Rainbow Arch Over Clouds

Snorfria gener

Pollenchock i Sverige / DN.se

Varje gång pollensäsongen drar igång så tänker jag på hur sjukt det är att så många människor blir nästintill handikappade pga allergi när våren kommer. Jag är en av de få lyckligt lottade som inte känner av pollen alls, och är förskonad från allergi öht. Tur då att jag har spridit vidare mina bra möjligtvis allergifria gener till ännu en generation utsugare av jordklotet. Att han riskerar att få mina halvblindsgener ignorerar vi för tillfället och fokuserar på att han kanske iaf slipper att snora sig igenom hela våren och sommaren... om han nu inte brås på far sin vill säga. Fan också!

Bebisar är smaskens

Går ut en vända till och hänger lite med mina monster. Hämtar sedan kameran. Sätter Igor i en stol och tar ett par kort. Sedan kommer Tolstoj fram och nosar (bilden till vänster), zoomar då ut och tar ett kort till och... AHA! Tagen på bar gärning. Tolstoj slickar sig runt munnen (bilden till höger) Han vill helt klart äta upp Igor, vilket man självklart kan förstå, han ser ju så god ut. Får helt enkelt tillhandahålla honom med andras bebisar så han håller sig borta från min. Någon som vet vart man kan köpa ekologiska bebisar?... (klicka för större bild)

Världen är så stor så stor och jag är så liten

Jag börjar mer och mer få klart för mig att jag inom kort kommer ha rätt så mycket att göra när det kommer till att se till att inte Igor skadar sig själv, och andra/annat. Han börjar nämligen bli en riktig liten illbatting. Som ett rovdjur spanar han efter något intressant och slänger sig hejdlöst efter det för att snabbt som attan stoppa det i munnen. Han är som en glupsk liten ödla! Så snart blir det till att sela fast honom i typ allt som han sitter i. När han sitter i barnstolen så är han nämligen inte sen att slänga sig för att bita tag och tugga på bordskanten om inget annat finns att tillgå, och barnvagnskanten är snart inget hinder för hans försök att slänga sig över den för att se mer av den stora vida spännande världen, en värld som har blivit så pass rolig och intressant att äta och sova bara är störningsmoment, ett nödvändigt ont. Titta bara hur förväntansfull och fascinerad han var idag när jag satte ner honom i vagnen t.ex, slängde sig direkt mot kanten för att kunna se lite bättre. Börja spänna fast honom som sagt... :