Rainbow Arch Over Clouds

Inte så soliga soliga dagar

Allt är inte idel solsken härhemma, och då menar jag inte vädermässigt. De flesta dagar är snarare djävligt slitiga där en inte bara måste kämpa med sin egna kassa kropp och knopp. Och idag har det varit slitigt (och dagen är inte slut ännu). Igor har varit en riktig många-fula-svordomar-unge idag, och han har först nu börjat bli på lite bättre humör. Han har nämligen haft noll matlust, och har han ingen matlust så har han inte lust med något annat än att snutta och vara allmänt missnöjd med tillvaron. Att han varit gnällig och tvär är en underdrift. Två timmar tog det för honom att komma till ro när han skulle sova middag t.ex, och sova middag behövde han. Liksom jag. Men när en väl har lite tid för sig själv så spenderar en gärna det på annat sätt än att sova, även fast sova är det en behöver mest. Men efter två timmar nattning, vilket ungefär är lika med fysisk misshandel i form av slag, sparkar och bett, och psykisk i form av skrik och gnäll, så vill en bara göra något som en tycker är lite kul för en stund.
 
När Igor vaknade så var han lika gnällig som innan, tills jag äntligen fick i honom en portion mat vill säga. Efter det så har han varit sitt glada rätt jag igen, en liten kille med massvis med upptäckarglädje och spring i benen.
 
Medan Igor sov så lade jag små lätta matspår på tomten åt Tolstoj att dona med, tränade lite vardagslydnad och så kollade jag på ett avsnitt av Bates Motel. Alltså. Det är ju verkligen inte den serien den hade kunnat vara. Alltså en riktigt bra serie, vilket den inte är. Men den är underhållande nog.
 
Här är lite bilder från när solen tittade fram idag nu under kvällen. Igor käkar ris och är alldeles nygråten för att han inte ville äta ris (eller iaf inte på det sättet som jag erbjöd honom) alldeles innan han proppade i sig hur mycket risbollar fyllda med champinjoner och zucchini som helst. Och så ett på när han är full i fan med en näve jord som han lyckades sno åt sig när jag inte såg... och den där filuren med långa smala halsen som nosar på marken är Tolstoj när han är i slutet av sitt lilla spår som han klarar att gå själv numera. Han vet ju vad som gäller vid det här laget... Nu har jag utmanat ödet länge nog. Dags att underhålla Igor igen;
 
 

Tolstoj i farten

Igor vaknade tidigt imorse och det gav mig chansen att bege mig iväg på cykelvagnstur på morgonkvisten. Vi slängde i oss frukost och så packade jag vagnen med unge annat bra och ha. Var lite orolig att selet inte skulle sitta lika bra på Tolstoj nu när han är snaggad nästan överallt, men det satt finemang ändå.
 
Först så gick vi 2km mot bron som går till närmsa större ort. Tolstoj fick gå nere i diket så han hade lite blandad terräng och så han inte nötte på trampdynorna allaredan. Sedan så kopplade jag på honom när vi vände hemåt.
 
Det gick lite trögt i början. Tolstoj lunkade mest men verkade mera vara osugen än trött. Efter ca 20min svängde vi upp mot "safarirundan" och då blev det lite mer liv i honom. Lite mjukare underlag och så en liten lagom uppförsbacke. Han ser varje uppförsbacke som en utmaning och något som genererar massvis med beröm, så det verkar han nästan gilla bäst. Kanske är det för att det är enda gången jag låter honom småspringa lite också, annars skall han ju gå i promenadtakt.
 
Vid det här laget började Igor protestera, men det sket jag i, och när vi började närma oss grannarna så satt tollaren pliktroget och höll koll på finnens tomt. Hon blir helt galen när hon möter oss när hon är kopplad, men är hon på tomten så bryr hon sig inte om oss. Så vi lunkade förbi henne utan problem. Och det var bara första hundmötet som var lyckat. När vi närmade oss hästhagarna så stod border collien och skällde på oss bara ett par meter ifrån oss, men den har Tolstoj aldrig varit intresserad av, egentligen har han aldrig varit intresserad av någon hund som vaktar sin tomt. Det har han liksom alltid haft respekt och förståelse för, så denne gick han lätt förbi också.
 
När vi passerat nästan alla hästarna så dök grannen med den lilla kåta pudeln upp. Jag har alltid uppfattat ägaren till denne som lite rädd för vår hund, men nu ställde hon sig bara lite åt sidan så vi kom förbi och berömde Tolstoj för hur duktig han var, och den lilla pudeln såg mest förvånad ut. Tolstoj stirrade in sig och ökade takten, men jag sade bara "nä, nu går vi" och så släppte han den lilla pudeln med blicken och gick förbi som ingenting.
Är så fruktansvärt stolt över honom! Han är så himla duktig och ger sig verklig hän sitt lilla uppdrag att dra en otacksam gnällig unge i cykelvagnen. Snart så får jag väl dock börja sluta kalla honom duktig när han klarar hundmöten, och istället se det nästan som en självklarhet. Men inte riktigt än.
 
Innan vi var hemma så stannade en bil in med en barnfamilj som pekade och tittade på oss och såg väldigt glada ut, men gladast var jag. Speciellt då Tolstoj drog på eget bevåg upp för backen hemåt och allt som allt så drog han effektivt i nästan en timme. Han sträckte ut bakbenen jättefint idag och jag kan inte tänka mig annat än att detta gör hans höfter gott. Jag stretchade honom när vi kom hem och han verkade mest tycka det var skönt och mysigt.
 
Tog med kameran men det är lönslöst att försöka fotografera ordentligt när en håller på och går samtidigt. Känns ju dumt att stanna och ta kort när en har ett sådant bra flyt, och idag fick han inte dra lös då "safarirundan" har sådan knepig terräng på sina håll, och en kan ju inte lite på honom bland hästar och på bilvägen heller (förstås), men det här kortet tyckte jag blev lite härligt ändå. Tolstoj i farten, och det får avsluta detta lilla "skrytinlägg".
 
 
 
 

Urkult

Imorgon är det eldnatt, och i övermorgon drar det igång på riktigt. Sveriges kanske bästa festival; URKULT! I en liten ort vid namn Näsåker ett par mil utanför Sollefteå precis vid en brusande älv håller den till, och det är inte bara vacker natur vid den gamla anrika dansbanan, utan musiken och människorna går inte av för hackor heller.

Nu var det alldeles för länge sedan jag var där, och det gör ont i hjärtat när en ser alla planera för att åka dit och lägga upp bilder från när de är där. Jag vill ju också! Men nästa år, då djävlar. Då har jag bestämt att det skall bli årets familjesemester. Alla skall med! Kanske till och med Tolstoj. Skall höra mig för och kolla upp om det skulle gå bra att ha med sig hund. Campingen ligger ju utanför själva festivalområdet, och det finns även möjlighet att campa en bit ifrån alltsammans. Vi får se hur vi löser det. Har ju ett år på mig att planera.