Rainbow Arch Over Clouds

Nu vevar vi igång igen

Man blir trött av att hela tiden gå omkring och vara orolig. Som ett djur så reagerar min kropp instinktivt med stress, ångest och allmän överspändhet för minsta lilla, och nu har det där minsta lilla varit det där första besöket hos sjukgymnasten. Såklart gick det hela bra, jag visste ju det, egentligt. Och bra är lika med att jag tog mig dit, och att jag inte bara fick med mig uppgifter att göra hemma, utan att jag är uppbokad på en hel drös med dagar och att jag blev tagen på allvar, plus att sjukgymnasten har en plan för hur jag skall bli bättre.
 
Med det sagt så har jag varit mer eller mindre golvad sedan i måndags då de värsta spänningarna släppte efter att jag haft den där första tiden hos sjukgymnasten. Hundarna har dock också varit golvade. En del hundar klättrar ju på väggarna efter lång tid utav att det inte händer så mycket, Tolstoj och Juno blir bara än mer förslappade. De vet verkligen hur man sparar på energi, och det i princip hur länge som helst. Det har dock märkts att det varit mycket soffhäng sedan jag var magsjuk, det märks liksom när jag väl hittar på något med dem. Och idag var planen att de skulle få springa och busa lösa inne i djupa skogen nu när all skare och snö är borta. Men vad är det första som händer när vi kommer in i skogen? Jo, båda sätter nosen i backen och var helt till sig över någon doft, och det tog inte lång tid förrän jag såg att det var uppbökat här och var. Jag misstänkte med andra ord att vildsvinen precis hade varit där så jag vågade inte släppa lös någon utav dem. Men jag hade en plan B, vilket bestod utav en ficka med torrfoder och en spårlina. De fick helt enkelt turas om att sniffa upp ett matspår istället och så fick de leta bland stockar och sten efter det som blev över, för att sedan få jogga hem och kampa med det jag hade till hands. Tolstoj hade ju sin väska också som han trippade så stolt med, även fastän den är för stor (har dock gjort några justeringar så att den sitter så rätt som möjligt). Och den håller sig rak sålänge han går normalt med den... vilket han iofs inte gjorde. 
 
Med andra ord så blev det rätt lyckat ändå och både jag och hundarna fick lite välbehövlig motion. Poseringsbilder hann vi med också, såklart:
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: