Andra inlägget på en vecka där jag måste beklaga mig över vilken odåga till hund jag har. Och ja, jag menar Tolstoj. Alltså, vilket as han kan vara! Jag älskar honom ändå, såklart, men vad less jag blir. Han är för gammal för sådant här trams!

Junos matte var här med Elma. Vi har suttit och kollat på julkalendern, fikat och käkat. Och så blev det ju en hundpromenad också. Jag föreslog att vi skulle gå förbi hästarna, och det var ju ett väldigt bra förslag... INTE!

 

Jag vet inte vem av hundarna som började, eller ens riktigt varför det började, men någon av de tre hundarna fick för sig att hästarna skulle en ju skälla på när de kom fram för att hälsa, och så helt plötsligt så satt jag på ändan med Juno och Tolstoj skällandes på hästarna, medan Elma stod på avstånd och skällde. Alltså, vad är detta?! Till och med hästarna undrade ju och stod mest och kollade snett på oss. Än en gång så fick en ju vara tacksam för dessa lugna hundvana hästar!

 

Juno och Elmas matte skyllde på Elma, jag skyllde på mitt monster jag. Men att han skulle dra omkull mig trodde jag aldrig. Han fick väl lite extra fart i rumpan när han var påhejad, och nu fick jag reda på hur det är att bli dragen till marken av ett par 40kgs-hundar.  Inte kul alls! Var ju nära när vi hade möte med tre nyfikna katter för ett par månader sedan, men annars har det ju gått smidigt ändå förbi grannars hundar, ekorrar m.m. Och hästarna har aldrig varit några problem. Liksom, vad hände!? Kanske får skylla på Elma ändå. Fina Elma... Eller nä, det är faktiskt inte hundarnas fel alls. Jag vet ju det, egentligen.

 

Men en kan inte tro att dessa tre kan vara sådana odågor när de sedan bara ligger och myser när en kommer in igen. Det är kul att Elma är med också, och att det går så bra med henne och Tolstoj. Att hon kan hålla sig så bra från att vara grinig på honom. Visst, han fick några skall när han luktade henne på ryggen på väg ut, men annars så lät hon oss hålla koll på att han inte var inom hennes "privata sfär", och Tolstoj vet ju sedan förr att man måste hålla sig lugn runt henne, vilket han också gjorde. Precis som det skall vara, med andra ord.

 

Att det är julpyntat är väl också som det skall vara... eller?