Nu har Elma varit här i tre dygn, och det känns verkligen superbra! Igår kväll så kunde hon inte ens låta bli att hänga på bus med de svarta och mig i hundgården. Det började med att jag kampade med Juno, sen ville såklart Tolstoj vara med, och helt plötsligt så hade jag oväntat nog Elma på andra sidan av trasan, och sen skuttade hon omkring och tacklades en kort stund med de svarta. Detta är alltså hunden som brukar skälla ut Tolstoj och Juno för att de stimmar/leker så dant. Eller, typ bli sur på Tolstoj bara, och får med Juno på att mobba ut honom (vilket hände på "hundön"). Nu har det inte ens varit minsta konflikt, gruffande eller morrande, vilket känns skönt, även fastän jag vet att Tolstoj alltid bara ger med sig. Är ju ändå brudarna som bestämmer, liksom. Och då blir allt lugnt igen. Men är ju ändå glad för Tolstojs skull då han ser upp till Elma så mycket. Verkligen ser ju på honom hur nöjd han är över att få lägga sig nära henne ute i hundgården, nosa på henne och nu till och med leka litegrann.

Elma har även fått hänga med mig och Igor in till stan. Hon är proffs på att åka buss, så det gick ju super, och sen käkade vi glass och väntade på sambon som skulle hämta upp hund och barn så jag kunde ha mitt möte med neuropsykologen. 

Annars har vi inte gjort något avancerat. Det har varit alldeles för varmt. Så även kvällstid. Tyvärr. Men hösten skall väl göra sitt intåg snart, hoppas jag. Typ ikväll helst. Och då får jag lite mer utmaningar. Som att ha tre stora hundar i skogen (har bara tagit korta promenader vid bilvägen hittills), där det kan dyka upp vilt närsomhelst. Elma är helt tokig i vilt, men Tolstoj och Juno är ju mer hanterliga, även fastän de lär eggas på utav Elma. Iaf Tolstoj. Som redan nu låtit sig inspireras av sin gamla kärlek. Som när hon har skällt i hundgården på något, då hänger han på efter en stund. Juno håller sig däremot tyst hon. Att hon, den yngsta, är den ordentligaste i det läget tycker jag är fint av henne. Men de har alla tre sina små egenheter, men som enhet i vardagen så tycker jag de fungerar bra. Vilket kan bero på att de faktiskt känt varandra typ hela livet. Kul är också att Elma är så fin med Igor, och Igor med henne. Är ju roligt för Igor att ha ännu en hund att gosa med, men han är inte på henne när hon vilar inomhus iaf, det har han ju ändå koll på, och hon är helt obrydd när han håller på och stimmar och leker. 

Jag hoppas att Elma är lika nöjd med sin vistelse här som jag är med hennes. För att vara på den säkra sidan så får hon en del extra gott att käka (har ju frysen full av hjärtan från lyckliga grisen ett par mil härifrån), och nu är det inte allt för lång tid kvar tills hon får träffa husse igen.