Rainbow Arch Over Clouds

Deer hunter 2 - The deer devil of the kalhygge

Jag bor så pass att jag kanske en gång per år stöter på någon människa och hund ute i skogarna. Fler gånger om jag inte undviker vissa vägar under sommaren, men det kan vi bortse ifrån. 

Med det sagt så är jag inte tyst när jag traskar runt. Jag tjoar och tjimmar, pratar med hundarna och pratar med mig själv. Det händer till och med att jag sjunger en trudelutt eller två.
  Detta gör jag inte bara för att jag är knäpp och älskar min egen röst, utan kanske allra mest för att de vilda djuren i skogen skall höra att vi är på väg. Men gång efter gång så inser jag att de inte alls bryr sig om att vi är på väg, eller så gillar de att få sällskap, för inte springer de iväg i tid inte.

Idag så var en sådan där dag då en hjort väntade in oss "runt hörnet" när vi kom till ett kalhygge efter att ha sprungit på ett traktorspår genom skogen. Den stod och glodde på oss som det dumma djur det är. Vi hade både gått och sprungit en bra bit innan dess, så ingen av hundarna var väl egentligen riktigt på hugget, men det blev ett litet ryck från Junos håll, fästet på dragselet gick mitt itu, och när hon upptäckte att hon var lös så sprang hon närmare hjorten. Inte i full fart jaktmode, så hjorten förstod inte ens att den skulle vara rädd, och när den inte förstod det så blev Juno osäker och sprang tillbaka till mig. Jag i min tur körde med stilen att bara gå i motsatt riktning och ropa hennes namn utan att låta desperat (vilket jag lyckades med då jag inte heller hade blivit rädd, var ju ändå Juno och inte Tolstoj som var lös med hjorten), och Tolstoj är ju som en T-rex och ser typ inte djur som inte är i rörelse. Så han traskade med och fattade ingenting. 

Det är ett Non-stop sele Juno har, och det är inte första ggn fästet pajat. Originalfästet höll tydligen inte länge, men det som det var bytt till har hållit desto längre. Alltså, fram till nu då. 

 
Efter det lilla missödet så kom solen fram, lagom till att vi skulle hitta en bra stig från kalhygget ner mot vägen som går till fiskarestugan i byn. Så från att ha varit perfekt canicross-väder (mestadels molnigt, svalt och blåsigt), så höll vi på att förgås i det "öppna landskapet". Jag bjöd dem därför på ett gyttjebad medan jag satt och kände mig tacksam över att hjorten inte blev jagad och uppskrämd trots missödet. Och överlag så blev det ett lyckat litet äventyr. Att jag faktiskt inte gick vilse i den täta skogen som följde var jag också tacksam för, men hade gärna sluppit alla flugor och knott. 

Lite fler mobilbilder har jag, men får lov att ta med mig systemkameran snart:

 
 

Stigjakt

Idag har vi varit på mushing-stig-jakt... eller vad en nu skall kalla det. Har iaf tänkt att veckan skall spenderas i skogarna häromkring i jakt på lite bra stigar som inte bryts av av höga berg, smärre träsk eller ormbunks - och blåbärsrishav. Är ju så jag brukar gå när jag går i skogen, så har riktigt dålig koll på vettigare vägar genom skogen häromkring. 

Min favoritväg, den enda längre runtgående väg här i närheten (privatväg som nästan alltid är folkfri) är nämligen nygrusad, och jag vet inte hur kul den är att dra på framöver. Annars är den perfekt. Den är nämligen ca: 4km lång och i mitten kan en avnjuta ett dopp på badplats med en liten sandstrand och brygga, om en har lust. Annars är den bara en bra motivator för att få hundarna att springa på riktigt bra. 

Dagens stigjakt blev dock inte så lyckad. Begav mig ut på traktorspåren som leder från skogsvägen och försökte mig på att hitta en stig ifrån dem som inte skulle vara allt för svår att dra på. Men det verkar vara omöjligt. Får helt enkelt hitta någon bättre väg, och jag har ju några andra att utforska. Kanske har jag också gott om tid på mig. Vet inte riktigt när pawtrekkern dyker upp nämligen, men hoppas ju att det blir snart, förstås. Och så hoppas jag att vi skall lyckas montera ihop den med. 

Tog lite bilder med mobilen så jag har något i bildväg att bjuda på med (och ne
 
 

Trekkar mig förbi det tråkiga

Det har hänt mycket tråkigt den senaste tiden, och då menar jag inte "oj, jag missade bussen"-tråkigt, utan riktigt tragiska och faktiskt livsomvälvande tråkigheter. Det är därför svårt att ens sitta och skriva om saker som är roliga, men det är ju de där roliga sakerna man skall fokusera på, så jag gör ett försök:

Vart ska jag börja? Jo! Vår lilla familj bor ju i ett litet hus mitt ute i ingenstans. Ett litet hus som vi köpte för mindre än dess taxeringsvärde. Därför har vår lilla låginkomstfamilj (och då menar jag låginkomst, och också bara en sådan låg inkomst) därför lite marginaler när det kommer till att baka in ett litet banklån i huslånet. Vilket vi nu också har gjort. Planen för dessa pengar är dock inga lyxgrejer och allmänt slöseri, nä, pengarna skall läggas på själva huset/tomten. Och igår så började vi slänga pengar omkring oss på riktigt iom att vi beställde hem 36kvm robusta hundgårdssektioner. För japp, år utav att "vi ska bygga hundgård" har ju inte blivit av, så nu köper vi sektioner istället, och så får ett par snickare snickra ihop en stoooor isolerad hundkoja.

Dessa snickare ska också få snickra vidare och bygga ett förråd på ca 30kvm, de ska hjälpa oss att komma igång med gärdsgården (också åratal av att vi ska börja med att bygga den) och iaf en början till utebyggnaden som har haft en omålad vägg väntandes på sig länge. Sen så skall ju hallen flyttas, och iom det så skall element flyttas...

... så mycket planer men så "lite" pengar. Och så ljög jag när jag sa att vi inte skulle lyxa till det, för här har det unnats en sparkcykel, eller, dog scooter då. Vet inte om det var ett eller två år sedan som jag gick den där barmarksdragskursen och började drömma om en kickbike. Och sen dess har jag spanat efter en begagnad vettig som klarar två galna och starka hundar på tuff terräng. Men även begagnade sådana har legat långt utanför vad vi har råd med... 

... Då slog det mig igår; Pawtrekker är brittiskt. BREXIT! VALUTAN! Jag har alltså beställt hem en Pawtrekker full suspension. Jag gjorde det. Och det känns helt galet. Ett ställbart dragsele till min kortryggade bouvier fick det också bli då det han har inte sitter då perfekt som jag skulle vilja (är för långt) och ja, vad ska jag säga? Är så galet pepp att det inte är sant. Visst känns det fortfarande lite väl att punga ut 4000kr för en hundhobby, men 4000kr för själva pawtrekkern med frakt hit känns ju verkligen inte dyrt för det man får heller.

Om man räknar ihop gårdagen inköp så är summan av kardemumman att i ett nafs så har vi pungat ut nästan en hel månadslön på hundarna. På att de skall ha det roligare, på att de skall vara lyckligare, och på att vi skall ha en roligare och lättare vardag med dem. Men också pengar som är en hint om att vi har hopp om framtiden. Om att jag skall behöva lämna hundarna längre stunder oftare och om att min kropp kommer orka att aktivera fartfyllda fyrbenta. Det är iaf något att hålla fast vid när kaoset styr och världen rasar. Ett halmstrå i stormen.