Det populäraste ämnet att skriva om just nu verkar vara det milda vädret och att det nalkas julafton, och i.o.m. att jag bara nämnde detta så tycker jag att jag har bidragit tillräckligt till det ämnet. Så över till något helt annat... nästan iaf.

 

Jag är inte sen att erkänna att jag spenderar pinsamt mycket tid på internet. Och är en väl ute på internet så tycker jag att jag likagärna kan göra något vettigt då och då. I detta fallet så talar jag inte om att läsa på om viktiga och relevanta ämnen, nä, utan att vara med i diverse tävlingar, de allra flesta hundrelaterade. Desto fler dest större chans att vinna tänker jag, och igår så hände det. Kanske ingen större grej för många, men några få skrivna ord gjorde att jag kammade hem en välbehövlig klotång på roxanneshundvardag.se . Jag får blogga mer om den (och kloklippning överlag) senare när den hittar sig hit, är ju jultider och så bor jag på landet, så det kan ju ta ett tag.

 

Men detta skulle jag inte blogga om egentligen heller, utan jag tänkte slänga upp lite bilder på mitt kitchiga krimskramsiga hem och på Tolstoj och Juno (förstås). Juno kommer få fira jul - och nyår med sin matte och husse, så hon kommer saknas oss i över en vecka då hon ska tillbaka hem redan imorgon. Det roliga var att när jag förklarade för Dallan hur länge hon skulle vara härifrån så utbrast han snabbt "men nej, det är ju jättelänge". Och varför det var lite roligt är för att Dallan trots allt är allergisk mot henne. Visst, det märks inte av så mycket (som tur är), men visst känner han av henne ibland. Men jag antar också att hennes fina personlighet väger upp för de där snuviga och kliande stunderna. Och så måste en ju ändå säga att han har tur då han inte reagerar på Tolstoj alls. Och då är han ändå förste hundfrisör och trimmare (och jag är förste hund-alltannat). Han körde för övrigt ett ordentligt race med Tolstoj päls i helgen. Klippte ner mellan trampdynorna och borstade ut lite tovor...

 

... Krimskramset var det ja! Och så hade vi ju fått en present utav Holmarna förra veckan som jag skulle visa upp också. Något makabert och specialmålat för oss. Är den moraliskt försvarbar? Nej, absolut inte, men jag kan inte låta bli att uppskatta den, och den får nu trängas med diverse souvenirer från Serbien, Indien och Turkiet. Får fightas om uppmärksamhet med diverse loppisfynd och presenter. Och min trapp och möbel under trappen som jag kämpade med att måla nu i somras får vara med på ett hörn också då "mellanrummet" ännu inte blivit hall, utan får nu agera "kontor". För visst är det lite kul att se hur andra människor bor? Erkänn, erkänn!... och så obligatorisk hundbild från idag också, förstås: