Rainbow Arch Over Clouds

Har spenderat 14h på förlossningen.

Såhär är läget. Natten till idag vid 1-tiden begav vi oss in till förlossningen då jag härdat ut värkar i ca 3h och de nu kom med 1minuts mellanrum. Väl inne var jag redan öppen 3cm och det hela verkade vara på G. När jag plågats i 5h utan att jag öppnats något mer så stoppade de i mig en hel drös med piller så jag fick sova ett par timmar. Sedan dess har det hela inte satt igång rikitgt ordentligt igen, utan jag har bara värkar som inte duger som förlossningsvärkar och har blivit hemskickad. De tror att vi kommer behöva åka in inatt igen. Så detta är tyvärr ett inlägg som hör hemma i gravikategorin då jag fortfarande är just gravid. Nu skall jag passa på att vila så gott jag kan. Har lite piller med mig hem och rummet vi hade kommer stå orört till klockan nio ikväll.

Över och ut.

Är det här det sista inlägget i denna kategori?

Under På Spåret hade jag bara tre kraftiga sammandragningar och under varje sammandragning så tänker jag på hur ondskefull jag tycker att min barnmorska är. Jag kan på allvar knappt gå då jag har sådan otrolig smärta som strålar ner i benen, och den tröst hon kunde ge mig var att jag kunde ringa och be om sömntabletter om smärtan hindrade mig från att sova. Varför kan de inte bara sätta igång eländet istället undrar jag ju lite istället för att låta mig plågas och smälla i mig sömnmedel. Ungen var ju färdigvuxen för typ 3veckor sedan. Nej, istället skall magen spännas så tårkanaler sätter igång och man får passa på att träna på att "komma ihåg att andas" flera gånger i timmen. Vidare så ångrar man ju lite att man ens klagade på den kraftiga "mensvärken", men är iaf glad att det än sålänge inte gör lika ont som under missfallet då ryggen höll på att krossas inifrån. Det smärtan lär ju komma snart också, men jag skall säga åt sköterskorna att vara redo med bedövning så fort som möjligt.

Nu är det iofs så att jag behöver någon att vara arg på angående detta, barnmorskan gör ju bara sitt jobb. Känns ju inte helt rättvist att bli arg på bebisen i magen heller, även fast jag ibland har slängt ur mig att den är ond. Kan ju skylla på mig själv också, eller Dallan för delen, för att jag gick och blev gravid, men det undviker man ju in till det sista. Man har nog med självförakt ändå och Dallan har fått utstå nog med gnäll. Får väl börja tro på Gud för att sedan förbanna denne genom att hytta med näven upp mot himlen. Det verkar ju vara nog för vissa... Däremot är man ju inte så peppad på att utstå skiten igen. Vilket säkerligen är lite av känslan som har nått fram då jag gnällt av mig angående graviditeten i denna blogg. Känner lite att jag bara vill få ett slut på den här kategorin så att jag kan gå vidare.

Stalins Baby

Har precis legat och kollat på en nästan 2h lång dokumentär om Stalin. Tänkte att det kanske skulle kunna få bebisen att tröttna på att vara i min mage, men det verkar inte ha fungerat. Däremot så fick jag kramp i benet.
Är för övrigt nästan helt okapabel till att resa mig upp från bäddsoffan på egen hand. Den buktar liksom så att jag inte kan resa mig upp från sittande position, och jag kan inte rulla ut då den har en ordentlig kant. Så jag måste typ upp på alla fyra och krypa ur bäddsoffan. Ja, det lär se asfånigt ut, och jag är sjukt trött på detta nu. Har inte ens någon större skrivlust till denna bloggen. Något som andra dagar ändå fått mig att känna att man iaf gör något.

Nu har jag dock börjat fundera på vilket datum som är det mest lämpliga för bebisen att komma ut. Tänker att det är bäst efter löning. Kan jag inte få ha det som önskemål nu när det hela är försenat menar jag. Skall till MVC på torsdag om inget nytt inträffar också. Få se om inte barnmorskan kan fixa det åt mig, inte för att hon varit mycket tilll hjälp tidigare, men ändå.
För övrigt så känns det fortfarande rätt så overkligt det här med att vi snart har en bebis hemma. Vet inte ens om man riktigt ens kommer att greppa det när bebisen väl har anlänt. Det hela är så galet på något sätt...

Hur som... Nu skall jag jämra mig till sömns. Godnatt!