Rainbow Arch Over Clouds

När mamma är trött så röjer monstren loss

 
Två långa dagar med monstren är över och jag har en numera en festivalbiljett i mobilen. Jag skall till Psykjunta utanför Växjö om två veckor. Det är en tidig 30års-present från Lejonen, och det kommer bli så grymt kul! Det får mig att faktiskt vilja bli helt frisk ännu mer, och nu är jag också tämligen säker på att det är för att jag måste höja dosen levaxin som jag mår som jag gör. Jag har nämligen tagit lite mer nu än vad jag gjorde innan, och jag mår bättre. Värken har nästan försvunnit iaf, och nu är det "bara" tröttheten och illamåendet kvar. 
 
Tröttheten har gjort att jag varit världens sämsta mamma de här dagarna. Både till min hund och till mitt barn. Supertråkig har jag varit, men de har varit väldigt förstående. För Igors del har det iofs inneburit att jag gett honom extra mycket uppmärksamhet då jag mest lekt lugna mysiga lekar med honom hela dagarna. Plus att han kunnat göra massa bus. Som att klättra upp i hyllan i köket och ta turspennor, som man kan måla hela benen fina med. Och Tolstoj har fått roliga promenader med husse iaf. Idag hade han dock massa överskottsenergi. Sprang som en tok på tomten. Ner mot tomtgränsen och upp igen till huset, runt huset, upp för berget, ner för berget och så runt huset igen för att sedan lägga sig på sin favoritplats. I förrgår så hade Dallan tagit med honom på en tur i skogen ner mot sjön, och de hade stött på massor med folk, konstigt nog. Först en av grannarna som bor lite längre bort. De med den lilla pudeln. Dallan förklarade mötet såhär: 
 
"Den lilla pudeln skällde på Tolstoj först när vi kom, men Tolstoj var lugn. Sedan när vi var precis bredvid så var den lilla pudeln lika slampig som vanligt, och då ville Tolstoj fram och hälsa."
 
Dallan är helt säker på att den lilla pudeln vill ligga med Tolstoj nämligen, det är därför han kallar henne för slampig... Hur som helst så var det några tyskar med en goldenvalp och en hamiltonstövare också på skogsrundan, och de hade börjat prata med Dallan om Tolstoj. Hade sagt att han var så himla stor, och Dallan hade svarat på den skoltyskan han kan, men det hade inte blivit så mycket mer sagt. 
 
Nu vet jag inte varför jag sitter här och ordbajsar, skulle ju utnyttja den här tiden till att blogga lite till zoozoo.com. Jag skulle dock gärna vilja att deras blogg drog igång snart. Har skickat iväg 8 inlägg sedan sammarbetet började, och en är ju superspänd på att se hur det hela kommer bli. Vet att jag inte är ensam om detta heller. Men tills dess så får jag fortsätta publicera så många inlägg som jag orkar här istället. Har blivit lite tamt nu när jag inte mår så bra, men idag har kameran gått ganska varm iaf. Ett tjugotal bilder har jag tagit idag, och de flesta blev så pass bra att jag slänger upp dem här: 
 
 
 
 
 
 
 

Filmrecension - Batman: The Movie (1966)

När Igor var en liten bebis så brukade jag ha honom hos mig när jag kollade film. Då brukade jag inte bry mig så mycket om vad jag kollade på, utan tänkte att han ändå inte fattar vad som pågår. Nu är han dock så pass stor att en verkligen får anpassa lite vad en kollar på när han är vaken. Inte för att han brukar vilja titta, men ibland så är det något ljud som fångar hans intresse och han springer för att kolla. Då vill en inte att det skall vara värsta gore-festen, någon våldtäkt eller annat som inte är för små oskyldiga barnögon. 
 
Jag ser dock galet mycket fram emot att titta på film MED Igor. Film som vi bådatvå kan uppskatta, och idag så har vi nästan suttit och kollat på en hel film tillsammans, och vi kan väl se detta som en liten filmrecension med barntema: 
 
 
Detta är alltså Batman-filmen från 1966, som är långfilmen som kom efter succén med tv-serien med samma karaktärer i samma fina kostymer. I denna komedi så är inte Gotham City mörkt, dystert och korrupt. Utan det verkar vara en trevlig stad med en mysig liten hamn där mesiga pirater huserar. Dock så har staden fyra ärkeondingar som alla går samman och försöker ta över världen. Vi känner alla igen dem: Det är Pingvinen, Cat Woman, Jokern och Gåtan. Och det är såklart Batman och Robins uppdrag att stoppa dem. 
 
Jag var inte helt säker på att jag mindes rätt angående (små)barnvänligheten när det kom till den gamla Batman-rullen från 1966, men ja, den passade rätt bra för en kräsen 2,5åring. Igor tyckte såklart alla Batmans transportmedel var roligast. Det är Batmobilen, Bat-helikoptern, Bat-motorcykeln och Bat-båten. Sedan är det ju färgglatt, knappar och explosioner för jämnan. Och ser - och beter sig alla supertramsigt hela tiden. 
 
 
 
Jag råkar vara en av alla dem som älskar den här filmen. En skulle kunna säga att detta är min favoritfilm bland Batman-rullarna. Det finns en sällan skådad charm och medvetenhet i denna som inte går att ta miste på. Adam West som spelar Batman är ett bra exempel på detta. Han gör rollen precis rätt och levererar sina tramsiga repliker på exakt det sättet han skall. Att det sedan finns fler än en scen som är helt sanslöst rolig, kanske de roligaste scenerna i komedins historia, gör det hela bara än bättre. Jag talar såklart om scenen med hajen och när Batman har lite svårt att göra sig av med en bomb. Mina favoritscener är dock de med de galet långsökta gåtorna som löses som om de vore jättelätta, och ja, detta är en av mina absoluta favoritkomedier. För missta er inte, det är inte meningen att vara något annat än just en komedi. Även fastän en del verkar tro detta. 
 
Som barn - och familjefilm så anser jag också att denna fungerar. Visst. Det är lite våldsamma scener, men det är mer folk som kastar sig till höger och vänster till tonerna utav Batman-låten, än något annat. Det är käckt och det är pow, krasch och kaboom. Ingen gör sig illa, ingen dör. Cat Woman är spelar såklart på sexualitet, men det är ingenting överdrivet och inget som borde göra ens den prydaste generad. Och allt som allt så gör Batman från 1966 vem som helst glad och varm ända in i märgen. Mycket roligare än såhär blir inte film, och det är klart jag skall bjuda mitt barn på det, även om han kanske är ett par år för liten. 
 
 
 
 

När jag inte har sovit

 
Oj  vad det har varit tomt här på bloggen nu. Det känns inte alls roligt. Men jag har helt enkelt inte haft energi till att skriva. Det har dock hänt lite saker sedan jag skrev något ordentligt. Vi har haft hundbesök i form av Boss t.ex, en jakthundsmix som tycker Tolstoj är lite obehaglig. Tolstoj skötte sig dock jättefint runt honom, välkomnade honom med glädje och var jätteförsiktig. Så allt gick ju bra, tills Tolstoj blev  lite för exalterad när Boss lekte med en trasa och kom bakifrån och glatt försökte hänga på. Då fick Boss nog och högg och morrade, men ingen skada skedd och Tolstoj gav som tur var inte igen utan försökte mer hoppa undan. Några sekunder senare var allt som vanligt igen, och Dallan hade lärt sig en läxa om att inte ta fram leksaker när de hundarna är tillsammans. Själv tvingade jag mig ut och tog ett par kort på hundbesöket, och sedan gick jag in och lade mig och sov igen. 
 
Sedan så verkar det bli så att jag skall bli bjuden på festival om ett par veckor, så då får jag se till att vara frisk. Det lades fram att det kanske var mina sköldkörtelnivåer som gjorde att jag mådde såhär kass, så jag tripplade dosen levaxin och så får jag ta tester nu efter helgen. Får hoppas att det är det och inte något annat. Vet dock inte var illamåendet kommer ifrån. Det gör så att jag knappt får i mig någon mat, vilket i sin tur gör att jag blir ännu tröttare. Har sovit så galet mycket nu när Dallan varit ledig. Halva dagarna och hela nätterna. Blundar jag, så somnar jag. Men nu är jag ensam med hund och barn i tre dagar, så då får jag hålla mig vaken. Men så mår jag lite bättre nu iaf. Har inte alls lika ont i kroppen t.ex, vilket känns bra. Började bli lite tröttsamt att gå omkring som en hundraåring. 
 
Nog om detta nu, här är ett par till bilder på hundbesöket: