Rainbow Arch Over Clouds

Spöka ut barn och plocka fästingar

Är så trött på att det blåser! Hellre att det är tio minus igen och snö, bara det är vindstilla. Är nämligen nästan omöjligt att genomföra en promenad utan att någon, båda eller alla tre blir missnöjda. Nu när vi är hemma och vindskyddade så är iaf jag nöjd och försöker tvinga i mig vatten fast jag inte är törstig, för vätskebrist har jag iaf som visar sig genom den där "bakishuvudvärken".

Imorgon vankas avfärd till nordligare breddgrader iom en visit hos lillebror. Tolstoj följer med då den potentiella hundvakten bara kunde på söndag, och söndagar är en populär dag att jobba över på verkar det som både här hemma och norröver. Men det blir nog bra ändå. Får hålla honom borta från all dyr kamerautrustning som kommer vara där bara.

Annars så roar jag mig mest med att spöka ut mitt barn och plocka fästingar på Tolstoj. Eftersom jag inte har någon bild på det andra så får det bli det ena... Bild 1: Tagen på bar gärning med att använda dreglisen som snuttefilt.  Bild 2: Igor; Conquer of the Planet of the Apes, redo för hundpromenad.

Värsta Bästa Skivomslagen

Visst har vi alla sett dem, de där riktigt anskrämliga vinylomslagen i en plastback nära dig. Men dessa jag tänker länka till nu tar verkligen priset. Det skall dock påpekasa att när man säger sämst, så menar man oftast bäst. I alla fall när det kommer till gamla skivomslag. Lägger upp två på bloggen också, även fast det var väldigt svårt att bestämma sig för vilka två.  Så länk och smakprov nedan alltså:


Worst Album Covers of all Time

2 böcker om livet som nybliven mamma - 9 1/2 Månad

Jag har läst två böcker nu i dagarna som båda tar upp hur det är att vara nybliven mamma. Den ena boken har den lite allvarliga titeln (och omslaget) Baby Blues och är skriven av Pia Hintze, det andra omslaget sprudlar av lycka och färg och boken heter 9 1/2 månad och är skriven av Annika Lantz. Innehållet i böckerna kom dock snart att visa sig inte alls vara riktigt vad jag trott. Jag kommer härmed i ett par inlägg recensera och jämföra böckerna. Vi fortsätter nu med en bokrecension av 9 1/2 månad. Mycket nöje! (fortsättning på detta inlägg 2 böcker om livet som nybliven mamma - Baby Blues)


9 1/2 månad / Annika Lantz (Akvedukt Bokförlag)

Radiolegenden och teveprofilen Annika Lantz är föräldraledig. Hon har fått barn nummer två och upptäckt att alla som säger att det inte är någon skillnad med ett barn till ljuger. I sin dagboksroman berättar hon med sedvanlig humor och skärpa om det lilla heterolivet med kolikbarn, sömnlösa nätter och lattespäckade mammaluncher som aldrig blir av. Här avhandlas babysim, besök på BVC och eftermiddagsteve med samma inlevelse. Liksom damtussar och ärvda mammabyxor. 9 ½ är den absolut roligaste och mest tragikomiska mammaboken du kan hitta. Inget du vill vara utan, vare sig du är med eller utan barn.

Annika Lantz är lite av min idol, om jag skall vara ärlig. Och då menar jag inte stela regisserade flams-Annika som figurerar ibland på tv, utan den smått brillianta radio-Annika såklart! I denna boken så är den mest framträdande Annikan radio-Annikan, på gott och ont. Det är precis så roligt och underhållande som man förväntar sig, men attan vad det går undan. När man läser texten högt så märker man att det inte bara är radbyten och styckeindelningar som saknas, utan punkter och komman är också en bristvara. Men det förlåter man, och fortsätter att läsa. Man skrattar, man förfäras och man är hela tiden glad över att det är någon som vågar skriva/yttra de saker som Annika Lantz gör i denna bok.

Detta är långt ifrån ett mästerverk, men boken levererar många av de sakerna man vill läsa om när det kommer till hur det är att vara nybliven mamma, men kom inte och tro att det är någon pluttinuttig solskensskildring vi får ta del av. Annika är brutalt ärlig och har nog ingen aning om vad självcensur är, och det är man glad för. Med detta lilla sagt om den här boken så vill jag tacka Annika Lantz för denna lilla välbehövliga lilla offentliga dagbok bland all babylycka-hetseri. För tragikomiken är så pass framträdande i många fall att denna bok lika gärna skulle kunna gå under namnet Baby Blues istället för smörjan i den andra boken. Samtidigt är det självklart en bok med inslag av lycka också, och inte att förglömma så blir man lycklig av att läsa den, oavsett vilken sinnesstämning du själv är i.
Betyget blir en stark 3a av 5!



Sammanfattningsvis så skulle jag vilja skriva några ytterligare rader när det kommer till hur dessa två står sig mot varandra. Först och främst vill jag lägga fram att jag tror det skulle blivit ett finfint resultat om Pia Hentze och Annika Lantz hade skrivit en bok tillsammans om hur det är att vara nybliven mamma. Hentze med sin skriftliga begåvning men en tendens att utelämna viktiga detaljer, kombinerat med Annikas sätt att inte självcensurera något, kvicktänkthet och uppenbara känsla för detaljer. Båda försökte de ju förmedla tragikomiska scener ur ett liv många känner igen sig i. Hentze misslyckas i mångt och mycket och jag blir bara arg, och Annikas 9 1/2 är faktiskt lite allvarligare än vad jag inledningsvis hade trott.

Med detta sagt så vill jag bara förtydliga att jag tror att dessa två böcker jag nu har skrivit om; Baby Blues och 9 1/2 månad riktar sig till samma målgrupp, men jag tycker personligen att Annika Lantz klarade uppdraget bäst. Om man är lite pryd och har svårt att läsa slarvig text så kan jag hänvisa till Baby Blues. Även fast jag tycker att just den boken borde läsas av felprioriterande män, och inte kvinnor som vill ha lite verklighetsflykt.