Rainbow Arch Over Clouds

Fler bollar och missade tillfällen

Då är en hemma igen, och det skulle kännas skönt om det inte vore för att det är alldeles tomt utan en glad hund här som lägger sig tillrätta på sin favoritplats i soffan.
 
Idag så var vi iväg (jag, Igor och Dallans mamma) till Ronneby loppmarknad, det var sisådär med utbudet och Igors humör, men parken den hölls i var ju fantastiskt fin. Hittade dock ett par fina plagg till Igor, ett par böcker till mig som jag kan läsa på stranden i Spanien (och några till Igor), robotar, bollar och annat smått och gott. Dallans mamma bjöd också, så det var ju extra trevligt. Synd bara att Igor skrek så pass så fort vi kom in bland allt folk, att en av oss fickt turas om att sparka boll med honom en bit bort från stånden, medan den andra körde en vända. Men Igor var ju glad då iaf, och fick med sig två nya bollar hem.
 
 
Så kom vi tillbaka hem strax efter klockan elva, och fr.om. dess till klockan fem ungefär så har jag, Igor och Tolstoj varit ensamma. Förutom under några få minuter då Dallans pappa var med oss. Jag passade då på att mysa massvis med Tolstoj och så höll jag Igor vaken så han kunde sova lite i bilen istället senare. . För vid fem så kom Dallan hem från Köpenhamn och Malmö, och då packade vi och åkte hemåt.
 
Ja, har inte så mycket mer att skriva som är speciellt trevligt. Så jag väljer att inte skriva något mer alls, utan lägger upp lite instagrammat från helgen istället, då det tyvärr inte blev några andra kort än dessa och de från igår då det var så få timmar då det hände något. Hade tänkt att ta kort på Igor med sina farföräldrar, men det var väl igårkväll då Igor för första gången ville sitta och mysa med dem (när jag satt och bloggade och fixade korten i lite mer än en timme), en kvart bollek och så i parken då (och i parken hade jag ingen systemkamera med) som de umgicks, så det blev liksom inga tillfällen för fotografering. Trist... och fan vad jag vill ha Tolstoj här nu.
 
 
 
 
 
 
 

Jag är några mil hemifrån

Då är en i Kalles krona med Tolstoj och Igor hos Dallans föräldrar. Tolstoj verkar ha glömt bort allt vett som han har hemma och Igor är mest som han alltid är, gnällig, söt, glad, skrikig, matvägrande och glad i bollar.
 
Det var lite inplanerat saker som jag skulle göra med Dallans mamma idag, men det har inte blivit av. Utan jag har tagit hand om Igor och Tolstoj mest på egen hand. Vart inne mest, men också lufsat runt och kollat in omgivningarna. Finns helt fantastiska promenadslingor precis runt knuten. Massvis med folk som går med sina hundar och inte allra minst massvis med människor som rider omkring på sina hästar. Och när jag säger rider så menar jag att de galopperar i full fart där en trodde att en kunde promenera i lugn och ro med Tolstoj i koppel och Igor gåendes vid sin sida. Fick hojta till så de inte sprang in på samma lilla väg genom skogen som jag gick med mina monster. Och det stora monstret var ju mer monster än vanligt då han blev på helspänn när han hörde hovarna dundra emot oss. För jag har nämnt det förut, springade hästar reagerar han väldigt starkt på. När de är still eller går lugnt är de oftast osynliga eller av mindre intresse, men är de i snabb rörelse så är det en annan femma... Men det gick bra trots allt, men jag flydde snabbt hemåt. Var ju läskigt att gå omkring och riskera att bli påsprungen av en häst eller två.

Sedan var vi på den lilla fina tomten och gungade, sparkade boll och utforskade. Tolstoj satt och vaktade. Han kommer att ha mycket att göra när han kommer vara här ett par veckor. Men han har iaf slappnat av ordentligt och är inte alls stirrig på promenaden trots att det nyss springit förbi hästar och hundar. Däremot så är han inte ens så nosig som nu när vi är på BHK, eller inne i storstaden. Det är mycket intressanta dofter med andra ord, och jag tror de promenader som han får här kommer vara tillräckligt för att hålla både knopp och kropp tillräckligt sysselsatt för en sådan kort tid som han skall vara här. Får hårdköra med cykelvagnen när han kommer hem sedan bara.
 
Igor sov bara 7-8h inatt också, så han har varit supertrött hela dagen, och jag fick honom inte att somna under förmiddagen. Men när klockan var runt tre så var han så söt, för då tog han min hand och drog in mig i sovrummet, lade sig i sängen och ville bli nattad med klappar och sång, och 10min senare så sov han som en stock.
 
Sedan dess så har han ätit bra för första gången sedan vi kom hit igår kväll. Vi har också varit iväg till ICA där Dallans mamma handlade lite smått och gott till oss, och då inte bara mat. Så nu har jag äntligen ett par mjukisbyxor som inte är i stl XL och har vita fönsterfärg-fläckar på sig, och Igor fick ännu en boll. Han kan aldrig ha för många bollar. Bollar är hans liv nu, och han har börjat att försumma sina älskade stenar på sistone. Tycker det känns lite tråkigt faktiskt. Gillade hans stora kärlek till stenar, stora som små.
 
Nu är det första gången som Igor inte blir ledsen när han inte har mig i sikte, så jag passar på att sitta själv lite. Jag är ju något av en eremit trots allt, och farföräldrarna vill nog ändå ha lite egentid med sitt barnbarn... Så har jag bilder som jag lagt in också. Oväntat va?
 
 
 

Den mordiska sociopaten Peter Pan

Det går inte en dag utan att en lär sig något nytt. Det är det som är så fantastiskt med internet. Ibland är det dock saker som en tycker att en redan borde ha vetat, och ibland krävs också lite egna efterforskningar då källkritikslampan har börjat lysa varnande. Och detta var fallet idag då jag såg detta lilla meddelande;
 
 
Något en redan visste var ju att Peter Pan så som han framställs genom Disney är långt ifrån originalet, men eftersom jag aldrig läst någon av de böcker där Peter Pan figurerar så har jag aldrig vetat hur mycket det skiljer sig. Men är det verkligen så illa att han dödar de stackars kidnappade barnen (för ja, de är kidnappade av honom) när de blir för gamla? Och efter att ha rotat runt lite på nätet så verkar det vara det här citatet från boken Peter and Wendy som antyder att så är fallet:
 
“The boys on the island vary, of course, in numbers, according as they get killed and so on; and when they seem to be growing up, which is against the rules, Peter thins them out; but at this time there were six of them, counting the twins as two.”

Det är alltså uttrycket "thins them out" som helt klart antyder att Peter Pan tar livet av dem. En del säger att han gör det genom att lämna dem ute i skogen eller att han helt enklet dödar dem på annat sätt. Eventuellt så får han det att se ut som en olycka så att de andra barnen inte skall bli rädda för honom. En del säger att detta inte alls är fallet, utan att de skickas tillbaka till verkligheten och att Peter sedan hämtar dem igen när de är gamla och grå och döende. En del säger att de blir pirater.
 
Jag själv dock gillar idén om att den lille pojken helt skoningslöst dödar sina åldrande "vänner". Det skulle heller inte vara helt okaraktäristisk. Peter Pan är nämligen en 7årig pojke (i pjäsen som förekom boken, men han beskrivs som att ha alla mjölktänder kvar men ingen specifik ålder senare) med ett tragiskt förflutet, som kidnappar små barn och drillar dem till att bli små krigskämpar som skall döda pirater med ett leende på läpparna. Det skall tydligen nämnas att Peter ibland t.om. kunde byta sida till Piraternas "på skoj" och attackera sina förlorade barn (Lost Boys) Peter Pan är med andra ord inte bara en rättfram spjuver, utan skulle väl närmas beskrivas som en mordisk sociopat. Om det inte vore för att han är ett barn förstås. Och författaren J.M. Barries uppfattning gör det enklare att förstå varför Peter Pan framställs som han gör. Det stackars eviga barnet som Barrie ansåg vara totalt oskyldigt. Ett barn behöver inte och kan inte skilja från rätt och fel, de har inget moraliskt ansvar och karaktären Peter skulle fånga barnets alla sidor. Därför är inte allt som Peter gör moraliskt försvarbart. 
 
Jag har alltid gillat idén om Peter Pan, och jag gillar den än mer nu. Jag skall nog se till att läsa de där tre böckerna (eller novellen och de två uppföljarna). Och jag förstår som sagt inte alls varför jag inte gjort det tidigare. Hade ju en period i mitt liv (yngre tonåren) då jag förkovrade mig i Alice i Underlandet, gamla Grimm-sagor, Edgar Allan Poe, Lovecraft m.m. Peter Pan hade ju säkert fallit mig i smaken också. Tur är väl då att inte jag heller har någon lust att växa upp.