Rainbow Arch Over Clouds

Har spenderat 14h på förlossningen.

Såhär är läget. Natten till idag vid 1-tiden begav vi oss in till förlossningen då jag härdat ut värkar i ca 3h och de nu kom med 1minuts mellanrum. Väl inne var jag redan öppen 3cm och det hela verkade vara på G. När jag plågats i 5h utan att jag öppnats något mer så stoppade de i mig en hel drös med piller så jag fick sova ett par timmar. Sedan dess har det hela inte satt igång rikitgt ordentligt igen, utan jag har bara värkar som inte duger som förlossningsvärkar och har blivit hemskickad. De tror att vi kommer behöva åka in inatt igen. Så detta är tyvärr ett inlägg som hör hemma i gravikategorin då jag fortfarande är just gravid. Nu skall jag passa på att vila så gott jag kan. Har lite piller med mig hem och rummet vi hade kommer stå orört till klockan nio ikväll.

Över och ut.

Är det här det sista inlägget i denna kategori?

Under På Spåret hade jag bara tre kraftiga sammandragningar och under varje sammandragning så tänker jag på hur ondskefull jag tycker att min barnmorska är. Jag kan på allvar knappt gå då jag har sådan otrolig smärta som strålar ner i benen, och den tröst hon kunde ge mig var att jag kunde ringa och be om sömntabletter om smärtan hindrade mig från att sova. Varför kan de inte bara sätta igång eländet istället undrar jag ju lite istället för att låta mig plågas och smälla i mig sömnmedel. Ungen var ju färdigvuxen för typ 3veckor sedan. Nej, istället skall magen spännas så tårkanaler sätter igång och man får passa på att träna på att "komma ihåg att andas" flera gånger i timmen. Vidare så ångrar man ju lite att man ens klagade på den kraftiga "mensvärken", men är iaf glad att det än sålänge inte gör lika ont som under missfallet då ryggen höll på att krossas inifrån. Det smärtan lär ju komma snart också, men jag skall säga åt sköterskorna att vara redo med bedövning så fort som möjligt.

Nu är det iofs så att jag behöver någon att vara arg på angående detta, barnmorskan gör ju bara sitt jobb. Känns ju inte helt rättvist att bli arg på bebisen i magen heller, även fast jag ibland har slängt ur mig att den är ond. Kan ju skylla på mig själv också, eller Dallan för delen, för att jag gick och blev gravid, men det undviker man ju in till det sista. Man har nog med självförakt ändå och Dallan har fått utstå nog med gnäll. Får väl börja tro på Gud för att sedan förbanna denne genom att hytta med näven upp mot himlen. Det verkar ju vara nog för vissa... Däremot är man ju inte så peppad på att utstå skiten igen. Vilket säkerligen är lite av känslan som har nått fram då jag gnällt av mig angående graviditeten i denna blogg. Känner lite att jag bara vill få ett slut på den här kategorin så att jag kan gå vidare.

På Spåret.

"Tant är ingen ålder, utan en livsstil", brukar man ju säga, och dagar som denna så lever jag upp till det. Ikväll är det nämligen premiär för På Spåret, kanske världens bästa program, och jag kommer sitta som fastklistrad framför min skärm.
På spåret är enligt mig kanske den enda frågesporten på TV där man faktiskt känner sig lite duktig om man svarar rätt på en fråga (om det nu inte handlar om något som skall vara lite "ungdomligt" och därmed lite klurigt). Som om inte det vore nog så skall Peter Wahlbeck delta denna säsongen och så också i premiärprogrammet. Alltid skönt med någon som kan säga lite olämpliga saker som ingen skrattar åt, och då istället skratta åt sig själv. Det gifta paret Haag, som också är först ut för säsongen, är fina dem med. Tror det kommer bli ett bra program helt enkelt.

... Och utan att jag kunnat hejda mig själv så har jag härmed TV-bloggat (igen) jag som inte ens har en TV. Jag kollar på SVT-play istället, men det kanske gills? Ja, det är klart det gör!
Tror de lägger upp programmet under tiden det går så jag kommer ligga några minuter efter, men det kan jag leva med.