Rainbow Arch Over Clouds

Bollen och jag

Fan vad han ser ut! Ibland krävs det att en ser sin hund på kort för att se att han ser fördjävlig ut. Han är såklart fin och så, på sitt sätt, men han har så mycket päls nu att han ser ut som en boll med ben. Det är väl okey att han har mycket päls, det är ju en bouvier och allt, men det är liksom ingen ordentlig frisyr på honom. Utan han ser ut som sagt ut som en boll, eller en fyrkant snarare, med raggiga spiror. Är så mycket päls att jag har svårt att få y-selet att sitta bekvämt på honom, då det alltid är massa tjock ullig päls ivägen. Men desto mer päls, desto roligare och trevligare blir det att se honom utan sen i vår. Halva hunden kommer ju försvinna. Innan dess så kanske en borde göra några klipp så att en faktiskt ser att han har en fin midja iaf. Eller äsch, det skall ju som sagt ändå väck allting om någon månad.
 
Hur som helst så är jag och Tolstoj ensamma denna helgen. Igor är hos sin farmor, och om jag inte saknar ihjäl honom så kommer han inte hem förrän nästa vecka. Har saknat honom massvis idag, men det är bara att sysselsätta sig med annat. Och schemat har sett ut som det brukar när jag är Igor-lös; Mat, städa, långpromenad, film, mat, städa, långpromenad och så film och kanske ännu en film. Igår spenderade jag kvällen med Vincent Price, och idag har jag sett en gammal sci-fi-rulle med Sean Connery, och det slog mig att jag inte sett någon film med honom på åratal. För när han öppnade munnen och började prata så brast jag ut i skratt. Jajust det! Han låter ju sådär på riktigt!
 
Under förmiddagen/eftermiddagen så sysslade jag och Tolstoj med lite ordentligt promenerande. Målinriktat, snabb takt och alldeles supertrist. Så nu under kvällen så blev det lite spårning i skogen och så massa bus och godissök på ängen i skymningen. Matchade faktiskt in änghänget så jag kunde få något fint kort, och kort blev det...Kollar på schemat, och schemat säger film. Så inget mer tramseribloggande, upp med bilderna och så mys med bollen i soffan.
 
 
 
 
 
 
 

Taggar som en galning på instagram

Jag har en trogen liten skara följare på instagram som jag är väldigt glad åt. Tereseflynn, heter jag ju där, och et är väl en sisådär 90% Tolstojbilder där. Och det verkar vara det de flesta vill se. Vilket passar bra då det är honom jag gillar att fotografera mest. Igor i all ära, men bilder på andras barn är väl sådär lagom intressant egentligen. De flesta behåller jag för mig själv. Tolstoj däremot är ju utav en lite udda ras och jag försöker att variera bilderna jag tar på honom, även fastän det nu efter över 2000 instagrambilder börjar kännas enformigt.
 
Med detta sagt så har jag rätt nyligen börjat tagga mina bilder på insta. Och då och då så får en vara med med en bild på någon annans konto. Om det nu är ett konto som samlar bilder på ett speciellt tema eller annat. Jag har också vunnit en tävling med en bild på instagram. Det ni!... Hur som helst så kan jag ju passa på att tipsa om ett par konton där Tolstoj har fått figurera:
 
a.dogs.world  
jennycarlsso
activedogsofinsta 
vårbästavän
pups_n_littles
 
Det sistnämnda är helt nystartat och har temat hund och barn tillsammans, och det verkar ju lovande. Sålänge det inte hamnar massa bilder i det kontot där hundarna faktiskt inte alls har det kul och mysigt med barnen, utan faktiskt hamnat i en väldigt jobbig situation. Men det får vi hoppas att vi slipper, för annars är det ju en supertrevlig kontoidé. Och här är då feauteren, som jag också instagrammade som tack då det var så snyggt gjort med logga och allt (och den är såklart i finare kvalité på insta) .
 
 
 

Två trötta och en galen

Våren fortsätter att tränga sig på, och jag fick för mig att jag skulle spring med vagnen idag. Fyfan vad kass kondis jag har fått nu under vintern. Pinsamt! Svettades som ett odjur gjorde jag med, då jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Och då var det ändå innan solen tittade fram, som var typ nu nyligen. 
 
Igor är en sitt vanliga duracellkanin jag idag. Vi har haft surfplatteförbud i några dagar utan att han har klagat, och sedan jag tog fram den igår igen så har han inte velat använda den. Nä, det ör bara ett galet röj hela tiden istället, vilket får Tolstoj att vilja ligga och vila i hallen istället för på sin favoritplats i soffan. Och är Tolstoj väl uppe och går så sätter Igor igång honom på bus, och då är det 60kgs röj i det lilla trånga vardagsrummet som gäller i en halvtimme eller så. I ärlighetens namn så blir jag trött bara av att tänka på det, och än mer när det väl försiggår. Vilket är nu i skrivande stund, faktiskt. Bakom min rygg. Och där fick jag en fot i ansiktet...
 
Passade på att ta ett par inomhusbilder från när solen tittade fram. Inte för att det kommer in så mycket solljus genom fönstren ändå, men helt hopplöst är det inte iaf: