Jag grottar gärna ner mig i det förgågna, och när jag inte gör det så oroar jag mig för framtiden. Jag börjar dock märka mer och mer att det inte finns så mycket i framtiden att oroa sig för. Framtiden är faktiskt rätt ljus just nu. Jag har en praktikplats som jag trivs med och som jag oväntat får pengar för att vara på. Vi har fått utöka vårt huslån och kommer bygga som attan i vår pga det. Snart kommer vi också ha höns, bina mår bra och det finns utrymme och önskan om en valp till våren. 

 

Ja, allt går så himla bra just nu att jag kan skjuta undan mycket av tröttheten, och gör jag det till den grad att det blir ohälsosamt, så är jag iaf ärlig mot mig själv om det. Plus att både arbetsförmedlingen och min praktikplats är uppmärksamma på mitt mående. 

 

Något annat som går bra är barmarskdraget. Jag har därför beställt hem ännu en manmat-lina (singel, denna gången) och så det viktigaste av allt: en nacklina! Det fick liksom vara nog med att Juno får tokbusryck när hon börjar tröttna lite grann, då det är nästintill livsfarligt. Jag testade med ett litet koppel, och då sprang de så himla fint och bra (till och med hjälptes åt för en gångs skull i alla uppförsbackarna) att jag beställde hem en på en gång!

 

Här följer lite dragrelaterat instagrammande: