Rainbow Arch Over Clouds

Katastroftankar och koppelkatastrofer

Dagen började tidigt idag, för klockan hade inte ens hunnit slå sex då Elma varskodde hela familjen om att det åskade och blixtrade ute. Det spöregnade också, och mellan Elmas skall så började jag oroa mig för att vi inte hade något paraply hemma. Jag som skulle åka buss in till stan vid nio! Sen kom febern krypande (är förkyld) och så även insikten om at det är en dålig idé att ha Elma i hundgården om det skulle börja dundra igen när jag var borta. 
 
Ingen bra start på dagen, med andra ord. Men så målar jag ju upp värsta scenariot hela tiden. Stressar upp mig och är allmänt nervös och pessimistisk. Sån är jag. Och det är lite därför jag hade mitt första möte hos arbetspsykologen på AF idag. 
 
Efter ett par paracetamol och ett litet paket keso så slutade det dock regna, och vi hade tid för en ordentlig morgonpromenad innan bussen gick. Jag som aldrig går längre morgonpromenader så nära inpå att jag vaknat. Sen, för att känna mig lite mer trygg med att lämna Elma ensam hemma, så gick jag ca 10min tidigare, satte mig en bra bit från huset, för att sedan sitta och vänta på om hon skulle börja skälla. Inget skall, och så gick jag mot bussen och kände mig rätt god till mods ändå. Nu väntade bara 2,5 timmes oro av att inte hinna med den tidigaste bussen hem... och någon timmes oro över att jag glömt att ringa efter ett par papper till min handläggare på AF. 
 
Så var det två möten på AF (som gick bra), och sen hann jag med den tidiga bussen hem. Väl hemma möts man av tre stora galna hundar, slänger ner kameran, vatten och hundgodis i en väska och så iväg ut mot skogs. Det skulle bli den första riktiga långpromenaden med alla tre. 
 
 
Anledningen till att vi inte gått någon riktigt lång långpromenad alla fyra förän nu (Elma har ju varit här sedan i onsdags) är främst för att Elma inte riktigt kräver det, och för närvarande har hon även en kloskada som jag inte är säker på är ordentligt läkt ännu. Vi har dock varit iväg ca 15-60min flera gånger dagen istället, och så har jag dragit med Juno och Tolstoj ett par kvällar. Men jag skall inte sticka under stolen med att det inte alltid är sådär superkul att ha alla tre i koppel, vilket har gjort att jag dargit mig lite för att bege mig iväg allt för långt med alla tre. De är alla lite sisådär i koppel nämligen, och alla på sitt egna lilla sätt. Typ såhär:
 
Tolstoj och Elma går fint på vänster sida av bilvägen (vilken vi ju måste gå på för att lämna tomten), men Juno tycker det är trevligast att gå mitt ute i vägen på höger sida, så man måste påminna henne heeela tiden om vad vi andra tre tycker är bra. Alla tre är också oftast lite väl stirriga och uppspelta de första tio minutrarna, smådrar och har sig. Men det bryr jag mig inte så mycket om, då det är övergående. Sen är ingen utav dem sådär superroliga vid hundmöten, men det bryr jag mig inte mycket om heller (iaf inte i byn) då hundmöten inträffar ett par ggr om året eller så härute. 
 
De som påminner mest om varandra i koppelbeteendena är Elma och Tolstoj. Båda är mest i sin egna lilla värld och jag måste ha något verkligt speciellt att erbjuda om de skall bry sig om vad jag gör, men till skillnad mot Juno så går de fint och lugnt som oftast. De skall också markera och nosa så ofta som möjligt, och Elma har ovanan att verkligen vara superbestämd med hur länge hon skall få nosa, medan Tolstoj går att dra bort utan att ta i (eller bara med rösten) om man skulle tröttna efter att nosen har fastnat i någon fläck var femte meter för typ hundrade gången. Juno och Elma har också ovanan att bara slänga sig ned och rulla från ingenstans. Om man har otur så är det något riktigt äckligt de hittat. 
 
Sen är det det här med koppeltrasslandet. Nu kör jag dubbellina på Juno och Elma och har dem i midjebältet, och så har jag mitt skäggmonster för sig i koppel i handen. Detta har fungerat bra, tycker jag, men det blir visst trassel ändå. Elma är dock en hejare på att trassla ur sig själv ur kopplet, Juno är rätt så duktig, men Tolstoj är supersämst. Lägg till det att det oftast är han som trasslar in sig också då han fullkomligt skiter i om han blir intrasslad. Det skall dock tilläggas att det är oftast när de är som lugnast som de trasslar in sig, och då är det jag som håller onödigt slakt koppel hela tiden. 
 
Med andra ord så måste jag se lite rolig ut med tre stora hundar som inte sköter sig särskilt bra i kopplet i början av promenaderna, medan jag sammanbitet och något virrig försöker få det att gå någorlunda smidigt fram tills de har lugnat ner sig lite. Jag  vet ju att de lugnar ner sig. Och då blir ju promenaden också trevligare. Jag försöker också ta en del pauser då jag gör något roligt med dem för att Tolstoj och Elma skall förstå att vi faktiskt går promenaden tillsammans. Det kanske inte alltid är sådär lyckat för alla inblandade, men Juno är dock alltid på. Om inte annat så ställer alla upp på att posera lite då och då...
 
... och tänk snart, snart så behöver inte alla vara i koppel hela tiden. Undrar vad jag skall måla upp för katastroftankar inför det, kan komma på ett par redan nu... 
 
 
 
Och titta! Jag hittade ätbar svamp! Jag som för en gångs skull inte letade efter svamp. Tur att jag hade ryggsäcken med mig 
 
 
 

Tre hjärtan

Nu har Elma varit här i tre dygn, och det känns verkligen superbra! Igår kväll så kunde hon inte ens låta bli att hänga på bus med de svarta och mig i hundgården. Det började med att jag kampade med Juno, sen ville såklart Tolstoj vara med, och helt plötsligt så hade jag oväntat nog Elma på andra sidan av trasan, och sen skuttade hon omkring och tacklades en kort stund med de svarta. Detta är alltså hunden som brukar skälla ut Tolstoj och Juno för att de stimmar/leker så dant. Eller, typ bli sur på Tolstoj bara, och får med Juno på att mobba ut honom (vilket hände på "hundön"). Nu har det inte ens varit minsta konflikt, gruffande eller morrande, vilket känns skönt, även fastän jag vet att Tolstoj alltid bara ger med sig. Är ju ändå brudarna som bestämmer, liksom. Och då blir allt lugnt igen. Men är ju ändå glad för Tolstojs skull då han ser upp till Elma så mycket. Verkligen ser ju på honom hur nöjd han är över att få lägga sig nära henne ute i hundgården, nosa på henne och nu till och med leka litegrann.

Elma har även fått hänga med mig och Igor in till stan. Hon är proffs på att åka buss, så det gick ju super, och sen käkade vi glass och väntade på sambon som skulle hämta upp hund och barn så jag kunde ha mitt möte med neuropsykologen. 

Annars har vi inte gjort något avancerat. Det har varit alldeles för varmt. Så även kvällstid. Tyvärr. Men hösten skall väl göra sitt intåg snart, hoppas jag. Typ ikväll helst. Och då får jag lite mer utmaningar. Som att ha tre stora hundar i skogen (har bara tagit korta promenader vid bilvägen hittills), där det kan dyka upp vilt närsomhelst. Elma är helt tokig i vilt, men Tolstoj och Juno är ju mer hanterliga, även fastän de lär eggas på utav Elma. Iaf Tolstoj. Som redan nu låtit sig inspireras av sin gamla kärlek. Som när hon har skällt i hundgården på något, då hänger han på efter en stund. Juno håller sig däremot tyst hon. Att hon, den yngsta, är den ordentligaste i det läget tycker jag är fint av henne. Men de har alla tre sina små egenheter, men som enhet i vardagen så tycker jag de fungerar bra. Vilket kan bero på att de faktiskt känt varandra typ hela livet. Kul är också att Elma är så fin med Igor, och Igor med henne. Är ju roligt för Igor att ha ännu en hund att gosa med, men han är inte på henne när hon vilar inomhus iaf, det har han ju ändå koll på, och hon är helt obrydd när han håller på och stimmar och leker. 

Jag hoppas att Elma är lika nöjd med sin vistelse här som jag är med hennes. För att vara på den säkra sidan så får hon en del extra gott att käka (har ju frysen full av hjärtan från lyckliga grisen ett par mil härifrån), och nu är det inte allt för lång tid kvar tills hon får träffa husse igen.

 





Elma is in da house

Tolstojs gamla flamma, aka "the love of his life", aka den vita,  fluffiga, egensinniga, smarta, snälla, fina och långsinta Elma är nu inackorderad här sedan i förmiddags. Tolstoj och hon är ju lika gamla och deras lilla romans hade ett abrupt slut efter en despyt om ett ben för ca 4år sedan. Elma har aldrig riktigt förlåtit honom, och varken Elma eller Tolstoj har hamnat i en liknande resursförsvarskonflikt med annan hund förut (vad jag vet eller kommer ihåg). Däremot så har Elmas toleransnivå när det kommer till hans existens varit väldigt låg sedan dess, men eftersom hennes husse har varit lite förutseende så har hon fått hänga med och hämta och lämna Juno den senaste tiden, och det har gått väldigt bra och utskällningsfritt. 

Ja, alltså, nu är Elma här. Hon har fått följa med husse på jobbet i alla år, men nu när husse har blivit tvungen att ändra lite i sitt jobb, så då provar vi med att ha henne här istället halva veckorna, ungefär. Vilket jag bara ser som roligt. Det enda negativa är att jag är evinnerligt orolig över att hon skall lyckas bege sig iväg på egna äventyr, och så blir det ju lite mer pälsrikt hemma. Men annars är hon väldigt lätt att ha att göra med och är en av de bästa hundarna jag kännt/känner/träffat. Hon får även pluspoäng för att vara den enda hunden hittills som verkligen uppskattar hundhuset.
 
 
Sedan så vet jag inte ens hur mycket hon kommer att märkas av.  Det är nog mer min oro de få timmar hon måste vara hemma (är ju på G i utredningar på öppenpsyk plus att jag skall ha lite möten med AF då och då). För att vara hemma ensam gillar hon inte, men hon gillar ju att vara i hundgården, så jag hoppas att det blir en bra lösning för henne. Även fastän jag då kommer vara orolig över att hon skall komma på ett sätt att rymma... men annars är hon som sagt inte en besvärlig hund på något sätt. Tvärtom. Hon tycker nämligen mest om att slappa och sitta på tomten och vakta. Hon har även precis blivit av med en klo, så jag tänker inte ge mig på att prova att sätta henne framför sparkcykeln på ett tag heller. Men ut och plocka svamp skall hon helt klart få hänga med på. Men mest kommer hon nog bara vara halvt osynlig på sin självutnämnda plats, som verkar ha blivit framför frysen. Antagligen ganska svalt, plus att man alltid är först när någon hungrig människa skall in och rota där... skrev jag att hon var smart?