Detta med Tolstojs mat, hans allergier och överkänslighet för vissa proteiner har varit väldigt jobbigt under en stor del av hans liv. Framförallt när hans kropp kraschade totalt och det uppdagades att han hade matallergier och överkänslighet mot en hel drös olika animaliska proteiner, men efter det har det varit lugnt. En har fått tänka om bara, tänka till. Det tråkiga i det hela är att matutbudet inte blir så stort för honom, och de torrfoder med bra innehåll som finns har varit väldigt dyra.

 

För någon månad sedan fick vi hem ett par testburkar med våtfoder från Lukullus med vårt James Wellbeloved-foder. Det blev snart uppenbart varför just beställare av Tolstojs foder fick testburkar. De hade nämligen en hel drös med "udda" proteinkällor i sina helfoder. Jag gjorde lite efterforskningar, räknade på kostnaderna, och räknade ut att det skulle bli samma  kostnad (eller mindre t.om.) för honom att äta detta våtfoder istället för sitt torrfoder. Om vi sedan gör en större ansträngning när det kommer till att komplettera med godbitar från affärer och närliggande gårdar/slakteri så kommer vi ju undan än billigare, och så slipper han käka samma tråkiga torrfoder jämt. Visst, vi hade en period då vi byggde ihop egen hundmat, men har blivit bekväma nu när torrfodret har fungerat så bra. Samtidigt så har jag känt att han är värd något bättre. Och det verkar som att detta våtfoder är väldigt trevligt (för att vara ett våtfoder), inte bara smakmässigt (båda hundarna älskade testburkarna) utan även innehållsmässigt.

 

Det är heller inte lätt detta med hundgodis. Visst, en gör vad en kan för att göra eget hundgodis, men så är det ju detta med latheten (vilket vi kallar för bekvämligheten istället, tycker jag). Det är skönt och smidigt att bara handla en påse med färdigskurna lagom stora bitar som inte kladdar och tar massa tid att göra. När jag beställde maten så kunde jag inte låta bli att kolla runt på vad de hade för utbud av hundgodis med lite "udda" proteiner. Och jag hittade med både anka (ankhalsar) och strutsbitar. Strutsen tyckte hundarna väldigt mycket om, men bitarna är möjligtvis lite för stora för att lämpa sig när en tränar något som kräver många omgångar belöning. Påsen hade gått sönder i kartongen också, men då är det ju tur att en är något av en burksamlare.

 

Det blev några billiga smågrejer till också, en spårlina och leksaker till Juno. Sedan så kom alla små fotoalmbum med titeln "Igors hundiga 2015" också. Ett slarvigt stilleben på det fick det bli, innan jag nu måste röja i matförrådet så alla foderburkar får ett bra ställe att stå på: