Rainbow Arch Over Clouds

Jobba för frukosten

 
 
Utöver helgerna så jobbar jag en vardag i veckan, för tillfället. Det har känts väldigt konstigt att stiga opp i ottan och lämna hundarna i hundgården för att pendla nästan två timmar till hamncaféet där jag praktiserar. För att sedan komma hem till två hundar som så gärna vill komma in och mysa i soffan fram tills det är dags att ta sista promenaden. Det har dock fungerat bra, och både Tolstoj och Juno verkar inte ha några betänkligheter när det kommer till att glatt skutta in i hundgården när det är dags nästa gång. Och nu när det har blivit kallare så har faktiskt bådatvå spenderat tid inne i hundhuset också. Vilket gör att det känns lite lättare att lämna dem i hundgården, nu när jag vet att de faktiskt söker skydd om de blir lite frusna.
 
Någon som däremot skulle ha betänkligheter rörande att skutta in i hundgården efter att ha blivit lämnad en halv dag där, är Elma. Så nu när Elma är här så jobbar jag inte. Med andra ord så är jag ledig fram till i helgen och kan lägga all tid på att göra roliga saker med hundarna. Och vad gör man då? Jo, man tar med sig frukosten ut i skogen där man traskar runt och brunchar... eller, traskar och traskar. Blir släpad efter ett spår efter ett annat. För för att få sin frukost så var de inte bara tvungna att posera här och var, utan också gå ett litet matspår. Alla var faktiskt superduktiga! Plus att det bara blev ett endaste ordentligt koppeltrassel under alla de timmarna vi var borta. Vilket är ett smärre mirakel. 
 
Nu har vi soffhäng allesammans och laddar inför lite fartigare äventyr idag och imorgon, och så har jag lite bilder att bjuda på från idag med (måste ju passa på att ta kort på det vita fluffet) 
 
 
 
 

Ljus framtid

Jag grottar gärna ner mig i det förgågna, och när jag inte gör det så oroar jag mig för framtiden. Jag börjar dock märka mer och mer att det inte finns så mycket i framtiden att oroa sig för. Framtiden är faktiskt rätt ljus just nu. Jag har en praktikplats som jag trivs med och som jag oväntat får pengar för att vara på. Vi har fått utöka vårt huslån och kommer bygga som attan i vår pga det. Snart kommer vi också ha höns, bina mår bra och det finns utrymme och önskan om en valp till våren. 
 
Ja, allt går så himla bra just nu att jag kan skjuta undan mycket av tröttheten, och gör jag det till den grad att det blir ohälsosamt, så är jag iaf ärlig mot mig själv om det. Plus att både arbetsförmedlingen och min praktikplats är uppmärksamma på mitt mående. 
 
Något annat som går bra är barmarskdraget. Jag har därför beställt hem ännu en manmat-lina (singel, denna gången) och så det viktigaste av allt: en nacklina! Det fick liksom vara nog med att Juno får tokbusryck när hon börjar tröttna lite grann, då det är nästintill livsfarligt. Jag testade med ett litet koppel, och då sprang de så himla fint och bra (till och med hjälptes åt för en gångs skull i alla uppförsbackarna) att jag beställde hem en på en gång!
 
Här följer lite dragrelaterat instagrammande: 
 
 
 
 

Snö! - Positivt och negativt

 
 
Det började redan igår. Snöandet! Jag blev skjutsad till jobbet igår och desto närmare kusten vi kom, desto mindre snö stannade kvar på marken. Men tre mil inåt land, hemma hos mig, så lade sig snön som ett täcke under dagen och det har ännu inte slutat snöa. 
 
Eftersom det inte fanns tid för ordentligt snöhäng igår så slängde jag på mig och Igor  vinterkläder direkt efter frukosten nu idag istället. Den här snön vi har nu kommer utan tvekan bli till slask vilken dag som helst, så man får passa på att njuta. Så på med skitobjektivet som tål lite väta, ut med hundar och barn, och så åkte pulkan fram. 
 
 
 
 
Jag måste dock erkänna att det inte bara är lycka över denna snö. Snö innebär nämligen en del problem. Inte bara är vår bil inne på reperation just nu, och bilen vi lånade hade visst sommardäck när vi var ute på vägarna igår. Vi kan heller inte åka upp med bilen ända upp till huset, utan måste traska upp för hela, numera snötäckta, backen upp och ner. Detta oavsett hur många påsar mat vi har handlat, eller dylikt. Sen så känns det allt bra läskigt att lämna vovvarna den där jobbardagen i hundgården nu när det är snö. Visst, jag borde inte vara orolig, det handlar ändå bara om en tid strax över den rekommenderade, och hundkojan är så pass välbyggd att de klarar sig bra. Det är väl mer ovana, antar jag. 
 
Sen så är det inte bara vädret som oroar mig. Utan jag har fullspäckade veckor framöver, för nu börjar nämligen (ÄNTLIGEN) min utredning för vilka sorts neuropsykologiska besvär jag egentligen har. Att jag har någon mildare form av bipoläritet är ju fastställt, men nu skall ADD:n utredas. Det är läkarbesök och terapibesök inbokade. Samtidigt så går Igor in på slutspurten av sin danskurs, jag jobbar 3 dagar i veckan, min KBT-behandling rörande ångest skall utvärderas och där någonstans så skall mer vardagliga sysslor orkas - och hinnas med. Men då kommer vi tillbaka till snön. För snön ger mig den där extra kicken att bege mig ut med hundarna. Att se dem rusa av sig och bete sig som galningar. Det är väl mer inomhussysslorna som kommer bli lidande, men de är ju alltid lägsta prioritet, så jag antar att det inte blir allt för stor skillnad ändå... 
 
... OCH snart är det dags för Elma-häng här igen. Hoppas verkligen att det finns lite snö kvar till henne då. Snöhund, som hon är. Och så hoppas jag på lite kallare väder (med mindre slaskig snö som följd) så hundpulkan  kan komma till användning. Bara luta sig tillbaka och låta hundarna göra allt jobbet låter väldigt lockande just nu nämligen.