Rainbow Arch Over Clouds

Trippel trubbel

Tog med mig kameran på dagens soliga långpromenad, och det är sällan som en promenad går helt smärtfritt. Är det inte ett kadaver som hittas så är det en katt som skall jagas eller nåt. Idag var det inte bara dubbel trubbel, utan trippel trubbel, och allt började med den där "pinnen" som Juno var ovanligt fäst vid när det var dags för bus på ängen. När hon inte lät Tolstoj leka med den, utan sprang iväg med den och ville ha den för sig själv så misstänkte jag att det var något skumt. Och mycket riktigt! Den där pinnen visade sig vara  ett ben utav något klövdjur, med klöven kvar då, förstås. Jag fick dock gå nära trots att hon inte kom när jag ropade (första gången någonsin). Bilden på henne i gräset är när hon överväger om det jag har att erbjuda är bättre än den där klöven, vilken hon inte tyckte, trots att jag trodde att hon skulle komma när jag frågade var bollen var. Men ingen av vovvarna vägrade gå med mig sen iaf.
 
När vi nästan var hemma så hade vi hund - och kattmöte, SAMTIDIGT: Det gick dock förhållandevis rätt smidigt. Tolstoj och Juno (mest Tolstoj) påbörjade att sätta efter en katt, och vips så stod grannens hund där och skällde ut dem. Mina lurvar skällde tillbaka och jag kände väl att det inte kändes superbra att de hade dragselena på sig. Men ägaren kallade in sin hund, och när den satt vi ägarens sida så kunde vi passera utan några problem alls. Tur att jag hade trötta icke-bråkiga hundar. Jag köper liksom att de kaxar tillbaka sålänge de inte drar omkull mig och lugnar ner sig när jag säger till, och är faktiskt rätt nöjd med hur det gick ändå. Har ju inte haft så många hundmöten med båda två i koppel, och aldrig när jag inte haft lite uppsikt innan det hela inträffat. Men hunden vi mötte är ju duktig, och Tolsoj brukar inte ens titta åt den annars, de flesta hundar som vaktar sin tomt brukar han nämligen ignorera. De flesta... Ja, det märks att jag inte har så höga krav på min/mina hundar, men de tyckte själva att de var lite duktiga efter att vi hade passerat, de började nämligen bådatvå att tigga käket de visste att jag hade i fickan. Haha.

Några få bilder från idag, och ingen av dem var sådär supersugna på att posera. Däremot har det varit busmayhem idag. Både inomhus och på promenaderna.
 
 
 
 
 

Den hundtokiga fastern har shoppat hundgrejer

Junos favoritleksak är nu i strimlor och allt som återstår är en boll, vilket i och för sig inte är fy skam då det är bra storlek och hållbarhet på bollen, men ändå. Hon är också expert på att hitta saker som hon och Tolstoj kan köra dragkamp med tills det inte är något kvar. Strumpor är väl favoriten. Så idag så blev det Jami Hundsport och lite shopping. Det blev två leksaker av billigare variant, en massage/borst-handske och så ett dubbelkoppel, ett sådant där som en fäster i slutet av det vanliga kopplet så det delar sig. Så nu slipper jag välja mellan att köra tolklinan eller trassla ihop två koppel under promenaderna. Smidigt värre.
 
Det blev med andra ord lite stadshäng för hundarna, Dallan är nämligen hemma och är LEDIG, så det var lika bra att passa på att få lite gjort och låta hundarna få lite miljöombyte. Väl hemma så har det blivit pälsvård för båda vovvarna, och så blir det nog kloklippning med senare idag. Och så ser jag fram emot att testa den nya koppellösningen nästa promenad, såklart.
 
Allt detta kanske inte låter så spännande, men det har hänt mer saker idag än på hela helgen för min del. Personer har varit bortresta och jag har suttit hemma och känt mig ensam. MEN så fick jag ett fantastiskt samtal nu i helgen. Jag har gått och blivit faster. Min fina lillebror och hans tjej har nämligen gått igenom det där lilla helvetet som kallas för förlossning, och som belöning så fick de en liten bebis som jag ser fram emot att skämma bort i framtiden. Han ska få komma hit och bli dragen av Tolstoa i vagn och pulka, såklart, kasta boll med Juno och mysa framför en film med mig i soffan. Den hundtokiga fastern ute på landet kommer jag vara. Helt underbart.
 
Passade på att ta lite bilder nu när Toltoj inte ser ut som Hej kom och hjälp mig, och denna leksaken var mest populär, få se hur länge den håller. Men med tanke på att jag bara behövde punga ut 25kr för den så skall jag väl inte ha så höga förhoppningar om att den blir långvarig.
 
 
 
 

För tunna gardiner

Precis som varje morgon så vaknade jag upp och kände att denna dagen, denna dagen så orkar jag fan i mig ingenting. Det tar flera timmar att somna varje natt och denna natten så tappade jag räkningen när det kom till hur många gånger jag vaknade under natten. Att jag sedan hade träningsvärk i fram på låren gjorde inte det hela bättre. Det slog mig att det inte var p.g.a. allt promenerande de senaste veckorna heller, utan att det måste vara för alla långa stunder jag suttit på huk och fotade hundarna igår. Lite pinsamt faktiskt. 
 
Idag sken dock solen, men det finns gardiner, och jag kunde med tanke på alla städning och hundig aktvitet dagarna innan sitta inne och förtränga solen hela dagen om jag ville. Men så fick jag något ryck efter lunch (och jag vet ju att det är lika bra att ta vara på de där rycken) och när hundarna såg att kameraväskan packades så visste de vad som var på G... att de sedan måste vänta i en kvart till medan jag hittar rätt selen och koppel, ändrar mig om vilka selen jag ska ha, hittar rätt skor, får med mig rätt leksak, fyller på en flaska med vatten... ja ni förstår. Hundarna ligger bara i hallen och suckar tillslut. Kan ju inte vara ensam om detta dock. Eller är det bara jag som är så virrig, obeslutsam och är i stort behov utav att rensa ur i hallen?
 
Iväg kom vi, och om jag får skryta lite så hann vi med rätt mycket. Först joggade vi ca 2km, då Juno drar och Tolstoj lufsade slappt bredvid mig. Efter det så blev det bus och simning för vovvarna, och när vi nästan var hemma så fick jag något ryck och vände rakt in mot den stiglösa skogen. Vilket jag ångrar lite, för, varför går hundarna som mönsterhundar vid min sida och trasslar aldrig in sig med kopplet när jag inte håller i det, men så fort jag håller i det så slingrar de runt sig i varje träd och sly och släpar mig ner för branter om jag inte ber dem att vänta på halkrädda mig? Ja, det kan undra, Jag lade dock ett litet matspår till Juno, och så fick de lite bustid i solen då de verkade behöva det.
 
Så då var ännu en hundig och Igorlös dag nästan över. För snart åker Juno hem till sin husse, och jag tänker bara försöka få tiden att gå efter det. För ja, jag saknar faktiskt min lilla knodd, det är allt lite trist utan han hemma. Men han har det bra hos sin farmor nu de här dagarna då Dallan är iväg på hemvärnsövning och vidareutbildning i jobbet. Och jag har det trots allt rätt bra jag med. Och bättre hoppas jag att det blir nu när jag lyckats ta mig in i psykiatrin.
 
Bilder då, med helt fel objektiv då planen var att ta lite macro-bilder i skogen, men som vanligt blev det mest hundbilder: