Ja, allt är som det ska vara. Inte bara är vintern äntligen här, utan Junos ben har varit symptomfritt så även under helgen så nu får hon röja bäst hon vill igen. Jag vet inte vem i familjen som var mest glad över att hon kom tillbaka, både Tolstoj och Igor har säkert lite blandade känslor. Detta med att de verkligen älskar att leka med henne, men att hon faktiskt tar mycket av min uppmärksamhet. Det är en krux att vara så rättvis som möjligt. Att låta alla få lika mycket av min tid och uppmärksamhet. Men allt är som sagt som det ska vara, och vi har en väldigt konfliktflös och harmonisk tillvaro här hemma. En får bara komma ihåg att inte räkna med att hund (och barn) ska finna sig i att inte bli rättvist behandlade, att vara uppmärksam på när det inte är riktigt schysst.

 

Och så detta med vintern som äntligen kom... Visst, ingen snö ännu, men kylan är ju äntligen här. Och ja ja, en norrlänning skulle såklart fnysa åt att jag ens kallar det för kyla, men jag har inget emot att det bli än kallare. Igor håller inte med, och ville inte vara ute och hänga på tomten med oss idag, men fick med honom på promenad iaf. Tolstoj är lyckligare än nånsin, han tycker att käka frost är ju nästan lika gott som att äta snö och har ju inte en tillstymmelse till frusenhet. Juno däremot fick ha sitt täcke på sig då vi gjorde lite stillsammare saker utomhus... Alltså, är jag knäpp som gärna vill slänga på henne en hundkofta? Eller, är allt verkligen som det ska vara när jag vill ta tillfället i akt att klä upp henne lite. Jag bara känner hur fingrarna kliar. Men egentligen borde de klia mer rörande andra saker, som att få till bra kort på svarta hundar i solsken och frost/snö. Men jag får fortsätta trixa med inställningarna och hoppas på solsken imorgon när jag är Igorfri, då blir det ju liksom lättare att släpa med sig kameran under promenaderna.