Rainbow Arch Over Clouds

Nygammal bloggadress - Bouvierbaby.blogg.se

Såhär är det. Jag har bloggat på den här portalen (blogg.se) i ca 5år. De senaste åren har jag så även haft ett pro-medlemskap som har inneburit att jag fått en egen .se-domän. Nu när det var dags att förnya medlemskapet så kunde inte blogg.se erbjuda egna domän-namn längre, så nu sitter jag här med den gamla bouvierbaby.blogg.se-adressen igen. Inte hela världen, men det känns ändå som en spark i röven till att byta portal. 
 
Men det gör jag inte nu. Inte bara för att de har tagit bort exportera-funktionen från blogg.se (vilket jag upptäckte först när jag hade återställt hela blogg-designen för att ändra i mallen så jag kunde exportera, därav att det ser lite annorlunda ut, men ska fixa till det. Sen), och varje inlägg och bilder måste importeras var för sig, utan också för att det inte är omöjligt att jag nystartar en blogg på wordpress när det dimper ner en till hund här, vilket mycket väl kan ske inom en snar framtid. Vi har visat intresse hos en uppfödare till vintern, av en annna ras än en bouvier. Inte för att jag inte vill ha en till bouvier, men de växer ju liksom inte på träd, och kanske att det är bra med en bruksras-paus för oss då vi har så mycket annat på G. Men jag återkommer om lite mer vad som händer här hemma i nästa inlägg. Detta var mer som ett utropstecken typ: 
 
JAG HAR EN NYGAMMAL WEBADRESS!!! GLÖM INTE DET!!!
BOUVIERBABY.BLOGG.SE
 
 
Ja, det var väl allt jag ville för denna gången. Nu skall jag lägga in lite bilder från idag så ni får se vad för spännande som har hänt idag, utöver massa rabblande, såklart. 
 
 
 
 
 
 

Tillbaka på instagram

Som rubriken säger, jag skall börja använda instagram igen. Jag har tänkt det länge, men har inte orkat med att ens gå in på min gamla profil. Under användarnamnet Tereseflynn hade jag tusentals kort och jag kommer inte ens ihåg hur många följare, fler än vad jag hade räknat med iaf. Jag sade inte ens adjö till dem eller gav dem en förklaring. Kanske brydde sig ingen, antagligen inte, men jag har saknat det där med att bara slänga upp en bild på instagram då och då. Att iaf bespara dem på facebook alla bilder på hund och barn som jag postar nästan varje dag. 
 
Jag ville dock börja om på nytt. En ny användare mer kopplad till bloggen, så nu har jag gjort just detta. Så om någon som läser detta vill följa oss (med gamla och nya bilder) på instagram, så finns jag där nu med användarnamnet bouvier_baby. Jag hoppas att några gamla följare hittar tillbaka. Jag hoppas att alla bouvier des flandres-tokar som tyckte om att se Tolstoj dra, och alla de som drömde sig ut till den svenska landsbygden vill kika in igen. Jag hoppas även att jag hittar några utav dem jag brukade följa. Hoppfullt värre. 
 
 

Varför blogga?

Man brukar ju säga att man skall blogga främst för sin egen skull. Om man inte gör det så blir det ju svårt att hitta lusten, och faktiskt skriva något vettigt som andra vill ta del utav. Jag har alltid tagit tillvara på detta (med mer eller mindre framgång. Men den huvudsakliga anledningen till varför jag bloggar har alltid varit denna:
 
Att påminna mig själv om allt som är bra med livet... plus att få gnälla av mig de stunder då jag verkligen inte finner något vettigt alls med livet.
 
Men över 4år har gått sedan jag drog igång denna blogg som bär ett namn som var menat att vara temporärt, och under de fyra åren så har inte bara min motivation till att blogga sviktat, utan även innehållet. Det senaste året har jag t.ex inte alls varit helt tillfreds med vad jag bloggat om. Från att ha känt att jag har viktiga och intressanta saker att säga, så har det blivit nästan enkom vardagsinlägg. Vardagsinlägg som lämnar ute en stor del utav mitt känsloliv, ett känsloliv som jag vet andra skulle känna igen sig i, så som jag har känt igen mig i andras.
 
Jag har också fortfarande viktiga saker att säga, men det känns så menlöst då de redan har blivit sagda så många gånger. Innehållet i mitt liv däremot kommer dock alltid vara någorlunda originellt, även fastän det kan te sig mer än enformigt. Det är nästan så att jag tröttnar på att läsa mitt tramsiga pladder själv, och förstår inte riktigt hur det kommer sig att så många läser min blogg varje dag.
 
Jag skriver detta just idag, för just idag hade det annars bara blivit ännu ett inlägg om hur djävla underbart det är att vara ute i skogen med hundarna. Hur många gånger behöver man höra det liksom? Men eftersom jag äntligen fick iordning alla beståndsdelar till systemkameran, så blir det sedvanliga illustrationer iaf. Helt utan poseringsbilder, mind you.