Rainbow Arch Over Clouds

Nu vevar vi igång igen

Man blir trött av att hela tiden gå omkring och vara orolig. Som ett djur så reagerar min kropp instinktivt med stress, ångest och allmän överspändhet för minsta lilla, och nu har det där minsta lilla varit det där första besöket hos sjukgymnasten. Såklart gick det hela bra, jag visste ju det, egentligt. Och bra är lika med att jag tog mig dit, och att jag inte bara fick med mig uppgifter att göra hemma, utan att jag är uppbokad på en hel drös med dagar och att jag blev tagen på allvar, plus att sjukgymnasten har en plan för hur jag skall bli bättre.
 
Med det sagt så har jag varit mer eller mindre golvad sedan i måndags då de värsta spänningarna släppte efter att jag haft den där första tiden hos sjukgymnasten. Hundarna har dock också varit golvade. En del hundar klättrar ju på väggarna efter lång tid utav att det inte händer så mycket, Tolstoj och Juno blir bara än mer förslappade. De vet verkligen hur man sparar på energi, och det i princip hur länge som helst. Det har dock märkts att det varit mycket soffhäng sedan jag var magsjuk, det märks liksom när jag väl hittar på något med dem. Och idag var planen att de skulle få springa och busa lösa inne i djupa skogen nu när all skare och snö är borta. Men vad är det första som händer när vi kommer in i skogen? Jo, båda sätter nosen i backen och var helt till sig över någon doft, och det tog inte lång tid förrän jag såg att det var uppbökat här och var. Jag misstänkte med andra ord att vildsvinen precis hade varit där så jag vågade inte släppa lös någon utav dem. Men jag hade en plan B, vilket bestod utav en ficka med torrfoder och en spårlina. De fick helt enkelt turas om att sniffa upp ett matspår istället och så fick de leta bland stockar och sten efter det som blev över, för att sedan få jogga hem och kampa med det jag hade till hands. Tolstoj hade ju sin väska också som han trippade så stolt med, även fastän den är för stor (har dock gjort några justeringar så att den sitter så rätt som möjligt). Och den håller sig rak sålänge han går normalt med den... vilket han iofs inte gjorde. 
 
Med andra ord så blev det rätt lyckat ändå och både jag och hundarna fick lite välbehövlig motion. Poseringsbilder hann vi med också, såklart:
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Deppigt i pulkabacken

Det är något alvarligt fel på mitt barn; han tycker nämligen inte om att åka pulka. Idag fick vi honom att åka två vändor ner för backen utan att bli ledsen, och att bli dragen av vovvarna är han inte det minsta med på. Jag säger dock bara en sak om det hela: Skit i det då! Mer pulkaåkande för mig. Mwhohahaha...
 
Idag är det lördag och Juno är här fastän det är helt off det lilla schema vi har haft de senaste månaderna. Hon var ju inte här under hela förra veckan, så det känns skönt att ha henne här nu igen iaf. Men något som känns ännu skönare är att datorn verkar ha slutat strula bara sådär huxflux. Kunde inte högerklicka i utforskaren utan att hela datorn hängde sig, och så orkade den inte öppna PS. Nu verkar det dock ha löst sig, iaf temporärt. Med andra ord så passade jag på att dra systemkameran ut idag och här är resultatet utav det korta gnälliga pulkaåkandet. Inte ens hundarna hade det roligt:
 
 
 
 
 
 
 

Jag är sjuk. Dra mig!

Nu har jag fått den! Min sjukskrivning. Ni vet, ett sådant där intyg på att man är sjuk så att man kan få ut pengar från försäkringskassan. Den är på heltid i 2 månader tills vidare. Jag är dock inte berättigad pengar från försäkringskassan, det har jag aldrig varit, detta trots att jag jobbat på rätt bra i mina dagar.. Ni vet, alla de där reglerna som de sätter in - och tar bort - och sätter in igen för att en skall få ut några pengar har aldrig varit till min fördel. Nä, det var inte för pengarna jag ville ha ett sjukskrivningsintyg, utan för att Igor skall få några timmar mer på förskolan. Inte bara för hans egen skull, utan för att jag skall ha större möjlighet att faktiskt ta del utav den behandlingen som jag äntligen får. På tisdag så skall jag träffa en sjukgymnast, och sedan är det dags för den fjärde psykologen i ordningen, vilken inte kommer bli min sista.
 
Idag är en sådan dag då Igor är på förskolan. Idag hade jag halvplanerat att få hit Juno och hennes matte för en promenad, men vi kom överens om att vi tar det nästa vecka istället. Då var istället planen att ligga i soffan hela dagen som den zombie jag känner mig som. Har bara sovit ett par timmar per natt hela veckan, och trodde aldrig att jag skulle palla pallra mig iväg ut på någon ordentlig tur idag. Men nu under eftermiddagen slog det mig; för hur mycket behöver jag ens röra mig egentligen? Jag har ju en draghund! Så fram med pulkan och ut i solskenet. Tolstoj har ju inte visat tecken på att vara öm i trampdynorna sedan i tisdags, så det var bannemig dags.
 
Tolstoj hade sådan djävla fart idag, helt utan att ha Juno med sig och allt. Mobilkameran hängde inte riktigt med och jag kunde bara ligga i pulkan och njuta. Snabbast gick det ner mot sjön, såklart, det är lite därför jag tog just den rundan jag gjorde. Det är ett säkert kort att få till lite spring i draget iaf de första 2 kilometrarna, men det gick faktiskt minst lika bra hem igen.