Rainbow Arch Over Clouds

Tre timmar innan 2013

Nyårsafton och jag och Dallan spenderar timmarna innan det nya året hemma med våra två monster, varav det ena är huvudorsaken till att vi inte firar i lejonkulan. För även fast Igor inte har feber så har han varit fantastiskt kinkig, och skrikit som en stucken gris i omgångar med händerna i munnen. Vi svängde förbi lejonen nu tidigare under kvällen för att önska dem ett gott nytt år, men halva hushållet var på sjukhuset för att besöka ett äldre halvdött lejon. Sorgligt.

Roligare är att vi faktiskt kollat på en dokumentär som innehöll lejon bl.a, medan vi snuttar rödtjut och njuter av att Igor äntligen är nöjd med livet igen. Jag fördriver tiden fram tills det är dags att sova, Dallan är som ett litet barn och ser fram emot fyrverkerierna. Frågan är hur mycket fyrverkerier det går att få syn på härute på vischan. Men vi får hålla tummarna att några syns över talltopparna, för Dallans skull.

Jag som har hund och bryr mig om djur och så vidare, skulle ju helt klart kunnat göra ett litet utlägg om ta det lugnt - eller förbjuda dessa satyg till mänsklig underhållning, fyrverkerierna. Inte bara för våra sällskapsdjurs skull, utan också för djuren i det fria som blir onödigt rädda och stressade... Men nu så görs det tillräckligt, och då jag har en hund som inte reagerar på smällar och ljusfenomen om det inte är väldigt väldigt nära, och då inte tar till flykt och släpper det hela lätt (inga kvarstående rädslor) så är det inget oro hos mig, men jag vet många som inte har det lätt just nu... Nu kanske ni undrar hur det kommer sig att jag har en sådan tålig hund, och jag kan ju säga att det nog mer har med rasen att göra än något annat.

Nu blir det mer naturdokumentär.
Gott nytt år alla mina läsare, nu väntar ett nytt år. Och för att citera ett lejon; "2012 var ett skitår, synd att det inte blev det sista".

Som en liten älva

Igår så satte ju Dallan på Igor min gamla docksöta klänning på Igor medan jag var och diskade (läs inlägget HÄR) Och ni tror väl inte att jag är så dum så att jag inte tog tillfället i akt och fotografera med systemkameran också. Självklart har jag haft i åtanke att han kanske kommer tycka dessa bilder är jättepinsamma någon gång i framtiden, men förhoppningsvis så har jag fostrat honom (och min omgivning) tillräckligt väl för att han inte skall tycka det.
 
Ps: Kan för övrigt meddela att precis som igår kväll så härjar Igor runt på övervåningen med pappa Dallan såhär på kvällskvisten. Den sega sjuka ungen är som bortblåst. Vi får se hur det blir framåt natten.
 
 
 

Igors favoriter - Hum The Jinke Sahare

Enda sedan hösten trängde sig på så har det blivit väldigt mycket Bollywood-musik härhemma, utan att jag för den delen lyckats se en enda Bollywood-film (superdåligt, jag vet). Det värmer på något märkligt vis när elementen står kalla och elden har slocknat. Igor, som visserligen gillar all musik, leker harmoniskt när den spelas och ibland så hajar han till på någon låt. Vilket är fallet med denna lilla filmtrudelutt som jag tänker dela med mig av idag vid namn Hum The Jinke Sahare från filmen Safar, som skall vara en rätt så medioker kärlekshistoria. Igor springer dock nyfiket till ljudkällan varje gång den spelas, och står och lyssnar koncentrerat. Jag tror att det är någonting med den där indiska kvinnosången som fascinerar, iaf så är jag väldigt fascinerad av den.