommer verkligen inte på något bättre ord för det hela... Det är inte meningen att göra er nyfikna, men känner att jag måste skriva lite om mina känslor kring det inträffade utan att nämna vad som har hänt. 
 
Men idag är det alltså nyårsafton, och jag är faktiskt lite orolig för första gången när det kommer till hur Tolstoj skall reagera på fyrverkerierna. Han har ju aldrig brytt sig mer än om det är supermycket och väldigt nära, då reagerar han ju, men rädd har han ju inte direkt. Men nu i höstas så reagerade han ju rätt illa på skotten som kom från skjutbanan i närheten av klubben. När det dundrade på ordentligt och gjorde så väldigt länge. Det kan ju varit att han var stressad över något annat, och att detta med skotten blev för mycket, men det bådar ändå inte gott. Planen är därför att han får vara hemma härute på landet. I alla år så är det bara en av våra få grannar som har smällt några stycken, och något från samhället har aldrig hörts in i huset. Hemma är också en trygg miljö, så det känns bra att ha honom hemma 4-5h nu under nyår. Extra bra känns det då han har fått ha lite extra kul idag. Eller nja, han tyckte nog inte det var så kul som han trodde det skulle bli. Men trött blev han iaf. Väldigt i skallen, antagligen. 
 
Igor är hos sin farmor och jag vill ha honom hem så galet mycket. Aldrig har jag velat ha honom hem så mycket som nu. Vill ha honom här och krama om honom. Snön kommer töa och regna bort och allt sammantaget så känns detta inte alls som någon kul start på det nya året. Men det finns mycket att se fram emot, förutom fint umgänge med fina vänner inatt. Och när jag ser den här bilden på mig själv med kameran i högsta hugg och en fin hund vid min sida så vet jag att det är sant. 
 
Gott nytt år allesammans! 

Tolstoj lånar ut sin pulka

 
 

Det är en domedags-mörklblå himmel som drar över våra delar av Småland. Ett spöregn analkas såhär lagom till tolvslaget. Men solen lyckades tränga sig igenom och Elma och Juno med matte och husse kom hit nu under förmiddagen för att testa på hundpulkan. Juno har aldrig dragit pulka, men Elma är ju en draghund ut i tassarna. Hon älskar att dra, och fick gå många vändor ute på den änsålänge snötäckta ängen här i byn. Men den där Juno var superduktig. Tänk att hon skulle fixa det så bra och tyckte det var så kul!. Sådant blir en ju så glad av att se, då är det bara själva skaklet som hon tycker är lite jobbigt. Hur som helst så är tjejernas matte sugen på att köpa lite ordentliga draggrejer till gänget, då de bara har ett dragsele att tillgå. 
 
Tolstoj var rätt nöjd med att inte dra så mycket dock, men mindre nöjd med att inte få leka. Juno var för första gången grinig på honom när han försökte få igång henne, annars kan det ju vara tvärtom, att Tolstoj grymtar till när hon vill leka. Juno löper nämligen, så där finns ju förklaringen. Men hon var lika glad som vanligt att se honom, men tyckte inte alls han var kul annars. Elma däremot var nog rekordlite grinig på honom, det var till och med lite bus på gång. Och roligast av allt; de drog tillsammans! Tänk att det fungerade utan att Tolstoj tyckte det var lekdags och utan att Elma tyckte han var störig. Gemensamt intresse, liksom. Och för första gången fick jag se selet tydligt "in action", har bara haft det ett par ggr på promenader. Nja, som sagt, för långt. Blir till att sy till det och sedan testa igen. 
 
Tolstoj fick mer än ett tokryck och Juno fick lite oönskad uppvaktning, speciellt när Juno eller Elma kom tillbaka från tur på ängen. Han fick sig några lugna fina tillsägningar av damerna för sitt burdusa sätt, och det kunde han ju ha. Så en fick ju styra upp honom, vilket resulterade i att han fick vara kopplad. Han är ju så lurig också. Går och nosar lite avslappnat sådär, och så pang i röven på Juno, eller ett busskutt. Ett tag så hängde Elma på, medan Juno inte ville. Så det blev helt tvärtom och lite snurrigt för min lurv, och han tittade på och fattade inte alls varför det var på det här sättet. Varför jag inte lät honom gå fram och bjuda in till bus. Knassötnöt. Är inte lätt att vara hanhund. 
 
Här följer lite bilder, och pulklånarna finns på den här bloggen lufega.blogg.se, där kan ni kika in och kolla på fler bilder från idag: 
 
 
 
 
 

Anpassade aktiviteter

 
Det är sådan där härlig bitande kyla idag. Inget särskilt för de som bor längre norrut i detta avlånga land, men för oss här nere i söder så hör det inte till vanligheterna. Tror inte vi hade en enda sådan här kall men härlig dag förra året. Men så var ju förra vintern lite speciell också. På ett dåligt sätt. Och det måste ju vara denna kyla, kombinerat med att jag har varit förkyld så länge, som gör att jag är torr som ett sandpapper i ansiktet. Inte blev det bättre av att Tolstoj skulle vara "mysig" för ett par dagar sedan och rev upp mig i ansiktet. Han med sina tassar alltså. Han försöker som sagt bara vara söt, och det är han väl, men jag vill inte ha tassen i ansiktet för det innan han lägger sig på en med en tass på var axel och pussar en försiktigt och ömt i ansiktet.
 
Hur som helst så är jag fortfarande sjuk, och skall verkligen inte utmana ödet mer och bege mig iväg på äventyr. Igor är lite seg idag med, men Tolstoj vill ju vara ute i snön. Vad göra då? Jo, dra ved, förstås. Det behövdes ändå mer ved då vi måste elda för fullt här hemma. Våra fönster läcker ju in kyla så det är som att vara utomhus, och ha igång elementen på högre värme är vi för snåla/fattiga för nu när vi ändå har så mycket ved, mycket som har varit gratis också (gammal fasad). Så då blev det till att dra ved med pulkan, och Tolstoj kom ihåg vad som gällde, så han körde lite på autopilot idag så jag behövde inte leda honom någonting. Bara packa på och av ved. Vilket det bara blev tre vändor utav, då jag var less på att den välte på samma ställe hela tiden, och sedan så sprang Tolstoj in en bit i skogen och bajsade och kom sedan tillbaka i full fart och sprang av sig lite överskottsenergi på tomten. Och för första gången någonsin så var jag orolig för att han kanske skulle halka ner nedför stupet, det är ju lätt att slira till i snön liksom, men det gick bra. Ska bli skönt att få upp den där gärdesgården som har varit på G nu ett år hur som helst.
 
Ville han gå in sedan då? Nej, självklart inte. Han stod som vanligt bara och glodde på mig med svansen viftandes. Jag tjatar ju inte, utan vet att om jag tar ett steg emot honom så kommer han i busfart in. Han vet vad jag vill, men han testar bara om han kommer undan. Sådan är han. Busmonstret.
 
Vad mer? Jo, Igor skall åka iväg till sin farmor ikväll medan jag skall vara hemma och vara sjuk och jobba lite hemifrån. Detta kommer att resultera i lång Igor-fri tid, vilket kommer både vara skönt och tråkigt. Men det är massvis med hundigt planerat, plus att jag och Dallan skall passa på att gå på bio. Vi har ju hela fyra stycken gratisbiljetter att tillgå efter denna julafton. Så det ser jag mycket fram emot. Men mer om det sedan, här är några få bilder jag tog idag och så är det lite kvalitetstid med Igor nu som gäller... och nej, vi har ingen plats under tak för våra utemöbler för tillfället. Cykeln däremot måste jag ju ta in.