Rainbow Arch Over Clouds

Lever livet

På med öronlappsmössan som bara skriker att jag inte bara gillar att vara i skogen, utan att jag även bor i skogen och tenderar att vara något av en eremit. Men vem är egentligen ensam när man har en hund? 

Det är helg och huset är helt serbfritt. Vår stenhuggare ska vara hos sambons mamma de sista dagarna innan flyget går hem mot Serbien, då hon ändå bor mycket närmare flygplatsen. Så igår sade jag adjö till honom, medan Dallan och Igor spenderar helgen med honom hos baba. Detta är med andra ord en helg att ta tillvara på. Ta långa skogspromenader, slippa smyga med godis och läsk samt ockupera soffan i timmar i sträck. För visst har det varit lite kul att ha en inneboende här, men nu behöver jag ladda upp batterierna inför en ny vecka utav socialiserande. Socialiserande som kan komma att bestå utav någon ytterligare träff med kommunens brädspelsförening, akupunktur och så skall en ju umgås ordentligt med familjen också. Grejer jag ser fram emot, men som jag vet att klena jag blir oerhört trött utav. 

Men idag är det bara jag och Tolstoj. Han har fått lite borstning och luggklippning idag, och sedan hade vi en picknick i skogen. En bild på oss och en bild på Igor som väntar på att få åka hemifrån igår... Nu tillbaka till dokumentärer om seriemördare och gårdagens pizza. Living the life.

 

Soly upplevelse

Jag är helt utmattad, med en inneboende här, sjukgymnastik och psykologbesök så blir jag helt mentalt uttömd. Nu är det dock mindre än två dagar innan jag kan fly snarkningar genom att sova på soffan. Mindre än två dagar kvar till vardagrummet är MITT igen... och hundarnas. Och kanske sambons.
 
Jag måste dock säga att det gått väldigt bra att ha stenhuggarserben här. Han har varit mycket trevlig och snäll, och har accepterat och anpassat sig till vår vardag med allt vad det innebär. Hundarna har gjort detsamma, och jag är mycket stolt över dem. Igor har dock bara låtsas som om han inte är här, men den taktiken fungerar ju den med. 
 
Nu i helgen så vaknade jag upp och möttes utav en sprucken skärm. Jag har träffat folk som har en helt fungerande mobilskärm trots att den är sprucken. Jag fick inte vara en utav dem. Men det var ändå dags att förnya abonnemanget, och nu sitter jag här och bloggar med min sprillans nya Sony Xperia z5 premium som kom hem till mig igår. Vågade till och med mig på att ta med den till skogs idag. Två timmar av solsken, glada hundar och grön natur. 
 
 

Hugger i

Igår kväll så kom då vår nya inneboende hit ända från Serbien. Han lyckades ta sig från flygplatsen i Malmö och hit på 7h. Så galet imponerad, och vi får hoppas att stenhuggeriet är lika imponerade utav hans stenhuggeri-insatser som jag var över hans transporteringsskillz i ett helt nytt främmande land. 
 
Jag är också imponerad över både Juno och Tolstoj. Juno skällde ju ut stenhuggaren efter noter när han kom, men både hon och Tolstoj är ju väldigt trevliga om besökaren är lugn och hundvan. Jag blir ju alltid lite nojig över att Tolstoj skall få för sig att hänga på Juno, eller att Tolstoj skall testa den nya besökaren, men inget sådant inträffade. Han hade också hund själv, en stor hund som verkar bo utomhus och vakta ägorna. Men visst tyckte han det var lite obehagligt när Juno körde sitt "jag är osäker på dig nya människa därför skäller jag som en tok", men hon lugnade ner sig snabbt ändå tycker jag. 
 
Sedan så kan jag inte låta bli att tro att stenhuggaren tycker det är lite knasigt att vi inte bara har de två stora hundarna inomhus året om, utan att vi alla delar säng tillsammans. Eller så tycker han inte det är konstigt alls, han har iaf inte sagt något. Vilket en iofs inte gör om man är artig och trevlig, vilket han verkar vara. Vi fick till och med lite fina presenter när han kom. Vi önskade oss att han skulle ta med sig lite valnötter, t.ex, och "lite" blev till 2,5kg valnötter. Det är jämförelsevis väldigt billigt med valnötter i Serbien, men ja, ni vet ju hur dyrt det är här i Sverige. Två par snygga sockor fick vi med. Hur schysst som helst. Får se om han kan bjussa på att synas på bloggen sen också. Måste ju ha ett bildbevis eller två. 
 
Det låter som om allt är gott och väl, med andra ord, men jag har faktiskt åkt på en ny omgång maginfluensa. Natten till tisdag så spydde jag som en gris, men har inte spytt sedan igår förmiddags. Min öroninflammation är dock helt OK, men halsen tyckte ju inte om att bli bombarderad med magsyra mitt i allt. Men ja, det positiva med det var ju att jag inte behövde, eller borde snarare, ta hand om allt käk igår, och idag mår jag rätt så bra. Så pass bra att det blev till att bege mig iväg på lite drag och bus med alla tre monster i solskenet. Tyvärr så knasar sig allt som har med fotografering att göra just nu, så det blir mobilkort för hela slanten. Sista bilden är från vårt sedvanliga kvällshäng i soffan, något som kommer se lite annorlunda ut nu när stenhuggaren är här: