Inget vatten till elefanterna.
Filmrecension av Water for Elephants (2011)Det finns inga som slätar över allvarliga ämnen som en riktigt äcklig hollywood-film. Så var också fallet med Water for Elephants från 2011. Så tramsigt och ytligt att den enda tår man fäller är för elefanten. Inte för hur den behandlas i filmen, utan för att den lär har behandlats på likvärdigt sätt för att få en plats i filmen. För det finns ingen elefant i människors våld som inte fått åtnjuta behandling de flesta inte skulle drömma om att utsätta sin hund för, exempelvis. Även den mest mjuka träning av elefanter är fysisk och psykiskt tufft för dessa djur, om man tror annat så tror man fel.
Jag har själv trott att det finns elefantträning som bara går ut på att man på ett positivt sätt får elefanten att sammarbeta, men ack så fel jag haft. Extremt sorgligt är det. Här följer ett exempel på lite glada västerlänningars rutinmässiga nedbrytning av en liten elefant: LÄNK. Även fast inte alla sysslar med sådana här metoder, så finns det ingen som förnekar att det alltid förekommer hårda metoder, som sägs: "passa elefanterna". Kanske skulle det passa elefanterna bättre att få leva i det fria i stället då kan man ju tycka.
Var var vi?... Jo! Tramsigt var ordet. Precis som i Big Fish så dras vi in i en cirkusvärld via en gammal mans minnen och upplevelser i ungdomen. Denne yngling spelas av den oändligt fule Robert Pattinson. Nu spelar det självklart ingen roll att han är ful, men det är ju meningen att han skall vara den "snygge killen", och då blir det hela fel på en gång. Hans föräldrar dör och lämnar honom ingenting i arv då allt de ägde gick till hans veterinärsutbildning, som han var precis i slutskedet av när olyckan inträffade. Som hemlös beger han sig då iväg mot närmsta storstad, i jakt på arbete, men istället hoppar han impulsivt på en tågvagn, som är en del av ett cirkuståg. Han får jobb på cirkusen och förälskar sig där i cirkusdirektörens fru, spelad Reese Witherspoon. Hon i sin tur skall ju vara den "snygga tjejen" som den "snygga killen" blir kär i. Nu är de lika fula båda två, så de är ett ganska så bra par. Förutom att jag stör mig på deras utseende (som verkligen inte är likt mig annars, och verkligen inget man skall ha i beaktning) så är skådespeleriet inte mycket att hurra för från något håll i denna. Inte ens Christoph Walz lyckas imponera, då det känns som om han bara fått rollen för hans karaktär i Inglorious Basterds från 2009, vilken han faktiskt briljerade i och lyfte hela filmen från träskmarkerna upp till en film som "gick att se".
Nej detta är helt enkelt inte bra någonstans. Här använder man sig inte bara av varenda kliché som finns på temat, vilket gör filmen minst sagt förutsägbar och ytlig, utan man kan inte låta bli att ha med ett sådant där irriterande lyckligt amerikanskt slut. För ja, det är klart att det är elefanten som dödar den onda cirkusdirektören, och det unga kära paret får varandra och lever lyckliga tills någon av dem dör av ålderdom.
Ni kanske märker att jag tycker detta är skitdålig? Water for Elephants är helt enkelt inte mer än ett dåligt och misslyckat försök till att göra en magisk film. Här finns med andra ord ingenting som hänför och berör, och allt du känner är bitterhet och vidare avsmak till att ens ge sådana här filmer en chans.
Såklart blir det 1 ynka ledsen elefant av 5 möjliga.
order kamagra - kamagra online , http://kamagradirectly.com/#tnghy generic kamagra